Fru talman! Jag vill säga några ord om taxinäring-
en. Liksom många andra näringar har taxinäringen
avreglerats. Det skedde den 1 juli 1990. Det officiella
motivet var att skapa konkurrens för att på så sätt
pressa priserna nedåt. Konkurrensen var också tänkt
att leda till nytänkande och kreativitet, men kostnad-
seffektivitet var det överordnade motivet. Risken att
bli utkonkurrerad skulle befordra detta. Det finns
obestridligen en viss logik i resonemanget. Men hur
blev det konkreta utfallet?
Kommunikationskommittén hade bl.a. i uppdrag
att utvärdera trafikpolitiken. I betänkandet konstateras
att utbudet av taxibilar i glesbygd har minskat, vilket
är dåligt eftersom möjligheterna till buss- och tågre-
sor är begränsade. I städerna blev det däremot många
nya taxiföretag, men med fallande avkastning. Många
taxichaufförer med brottsbelastning kom in i taxinä-
ringen, och taxififflet ökade. Taxinäringen har delvis
kommit att förknippas med brottslighet, vilket lett till
att många taxikunder upplever taxiresor som otrygga.
Den ekonomiska brottsligheten i samband med
yrkestrafiken har uppskattats till 10 miljarder kronor.
Sammanfattningsvis har alltså taxibilarnas antal ökat,
men det finns ingen konstaterad ökning av resandet.
Produktivitetsförlusten har resulterat i sänkta löner
för taxichaufförerna. Effektiviteten kan knappast
sägas ha ökat vare sig för kunderna, taxiföretagen
eller samhället i stort.
Betänkandet skrevs 1996, men situationen har inte
blivit mycket bättre sedan dess. Försämringarna för
dem som åker med färdtjänst är väl dokumenterade,
vilket i och för sig delvis beror på de försämrade
ersättningarna till färdtjänsten. Sammantaget med
taxinäringens pressade situation i övrigt har resultatet
blivit att servicen till dem som är i störst behov av
taxi har försämrats.
Sverige har påtagit sig den tveksamma rollen som
föregångare vad gäller avreglering. Det är bara Nya
Zeeland som har avreglerat taxinäringen lika dras-
tiskt. Kanske kommer Sverige att bli föregångare
även när det gäller att återbörda det inflytande man
tidigare avhänt sig.
Helsingborg var bland de första kommunerna att
lägga ut omsorgen om äldre på upphandling. Nu har
skandalerna blivit tillräckligt många för ett beslut om
att återta ett större offentligt ansvar. Detta behövs
även inom taxinäringen. I sammanhanget kan nämnas
att i Köpenhamnsområdet ökade skatteinbetalnings-
frekvensen med 77 % vid införandet av en s.k. Hyr-
vognnämnd.
Obligatorisk anslutning till en beställarcentral
ökar servicen för oss som åker taxi. Dit kan man
ringa för att fråga om priser och annat. Kvarglömda
ägodelar kan spåras, och det finns någon att rikta
eventuella klagomål gentemot. Det är en trygghet för
taxis kunder.
Avregleringen av taxi har inte bidragit till en ökad
trafiksäkerhet. Tvärtom, det finns inte tid att under-
hålla vagnparken på samma sätt. Minitaxi är ett sätt
att minska kostnaderna, där kostnaderna vid en
eventuell trafikolycka blir mycket allvarligare jämfört
med om vanliga bilar är inblandade. Tempot i trafi-
ken med många stressade yrkeschaufförer ökar också
risken för olyckor i trafiken.
Jag yrkar bifall till reservation nr 2 från Vänster-
partiet. I den kräver vi att anslutning till en beställar-
central blir obligatorisk i alla län. Skulle så bli fallet
saneras branschen från några av dem som inte har
rent mjöl i påsen. Vi kräver också att det införs av-
giftsfinansierade yrkestrafiknämnder i alla län. Dessa
skall ha till uppgift att legitimera beställarcentraler,
tillståndsinnehavare och förare. De skall också kunna
återkalla legitimationer, svara för utbildning och
fortbildning.
Fru talman! Jag vill också passa på att kommente-
ra den borgerliga reservationen om svensk åkerinä-
ring. Jag yrkar avslag på reservationen.
Vi kan vara överens över partigränserna om hår-
dare tag gentemot de utländska åkerier som vid kör-
ning i Sverige inte efterlever gällande miljö- och
säkerhetsregler. Däremot tror jag att föregående talare
missuppfattat slutsatserna av SIKA:s åkerirapport.
Jag citerar följande från s. 37: "Det material vi har
tillgång till ger inte underlag för antagandet att olik-
heter i beskattningen av företagen skulle vara orsaken
till observerade kostnadsskillnader. Den genomgång
vi låtit göra visar att företagsbeskattningen är likartad
i de studerade länderna med i stort sett likartade reg-
ler för avskrivning och reserveringar. Om något är
företagsbeskattningen något förmånligare i Sverige
än i andra länder."
Dessutom vill jag påpeka att det fria cabotaget
förvisso har lett till att fler utländska åkerier får kör-
ningar i Sverige. Man glömmer i det avseendet att
den svenska åkerinäringen har tagit större marknads-
andelar utomlands än den har förlorat i Sverige. Jag
tycker att man i stället skall koncentrera sig på det
som åkerinäringen själv har tagit upp, dvs. näringen
vill bidra till den miljöanpassning av transporterna
som behövs för att samhället skall bli hållbart.