Herr talman! Kraven på en hög utbildningsnivå är
i dag större än någonsin tidigare. Det hänger natur-
ligtvis ihop med att det moderna samhället är förän-
derligt och komplext. Utbildning är inte längre nå-
gonting som en människa slutför en gång för alla i
ungdomsåren. Det behövs omfattande satsningar på
ett livslångt lärande, som ger alla människor reella
möjligheter att vidareutveckla sig. Näringslivet kon-
kurrerar alltmer med hjälp av produktionssystem
snarare än produktion. Därigenom blir de anställdas
kunskapsnivå allt viktigare.
Enligt den sysselsättningsstudie som genomförts
av OECD tillkommer det varje år ungefär 10 % nya
arbetstillfällen, med krav på högre kvalifikationer,
men en lika stor andel arbetstillfällen med enklare
arbetsinnehåll försvinner. Däremot är tillskottet till
arbetskraften av personer med ny utbildning varje år
endast 2-3 %.
Mot den här bakgrunden är det självklart att det är
oerhört viktigt att vi får en återkommande kompe-
tensutveckling och utbildning som kan svara mot
arbetslivets krav. Mot den bakgrunden brukar det vara
ganska lätt att bli ense om de mer retoriska formule-
ringarna om att vi skall ha ett utbildningssystem som
kan svara mot de ökade kompetenskraven i arbetsli-
vet. Många delar uppfattningen att det är lönsamt att
satsa på arbetsmarknadsutbildning för att dels ge den
enskilde en starkare ställning på arbetsmarknaden,
dels se till att näringslivet kan finna den kompetenta
arbetskraft som den behöver.
Kompetenskraven i arbetslivet ökar emellertid ut-
över vad arbetsmarknadsutbildningen, den traditionel-
la, kan svara mot. Vi vet t.ex. att behovet av naturve-
tenskaplig och teknisk kunskap och utbildning på
ganska hög nivå är stort.
I dag har vi en expansiv exportindustri, men vi
riskerar inom kort att hamna i en situation där bristen
på vissa nyckelpersoner inom näringslivet, företrä-
desvis med naturvetenskaplig-teknisk utbildning, kan
bli den flaskhals som i värsta fall leder till en hämmad
konjunkturuppgång eller ett ökat inflationstryck, sam-
tidigt som vi har en stor arbetslöshet.
I detta läge har regeringen valt att satsa inte bara
på traditionell arbetsmarknadsutbildning. Vi har ock-
så satsat stora resurser på kommunal vuxenutbildning
och på nya platser i högskolan. Vi har gjort en sär-
skild satsning på högskoleutbildning inom det natur-
vetenskapliga-tekniska området.
För att inte, som Sigge Godin befarade, förbehålla
dessa platser åt dem som oftast söker dem, nämligen
unga män från hem med studietraditioner, har vi
kombinerat 9 000 extra högskoleplatser inom det
naturvetenskapliga-tekniska området med ett relativt,
generellt studiestöd, det särskilda vuxenstudiestödet.
Man kan naturligtvis alltid diskutera om vi har
funnit den optimala tekniska lösningen, men jag tyck-
er att det är litet torftigt om man inte kan lyfta blicken
och se att också högskoleutbildningen, i det arbets-
marknadspolitiska läge som vi i dag har, kan använ-
das under en begränsad period, av konjunkturella
skäl. Det handlar om två intagningar under ett år.
Åtgärden är avsedd för människor som inte längre är
så unga, som redan finns på arbetsmarknaden eller
som är arbetslösa.
På samma sätt som vi kan använda arbetsmark-
nadsutbildning bör vi också kunna pröva att använda
vissa högskoleutbildningar och satsa pengar, av ar-
betsmarknadsskäl, i den konjunktur vi nu befinner oss
i.
Det barntillägg som nu finns i svux och svuxa är
naturligtvis, som Ulla Hoffmann tog upp, ett mycket
välkommet tillskott för de familjer som i dag är be-
rättigade till det. När man tar bort det barntillägget är
det självklart att det betyder mest för den som är en-
samstående. Det är oftast en kvinna, och om hon har
flera barn kommer det att betyda mycket för hennes
privata ekonomi.
Men det är också så att de som i dag får svux eller
svuxa lever på samma ekonomiska nivå som de som
får utbildningsbidrag eller de som lever på a-kassa. I
de systemen finns inga barntillägg. Också i de syste-
men finns barnfamiljer och ensamstående kvinnor
med flera barn. Där utbetalas inga barntillägg. Det är
självklart ingen tröst för den som i dag blir av med ett
barntillägg, men man skall ta med det i perspektivet
när man målar upp effekterna av att barntillägget tas
bort.
Det är självklart, som Sven-Åke Nygårds säger, att
det inte är med någon glädje som vi föreslår bespa-
ringar och indragning av barntillägget. Men bespa-
ringar kan inte heller undvikas. Landet är i ett sådant
läge, ett sådant farligt ekonomiskt läge, att vi måste
göra besparingar. Som alla här i kammaren vet, är
studiestödet inte det enda området som är utsatt för
besparingar.
Ulla Hoffmann anklagar oss socialdemokrater för
att svika kvinnorna och de lågavlönade. Hon anklagar
oss också för att svika vallöften. Det kan inte få stå
oemotsagt.
Jag vill fråga Ulla Hoffmann: Vem är det som
drabbas hårdast av den höga arbetslösheten? Vilka är
det som har gynnats av att vi har fått 100 000 nya
jobb sedan den här regeringen tillträdde? Vem är det
som drabbas av de höga räntorna i dag? Vilka är det
som förlorar sitt jobb när kommunerna måste göra
besparingar därför att arbetslösheten är så pass stor att
man inte har tillräckliga inkomster och man har stora
utgifter i form av socialbidrag?
Vi socialdemokrater har åtagit oss att bekämpa ar-
betslösheten och att sanera statens finanser. Det är en
oerhört stor och svår uppgift, och den kräver också
stora uppoffringar. Vi redovisade detta i valrörelsen -
det var ingen hemlighet - och vi tog en del stryk när
vi gjorde det. Vi sade också ärligt att vi skulle höja
skatten och göra nedskärningar i transfereringssyste-
men, för att så långt möjligt kunna värna vård, om-
sorg, och utbildning. Det är vad vi nu gör.
Det görs i dag många olika insatser för att på sikt
öka intresset för och rekryteringen till naturveten-
skaplig-teknisk utbildning. Det är ett arbete som på-
börjades under den förra regeringens tid, och det är
det som vi nu fortsätter.
Det handlar bl.a. om att öka rekryteringen till det
naturvetenskapliga programmet i gymnasieskolan. I
det sammanhanget är det särskilt viktigt att rekrytera
fler flickor. Men det behövs också en väg för dem
som har valt en annan gymnasieutbildning och som
senare ångrar sig och vill söka sig till naturvetenskap-
lig-teknisk utbildning.
Det är mot den bakgrunden som det naturveten-
skapliga-tekniska basåret finns. Det erbjuds i dag
sedan några år tillbaka inom ramen för högskolan.
Det har en viktig roll för att öka rekryteringen till
naturvetenskaplig-teknisk utbildning, och det har en
särskilt viktig roll för kvinnor, eftersom många flickor
inte väljer den utbildningen i gymnasieskolan. Basåret
gör det möjligt att komplettera sin gymnasieutbildning
så att man senare kan påbörja en högskoleutbildning.
Vi gör nu särskilda insatser för att intressera flick-
or för naturvetenskaplig-teknisk gymnasieutbildning.
Men vi måste också se till att det finns en andra
chans.
Regeringen har föreslagit och riksdagen har redan
beslutat att vi nästa år skall göra ett försök att också
erbjuda basåret i den kommunala vuxenutbildningens
regi. Det är egentligen en utbildning på gymnasienivå
som det handlar om. Det finns flera fördelar med att
erbjuda den också inom komvux. Den kan spridas till
flera platser, och färre studerande behöver flytta eller
resa för att gå den utbildningen. Den blir också mer
tillgänglig för flera människor att söka.
Erfarenheter tyder på att en stor majoritet av dem
som i dag går basåret i högskolans regi kommer direkt
från gymnasieskolan. I den åldern är man i dag inte
berättigad till studiemedel i komvux. Man är enbart
hänvisad till studiebidrag. Men om man går utbild-
ningen i högskolan är man berättigad till studiemedel.
Bidragsdelen inom studiemedlen motsvarar ca
10 000 kr på ett läsår. För att skapa mer likvärdiga
villkor i försöket med basårsutbildning inom komvux
inrättar vi nu ett särskilt stipendium för basåret i
komvux, som man får vid fullgjord utbildning, för att
den kommunala vuxenutbildningen skall kunna kon-
kurrera med samma utbildning i högskolans regi.
Vissa debattörer anser detta vara ett slöseri med
statens resurser i ett svårt statsfinansiellt läge. Ja, det
kan tyckas så, Men låt oss då komma ihåg att en ba-
sårsplats i högskolans regi kostar ungefär 32 000 kr
mer per år än en läsårsplats i komvux regi. Om man
ger utbildningen i komvux regi blir det billigare för
staten.
Herr talman! Flera debattörer har tagit upp pro-
blemen med de i vissa fall mycket stora diskrepanser
som finns i dagens studiestödssystem. Jag är en av de
första att instämma i detta. Det är en av de viktiga
anledningarna till att regeringen har tillsatt en parla-
mentarisk kommitté för att se över studiestödet. Men
det faktum att det i dag finns brister i studiestödssys-
temet får inte användas som argument för att inte
satsa på utbildning som en viktig del när det gäller att
av konjunkturskäl bekämpa arbetslösheten, för då blir
det farligt. De arbetslösa har tyvärr inte råd att vänta
på Studiestödskommittén. De behöver komma i ut-
bildning snarast, och de blir erbjudna studiefinansiella
villkor som gör det möjligt. Det är en sådan möjlighet
som jag hoppas att riksdagen i dag skall besluta om.