Fru talman! Ingbritt Irhammar tog upp en hel del
viktiga saker här. Men jag skall börja med det som
hon inledde med, nämligen att Vänsterpartiet skulle
ha en något mildare syn på missbruk. Jag har litet
svårt att förstå de argumenten. Om man inte vill ha ett
fängelsestraff skulle det alltså innebära att man har en
mildare syn på missbruket i sig. Vi i Vänsterpartiet
anser att vi inte har det.
Om man har kunskap om missbrukarvård och
missbrukare vet man att det är oerhört mycket tuffare,
och oerhört mycket mer arbetsamt, för en missbrukare
att behöva gå in i vård och behandling och ta itu med
sina missbruksproblem än att gå och sätta sig i en cell
i ett fängelse under en kortare tid för att sedan gå ut
och fortsätta med sitt missbruk.
Vi har ingen mildare syn på detta. Vi anser att det
behövs helt andra åtgärder för att komma till rätta
med missbruket. Det upplevs av missbrukare själva
som en mycket tuffare syn på missbruket.
Vi är överens om att det saknas resurser. Man har
sagt att man trots detta inte kan skära ned straffen. Vi
i Vänsterpartiet menar att det är just synen på kampen
mot missbruk som har förändrats. I takt med att man
mer och mer lagt tyngdpunkten på den repressiva
delen har insatserna minskat på de övriga delarna. När
resurserna fördelas har de lagts på den repressiva
delen. I och med detta har det också skett en för-
skjutning av ansvarsfördelningen till den repressiva
delen i stället för till socialtjänsten. Detta har blivit
effekten av besluten. Därför är det viktigt att få en väg
tillbaka, där den repressiva delen inte väger så tungt.