Fru talman! Även jag begärde ordet med anled-
ning av Vänsterpartiets reservation när det gäller en
mildare syn på eget bruk av narkotika.
Historiebeskrivningen tycker jag var riktig. Vi har
lyckats ganska väl i Sverige med kampen mot narko-
tikabrottsligheten. När Alice Åström beskriver att vi
tidigare har haft en balans mellan den repressiva sy-
nen med straff, och att bestraffa även det egna bruket
av narkotika, och behovet av vårdinsatser håller jag
med om det också.
Vårdinsatserna har minskat - den beskrivningen
av verkligheten håller jag i och för sig med om, och
jag tycker att detta är väldigt olyckligt. Det behövs
kraftfulla insatser för att de som missbrukar skall få
vård. Det instämmer jag i. Men om man av detta drar
slutsatsen att eftersom vi inte fullt ut lyckats med
missbrukarvården skall vi mildra synen på straffsidan
och den repressiva sidan när det gäller narkoti-
kabrottsligheten tycker jag att det är väldigt olyckligt.
Det är att gå fel väg. Vi måste gå fram på bred front
och förbättra vården, men naturligtvis hålla kvar den
seriösa syn som vi har på det egna bruket. För detta
behövs böter i straffskalan, och även fängelse, bl.a.
för att kunna fastställa missbruket med hjälp av urin-
prov och blodprov.