Herr talman! Jag uppskattar att Göran Lennmarker
för denna diskussion på ett sansat sätt och med klart
erkännande av vad saken faktiskt handlar om, nämli-
gen respekten för folkrätten. Det är naturligtvis inte
enkelt att avgöra hur man skall förhålla sig till olika
exakta situationer, utan vi har att göra med lösningar
som är de näst bästa eller möjligen de näst sämsta,
som Göran Lennmarker själv tidigare sade i sitt in-
lägg. Inte desto mindre hade Sverige naturligtvis
kunnat agera internationellt på ett helt annat sätt än
vad som har varit fallet. Vi har sagt ungefär detsamma
som det som har sagts av alla andra länder. Man kun-
de kanske i stället t.ex. ha försökt samla mindre län-
der som själva uppfattar ett hot från de långsiktiga
konsekvenserna av en fortsättning av utvecklingen i
Bosnien, för att försöka påverka det internationella
samfundet, stormakterna, FN och OSSE, att aktivera
sig mera och framför allt att sluta upp på den bosniska
regeringens sida.
Sverige har FN-trupp i Bosnien, och jag kan inte
se något som helst fel i att, om FN får ett sådant man-
dat, också denna får spela den enda roll som är rimlig
för FN:s deltagande, nämligen att se till att den bos-
niska regeringen, som är internationellt erkänd och
som verkar i en stat, Bosnien-Hercegovina, som är
medlem av FN, får en möjlighet att överleva. Det är
möjligt att man bara genom att vara där ändå i någon
utsträckning åstadkommer detta - Göran Lennmarker
var inne på den tanken - men det räcker inte, utan det
gäller att få slut på kriget på ett sådant sätt att, som
meningen var, respekten för Bosniens rätt att existera
som multietnisk demokratisk stat vidmakthålls. Det
bör krävas mer aktiva FN-insatser än de som finns i
dag.