Gotlandstrafiken

Fru talman! Goda kommunikationer är en förut-

sättning för en positiv utveckling på Gotland. Med de

speciella förhållanden som gäller för Gotland som ö

och med dess näringslivsstruktur är det en självklarhet

att kommunikationerna är viktiga. Det är viktigt att

näringslivet på Gotland - småföretagen, servicenä-

ringen, jordbruket och övrig verksamhet - har samma

möjligheter att bedriva verksamhet och att utvecklas

som man har i övriga delar av landet.

Det är också viktigt att gotlänningar kan resa till

och från fastlandet till samma kostnad som vi fast-

länningar har för resor på likvärdiga avstånd på fast-

landet. Därför är beslutet om Gotlandstrafiken både

en viktig regionalpolitisk fråga och en jämställdhets-

fråga, inte minst för gotlänningarna. Detta har tagits

upp tidigare i den här debatten.

I betänkandet betonas det på flera ställen att staten

även fortsättningsvis skall garantera en tillfredsstäl-

lande person- och godstrafikförsörjning mellan fast-

landet och Gotland. Detta kan icke nog understrykas.

Just Gotlands möjligheter att utvecklas jämbördigt

med övriga landet har varit ett motiv för att staten

skulle påta sig det här ansvaret. Staten har det ansva-

ret sedan 1971. En bra färjetrafik är i det avseendet av

avgörande betydelse för statens möjligheter att uppfyl-

la detta åtagande.

Jag tycker inte att majoritetens förslag till fullo le-

ver upp till de krav som ställs när det gäller att forma

riktlinjerna för hur en sådan här upphandling skall gå

till. Alltför många frågor lämnas öppna. Det i sin tur

ger utrymme för osäkerhet och instabilitet. Just osä-

kerhet och instabilitet är livsfarliga för allt vad ut-

veckling heter. Företag och andra som är beredda att

arbeta vidare, utveckla och investera samt satsa på

Gotland måste veta vilka villkoren är och vad som för

framtiden gäller från trafik- och transportsynpunkt.

För att detta skall kunna uppfyllas bör riksdagsbeslu-

tet i dag också omfatta uppgifter om vilka hamnar

som trafiken skall gå på, hur det i framtiden blir med

Gotlandstillägget, hur vägprincipen skall tillämpas

och vilken flexibilitet som behöver finnas för att man

skall kunna möta dels topparna i trafiken sommartid,

dels den nya utveckling som pågår i öst, runt Gotland

och Östersjön.

Jag har funderat över det egentliga motivet för re-

geringen att inte ange vilka hamnar som skall trafike-

ras. Vi fick höra av kommunikationsministern att det

gäller att ekonomiskt osv. finna den bästa upphand-

lingen i den här situationen. Jag är dock inte säker på

att det bara är det som är motivet.

Är det kanske så att regeringen helt plötsligt, om

kostnaderna överskrids, kan ta bort trafiken från nå-

gon av de här hamnarna och hitta på andra destinatio-

ner? Det här är en mycket viktig fråga för stabiliteten

i trafiken i framtiden. Vi har sedan länge en tradition

när det gäller trafikföringen på Oskarshamn och Ny-

näshamn, vilken har visat sig vara effektiv. Detta ger

en klar hänvisning om en rationell trafikförsörjning i

nord-sydlig riktning på fastlandet, något som gynnar

inte minst Gotlandsintressena. Jag tycker att det är

naturligt att riksdagen här och nu slår fast att det här

skall behållas även i framtiden.

Om någon mot förmodan skulle vilja vara mindre

generös mot Gotland och genom det trafikpolitiska

beslutet här minska förutsättningarna för utveckling

på Gotland står inte utvecklingen runt Gotland, i Bal-

tikum och i övriga länder runt Östersjön, stilla. Detta

berörde Håkan Strömberg tidigare. Tvärtom händer

det mycket i nämnda område som kommer att främja

tillväxtmöjligheterna också på Gotland. Men det för-

utsätter att tillräcklig hänsyn tas till det vid utform-

ningen av Gotlands färjetrafik.

Mot bakgrund härav - men också av det skälet att

trafiken, särskilt sommartid - har mycket stora toppar

är det angeläget att inte utesluta flexibla lösningar

som fångar upp det här. En sådan åtgärd vore att inte

slå igen några dörrar för möjligheterna till s.k. viatra-

fik med Gotland.

I motioner har jag under många år vid flera tillfäl-

len fört fram möjligheten att öppna sommartrafik

mellan Gotland och Västervik men även mellan Öland

och Gotland. Det finns en lokal socialdemokratisk

motion från Kalmar län där man tar upp sådana frågor

som tas upp i samband med betänkandet.

Vidare finns det en bred lokal opinion för som-

martrafik mellan Västervik och Gotland och mellan

Öland och Gotland. En rad starka skäl talar för en

sådan sommartrafik. Jag utgår från att de är väl kända.

Av tidsskäl skall jag emellertid inte upprepa dem. Det

innebär inte att de inte skulle vara lika aktuella i dag

som de tidigare varit. Detta har också uppmärksam-

mats i utskottet av centerpartisten Karin Starrin. Re-

sultatet därav är en reservation - ett reservationsför-

slag som jag tycker också borde bli riksdagens beslut

här och nu. Om det blir riksdagens beslut skulle det

innebära en viktig komplettering och en styrka för

Gotlandstrafiken när trafikföretag finner ökade möj-

ligheter att utveckla Gotlandstrafiken.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 5 om

trafikuppläggning m.m.

Så några ord om högprisregleringen och Got-

landstillägget. Här föreslås en successiv avveckling.

Centern har ställt sig bakom det förslaget, och det kan

också jag göra. Det oroar naturligtvis gotlänningarna,

och inte minst näringslivet på Gotland, om de inte får

veta mer än att det skall ske en avveckling. Jag tror

inte att Gotlandstillägget går att avveckla utan vidare,

om man inte pekar på någon väg att hitta något annat i

dess ställe.

I centermotionen pekar vi på just möjligheten att

omsätta fraktstödet inom Norrlandstrafiken till got-

ländska förhållanden. Det är en viktig markering för

att säkerställa jämställdhetsaspekten och stabiliteten i

trafikförhållandena och för att Gotlands näringsliv

skall kunna fungera på villkor som är likvärdiga med

villkoren för övriga landet. Skulle ett borttagande av

Gotlandstillägget få konkurrensnackdelar för Gotland

måste åtgärder omedelbart vidtagas för att eliminera

nämnda nackdelar.

En annan viktig jämställdhetsfråga för Gotlands

del är hur staten ser på färjetrafiken i förhållande till

vägtrafiken på fastlandet. Det skall inte behöva kosta

en permanentboende gotlänning mera att åka färja än

det kostar att färdas motsvarande sträcka på väg med

bil. Den s.k. vägprincipen tas upp i centermotionen

1995/96:T21. Där föreslås också att färjelinjerna

anknyts till vägprincipen genom att de klassificeras

som riksvägar. Det ger ytterligare stabilitet åt trafik-

föringen och tyngd åt jämställdhetsaspekten.

Med det anförda, fru talman, ber jag att få in-

stämma i vad Karin Starrin sade i sitt anförande samt

i hennes yrkanden om bifall till reservationerna 4 och

12. Dessutom yrkar jag bifall till reservation 5. Be-

träffande övriga moment yrkar jag bifall till utskottets

hemställan i betänkandet.