Fru talman! Hela Gotland skall leva! Tänk om
alla i länsbänkarna skulle gå upp i talarstolen när ett
hemläns ärende kommer upp på dagordningen. Det
skulle kunna bli en lång debatt i alla fall när det gäller
vissa län. Jag är ganska säker på att det inte skulle
uppskattas av kammaren.
Fru talman! Gotlandsbänken består av två ledamö-
ter, och vi tar oss friheten att gå upp båda två i detta
för oss så viktiga ärende.
Gotland är inte bara en paradisö på sommaren
även om det är just den tiden som de flesta kommer
till oss och kan njuta av sol och bad och kulturell
miljö.
Hansestaden Visby har för övrigt genom sina uni-
ka kulturvärden blivet antagen av UNESCO som en
del av världsarvet. Detta att vi har kommit med på
världsarvslistan tillsammans med ca 400 kultur- och
naturmiljöer i världen är vi naturligtvis omåttligt
stolta över.
Vi vill dela med oss och ser gärna att fler inte bara
besöker oss utan kanske stannar förhoppningsvis som
ett företag eller blivande företag. Arbetskraft finns.
Det är egentligen bara ett krux: vi har en massa
vatten mellan Gotland och fastlandet. Förutsättningar-
na för att vi skall kunna nå varann är att det finns bra
färjeförbindelser, och det har vi väl haft och kommer
väl att ha i fortsättningen också, men inget är så bra
att det inte kan förbättras.
Färjetrafiken är för oss vad järnväg och väg är för
fastlandet. Det är vår livsnerv med omvärlden kan
man säga utan att överdriva.
Förutsättningen för att hela Gotland skall leva är
färjetrafiken, det är ohjälpligt. Fungerar inte trafiken
eller riskerar den att drabbas av märkbara förändring-
ar i form av höjda taxor för både gods och persontra-
fik kan det slå hårt mot företagandet på Gotland.
Fru talman! Det var frestande att yrka på ett stat-
ligt ägt tonnage i vår motion, men vi valde att i det
rådande statsfinansiella läget inte göra det.
Att staten står för trafikens grundläggande in-
frastruktur på fastlandet anses som ganska naturligt
och borde vara det också vad gäller trafiken mellan
Gotland och fastlandet.
Men vi valde som sagt i nuläget att nöja oss med
yrkandet att färjelinjerna klassificeras som riksväg
och ges vederbörliga vägnummer.
Min förhoppning är att staten inom en inte alltför
avlägsen framtid kan bli ägare av tonnaget på samma
sätt som staten är ägare av de stora vägarna, men att
driften med fördel kan upphandlas i konkurrens.
Avvecklingen av högstprisregleringen och Got-
landstillägget är något som vi känner en stor oro inför.
Vilka konsekvenser kan det få för det gotländska
näringslivet? Alla är på det klara med att Got-
landstillägget behövs för att neutralisera fraktkostna-
derna. Det hindrar inte att alla samtidigt anser att
systemet inte är bra och då väljer man att avskaffa det
utan att hitta någon annan lösning.
Detta Gotlandstillägg är inte någon kostnad för
stadsbudgeten, det är vad man brukar kalla kostnads-
neutralt eftersom det tas ut via fraktföretagen i hela
landet.
I betänkandet lovar man att följa upp avvecklingen
och att årligen rapportera effekterna av densamma.
Om effekterna blir negativa för näringslivet på Got-
land är regeringen beredd att återkomma i frågan, och
det gör att jag känner mig lugnad.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag bara instämma
i Lilian Virgins yrkanden.