Gotlandstrafiken

Fru talman! Vi har all anledning att tro att det är

många som följer den här debatten och det beslut som

riksdagen kommer att fatta. Det är nog inte bara got-

länningar utan också en stor mängd fastlänningar, som

på olika sätt har beröring med ön och både dess invå-

nare och dess näringsliv.

Det är självfallet viktigt för näringslivet och för de

fastboendes möjligheter att få sin försörjning på ön

hur vi ordnar trafiken till ön. Men det är också viktigt

för gotlänningarna att någon gång kunna ta sig till

fastlandet. Inte bara för dem som sitter i riksdagen

utan också för andra kan det vara en fördel att kunna

komma hit för att uträtta ärenden och besöka släkting-

ar osv.

Jag tror därför att detta beslut, som jag upplever

att det finns en bred enighet kring, har stor betydelse

för många människor.

Detta beslut började egentligen förberedas för

ganska länge sedan, i realiteten så tidigt som i juni

1991, när den dåvarande socialdemokratiska regering-

en gav Sjöfartsverket i uppdrag att genomföra en

översyn av Gotlandstrafiken.

Den rapport som kom från Sjöfartsverket 1992 in-

nehöll förslag om att staten på lång sikt skulle garan-

tera bastrafik till och från Gotland, men också att det

skulle ges möjlighet till kompletterande trafik i kon-

kurrens under högsäsong. Detta redovisades sedan i

budgetpropositionen 1993 och fick till följd att den

parlamentariska kommittén, som redovisade detta

betänkande från början, kom att lägga fram de förslag

som är basen till den nuvarande propositionen.

En sak som jag tror är särskilt bra och betyder

mycket för framtiden är att Gotland har varit mycket

väl representerat i kommittén och i arbetet, och det

har funnits goda möjligheter att ta hänsyn till de got-

ländska synpunkterna i hela beslutsprocessen.

Fru talman! För oss i regeringen har det varit

mycket viktigt att komma fram till ett förslag som är

det bästa möjliga. Självfallet kan man säga att det på

några punkter skulle ha kunnat vara annorlunda. Det

är alltid så när många parter är inblandade. Men det

här är grunden för en upphandling som skall starta om

riksdagen fattar beslutet. Det är viktigt att komma

ihåg att det här är principer, där själva upphandlings-

förfarandet inte skall vara alltför upplåst av en massa

detaljbeslut.

Det har funnits ett antal ledbegrepp i hela detta ar-

bete. Det har varit att grunden självfallet skall vara

bra förbindelser för passagerare och näringsliv, två

fastlandshamnar, miljön, säkerheten och slutligen att

kostnadsramen skall ligga fast.

Utifrån dessa ledord kan man säga att basen är att

staten också i fortsättningen skall garantera en till-

fredsställande person- och godstrafikförsörjning. Den

skall anpassas efter både näringslivets och passage-

rarnas behov.

Om jag börjar med det första ledordet, kan jag

konstatera att dagens trafik ganska väl tillfredsställer

näringslivets behov av transporter. Men det har också

inneburit att vissa avgångar sker på tider som inte är

så särdeles bekväma för passagerarna. Det faktum att

man nu kan ta större hänsyn till persontrafikens behov

tror jag därför kommer att ha stor betydelse, inte

minst för turistnäringen, som faktiskt också är en

viktig näring.

Gotlandskommittén föreslår en separering av

gods- och persontrafiken. Tom Heyman säger att han

tror på att separera på sikt. Jag tycker i och för sig

också att det är ett intressant förslag, inte minst med

tanke på den tekniska utvecklingen, som gör att vi

kommer att kunna se betydligt mer snabbgående fär-

jor i framtiden.

Men samtidigt har vi sagt att det skall finnas en

garanterad bastrafik, som skall vara stommen i trafi-

ken mellan Gotland och fastlandet. Jag tycker då att

man skall ta hänsyn till de sakerna i den kommande

upphandlingen. Det får nämligen inte bli så att den

konkurrerande trafiken leder till att bastrafiken orsa-

kar ökade kostnader, så att ramen om 175 miljoner

kronor, som också är ett mål, spräcks. Det var det

första ledordet.

Det andra ledordet handlar om två fastlandsham-

nar. Man kan fråga sig varför regeringen i dag inte

vågar säga vilka fastlandshamnar det skall vara.

Många har uttryckt det här i kammaren. Karin Starrin

säger att det nu är dags att uttala att det skall vara

Nynäshamn och Oskarshamn.

Jag vill säga samma sak i det här fallet - det vore

fel av riksdagen att i dag säga att det skall vara dessa

två fastlandshamnar. Det är också en fråga om att

åstadkomma bästa möjliga upphandling. Låser man

fast de här två hamnarna i dag har man också begrän-

sat möjligheterna till en optimal upphandling. Två

fastlandshamnar medför en möjlighet att minska ande-

len fastlandstrafik. Tom Heyman var inne på att det är

ganska billigt med sjötransporter. Det är helt riktigt.

Samtidigt är det ett miljömål i sig att vi skall minska

vägtrafiken.

Den tredje riktlinjen är kostnaden. Vi bedömer att

det går att ha en tillfredsställande transportlösning till

och från Gotland inom ramen 175 miljoner kronor.

Det finns också andra krav, inte minst statsfinansiella,

som säger att vi inte skall öka den ramen i dag och att

det inte finns några förutsättningar att göra det i

framtiden heller. Det skulle i så fall innebära att man

fick ta de pengarna från något annat anslag, Banver-

ket, Vägverket eller liknande. Även där är behoven

uppenbara.

Den fjärde riktlinjen gäller sjösäkerheten. Sjösä-

kerhetsfrågorna står högt på dagordningen. Det är ett

absolut krav att den nationella färjetrafiken, precis

som den internationella skall ha högsta, möjliga sä-

kerhet. Därför är det viktigt att man vid upphandling-

en tar hänsyn till de absolut högsta sjösäkerhetskraven

för den framtida Gotlandstrafiken.

Den femte riktlinjen handlar om miljön. Sjöfarten

är på många sätt ett utmärkt transportmedel, även för

miljön. Men vi skall komma ihåg att det finns uppen-

bara miljöproblem även med detta transportslag. Det

handlar framför allt om utsläppen av svavel och kvä-

vedioxider. Sjöfarten står faktiskt för en ganska stor

andel av de här utsläppen. Eftersom sjöfarten totalt

sett är en internationell näring, jobbar vi internatio-

nellt med både sjösäkerheten och miljöfrågorna. Vi

kommer inte att avstå från att ställa krav på sjöfarten

nationellt. Det handlar om krav på lågsvavligt far-

tygsbränsle på Gotlandstrafiken. Det här kravet finns

redan i dag, och det skall självfallet fortsätta att dri-

vas. Men det handlar också om att man bör ställa krav

på katalytisk avgasrening på Gotlandsfärjorna.

I upphandlingen kommer de här miljökraven,

precis som sjösäkerhetskraven, att vara mycket,

mycket högt ställda.

Fru talman! Jag kan inte undvika att diskutera

högstprisregleringen och Gotlandstillägget. Det här

tillägget infördes 1976 när det gamla sjötillägget slo-

pades. Det var då meningen att det skulle vara ett

provisorium - ett provisorium som har hållit i 20 år.

Det skulle ske genom frivillig samverkan och egentli-

gen inte genom reglering. Många har kritiserat det här

Gotlandstillägget. Alla har sagt att det är orättvist. Det

är svårt att kontrollera. Det går inte att göra en be-

dömning av om det verkligen gynnar Gotland.

Det är många som säger att det i verkligheten inte

gynnar Gotland utan de åkeriföretag som har mest

trafik på fastlandet. Andra säger återigen att Got-

landstillägget kanske inte är så bra men att de vill ha

kvar det tills de hittar något bättre. Problemet är att

det inte har funnits några chanser att hitta någonting

som är bättre. De som vill ha kvar tillägget medger

mycket ofta att det inte är bra. Jag tycker då att det är

ett anständighetskrav att man i så fall föreslår något

annat.

Man kan fråga varför man inte tar bort Got-

landstillägget på en gång, eftersom det vore lika så

bra att göra det. Regeringen har nu valt att successivt

ta bort detta med 0,2 procentenheter per år. Det

handlar helt enkelt om att det skall ske under rimlig

tid, eftersom det innebär ekonomiska förändringar.

Det skall då ske på rimliga villkor.

Det här innebär inte att all statlig subvention till

Gotlandstrafiken försvinner. Staten kommer även

fortsättningsvis att ge viss subvention till Gotland-

strafiken via transportstödet.

Det frågas om regeringen har någon plan B om det

här inte blir bra. Nej, regeringen har ingen plan B.

När det gäller förändringar av det här slaget är det

nämligen helt rimligt att man skall följa upp en av-

veckling och utvärdera den. Vi måste ändå förutsätta

att det här kommer att bli bra. Jag tror att det kommer

att ge ett bra resultat. Då finns det ingen anledning att

ha någon plan B i rockärmen.

Fru talman! Jag är övertygad om att det här beslu-

tet som riksdagen nu kommer att fatta kommer att ge

goda förutsättningar för att vi skall få en bra färjetra-

fik till och från Gotland också fortsättningen. Det ger

stor frihet vid upphandlingen, och det ger möjlighet

att skapa ett trafiksystem som är miljövänligt, säkert

och ger god trafikförsörjning. Vi behöver den här

lagstiftningen som en speciallag för att förtydliga

behovet av de garantier för Gotlands trafikförsörjning

som finns. Man kan också se det som en komplette-

ring till EU:s cabotageförordning. Det är en speciallag

till den.

Ajournering

Kammaren beslöt kl. 17.58 att ajournera förhand-

lingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.