Herr talman! Gotlandstrafiken är ett ämne som
ofta diskuteras inte bara här i riksdagen. Det finns ett
stort allmänt intresse för denna trafik. Det är inte
många som färdas med Gotlandsfärjorna utan att ha
synpunkter på trafiken. Redan på 1600-talet uttryckte
kung Gustaf II Adolf att"Rijkets Wälfärd näst Gudh,
beståår på seglatz och skepsfarten". Då skall vi kom-
ma ihåg att när kung Gustaf II Adolf uttryckte dessa
bevingade ord var sjöfarten och den internationella
handeln inte på långt när så omfattande som den är i
dag.
Att Gotland är en ö känner alla till. Men när det
gäller frakter kan hela vårt land betraktas om en ö,
eftersom allt gods som fraktas till och från Sverige till
95 % i någon del ligger på båt eller färja. För Gotland,
denna Östersjöns största ö, har sjöfarten alltid haft
stor betydelse. Under medeltiden byggde man murar
och utökade sjöfarten. Men då gjorde man det för att
skydda sig mot inkräktare och erövrare.
I dag ser vi dag ser vi inget hot i sjöfarten med
Gotland utan möjligheter för flera viktiga näringar på
Gotland genom en mer långsiktig och ändamålsenlig
sjöfartsförbindelse mellan Gotland och fastlandet. Det
bor 50 miljoner människor i länder som har förbindel-
se med Östersjön. Mitt i detta centrum ligger Gotland
med sina rikedomar i form av bl.a. ett mycket behag-
ligt klimat, i synnerhet under sommarmånaderna,
bördig åkermark och en kulturhistoria skapad av got-
länningarna. Den har i dagarna har blivit uppmärk-
sammad som ett av världens förnämsta bevarade
kulturhistoriska minnen.
Genom att också järnridån är förpassad till histori-
en vill alla länder runt Östersjön arbeta för öppnare
gränser och ökat samarbete. Därmed kan Gotland bli
ett värdefullt centrum för hela Östersjöområdet. Det
är med den utgångspunkten vi skall se det förslag
angående den framtida Gotlandstrafiken som utskottet
nu förelägger riksdagen för avgörande.
Utskottets ställningstagande är baserat på proposi-
tionen Riktlinjer för upphandling av den framtida
Gotlandstrafiken. Utskottet har inte haft några in-
vändningar mot propositionen, utan anser att de för-
slag som där föreligger är väl avvägda och bör kunna
ge en bättre anpassad passagerar- och godstrafik med
Gotland.
Vi har däremot inte funnit att innehållet i de mo-
tioner som väckts inför propositionsbehandlingen
skulle kunna förstärka förutsättningarna för Gotland-
strafiken utöver propositionens förslag. Principen när
det gäller det statliga stödet till Gotlandstrafiken är att
det inte skall vara dyrare att färdas eller frakta mellan
Gotland och fastlandet än det är att transportera sam-
ma sträcka på fastlandet.
Det var mot bakgrunden att det inte skall vara dy-
rare att färdas mellan Gotland och fastlandet som det
statliga stödet till Gotlandstrafiken infördes 1971. Då
omfattades endast trafiken från Gotland. Tre år senare
beslutades att färjetrafiken både till och från Gotland
skulle erhålla statligt stöd. För innevarande år är stö-
det 175 miljoner kronor, som här tidigare nämnts.
Nackdelen är naturligtvis - som det är för alla öboen-
de befolkningar utan fast landförbindelse, och med
undantag av flygtrafiken - att det tar längre tid att
färdas över vatten.
Därför finns också för närvarande ett högprisstöd
för godstrafiken, det s.k. Gotlandsstödet. Det är till för
att täcka kostnader för ökad tidsåtgång genom färje-
trafik och vissa hamn- och fartygsavgifter. Det är
svårt att beräkna resultatet och effekterna av denna
typ av stöd. Det är också svårt att beräkna merkostna-
derna för detta. Därför föreslås att Gotlandstillägget
successivt skall avvecklas.
Det är alltid svårt att gå in och ta bort tidigare giv-
na subventioner. Men jag vill betona att redan när det
infördes framhölls att det skulle vara provisoriskt och
verka under så kort tid som möjligt.
Jag vill också framhålla att utredningen om en
framtidsanpassad Gotlandstrafik föreslog att Got-
landstillägget borde avskaffas, bl.a. av den orsaken att
det är uppbyggt på felaktiga grunder.
Det är uppbyggt så att det bara är vissa åkerier
som bedriver fjärrtrafik på fastlandet som får ta ut
extra avgifter för dessa fjärrtransporter för att bedriva
transporter på Gotland. Detta betyder ju att ju mer
man kör i fastlandstrafik desto mer erhåller man i
Gotlandstillägg. Motsvarande åkeri på Gotland kan
inte tillgodoräkna sig Gotlandstillägget eftersom de
inte kör någon fjärrtrafik på fastlandet. Jag är överens
med Tom Heyman om att det här bör avskaffas. Där-
emot tror jag att det bör ske successivt.
Vi är också alla överens om att vi skall ge gotlän-
ningarna själva en bättre möjlighet att påverka trafi-
kutvecklingen. Det sade Gotlandsutredningen, det
säger propositionen och det säger också utskottsbe-
tänkandet. Här går vi från ord till handling. Vi har fått
brevet från Gotländska åkericentralen som Tom
Heyman redovisade. Där pekar man på att detta är
orättvist, och man vill att vi skall avskaffa det så
snabbt som möjligt. Vi följer principen att gotlänning-
arna själva skall ha möjligheter att påverka trafikut-
vecklingen och självfallet även priserna.
Fru talman! De tretton reservationer som fogats
till utskottets betänkande vill jag betrakta mer som att
man har velat markera egna principer än att tillföra
några nya och framåtsträvande åtgärder.
Moderatmotionen om lagreglering om avskaffande
av det nuvarande monopolet för stöd till Gotlandstra-
fiken och kommande trafikavtal samt en snabbare
avveckling av Gotlandstillägget skulle innebära en
betydligt osäkrare framtid för Gotlandstrafiken såväl
beträffande kostnaderna för transporterna som för
komforten för resenärerna.
När det gäller statens stöd till Gotlandstrafiken
tror jag tvärtemot de moderata reservanterna att det är
viktigt att nivån på det statliga stödet fastläggs redan
innan de nya förhandlingar som nu skall komma till
stånd börjar. Då vet man grundförutsättningarna för
trafikutövningen för den period under vilken avtalet
skall gälla. Det är också svar på Vänsterpartiets och
Miljöpartiets reservation nr 3.
Karin Starrin ställde en fråga till mig som gällde
fastlandshamnarna. Den frågan har diskuterats. Av
princip brukar inte riksdagen uttala sig i lokaliserings-
frågor. I det här fallet gäller det att lägga fast att man i
de kommande förhandlingarna skall förhandla om två
fastlandshamnar. Nuvarande system med anlöp av
Gotlandstrafiken till Nynäshamn och Oskarshamn har
ju visat sig vara lämpligt. Även om Nynäshamn är
helt dominerande vad gäller trafiken till Gotland kan
det med tanke på framtiden vara viktigt även med en
södergående trafik. Här har Oskarshamn visat sig vara
lämplig. Men det slutliga ställningstagandet bör riks-
dagen i dag avstå ifrån.
Ägandet och vem som skall inneha huvudmanna-
skapet tas upp i Vänsterpartiets reservationer.
Det är inte ägandet av tonnaget som är det viktiga.
Hur transporterna till Gotland skall ske är beroende av
vad som skrivs in i avtalet och vilka krav som kan
ställas på det företag som får bedriva trafiken till
fromma för resenärerna. Det är detta samt behovet av
godstransporter som skall vara avgörande.
Samma sak gäller huvudmannaskapet - Sjöfarts-
verket eller Vägverket? Eftersom det är Sjöfartsverket
som ansvarar för sjösäkerheten och farleder kan det
vara rimligt att de också praktiskt är huvudman. Där-
med kan man skaffa sig direkta erfarenheter av hur
sjöfart skall bedrivas för att nå största möjliga sjösä-
kerhet och en god komfort.
Fru talman! De övriga reservationerna som jag
inte nämnt här inryms i den skrivning som utskottet
lämnat till kammaren i betänkandet. Jag yrkar också
bifall till hemställan i betänkandet. Det betyder att jag
yrkar avslag på samtliga reservationer.