Herr talman! Jag kommer att fokusera mitt anfö-
rande på situationen i mitt hemlän Blekinge och då
särskilt tala om infrastrukturens betydelse för utveck-
ling och välfärd. Då menar jag den fysiska in-
frastrukturen.
Jag kommer också att anknyta till regeringens tre
"E:n" som är huvudfrågorna för EU-
ordförandeskapet: Employment, Enlargement och
Environment, eller på svenska: arbetstillfällen, ut-
vidgningen samt miljön.
Tidigare har Blekinge haft prägeln av ett krislän
som varit helt beroende av statliga åtgärder. Stora
industrier och militär verksamhet har dominerat länet
och i rationaliseringens tidevarv krymper nu dessa
arbetstillfällen drastiskt. Den senaste nedläggningen
skedde den 31 oktober 2000, då KA 2 med närmare
250 anställda lades ned.
I ett längre perspektiv kan man ändå säga att tren-
den nu har vänt. Utvecklingen av Blekinge Tekniska
Högskola har tillsammans med IT- och telekomföre-
tagen betytt att flera tusen nya jobb skapats som i viss
mån kompenserar industrins och militärens tillbaka-
gång. Trots detta är den öppna arbetslösheten i Ble-
kinge fortfarande högre än genomsnittet i landet, och
många äldre arbetslösa har svårt att komma in på
arbetsmarknaden igen.
Employment handlar om arbetstillfällen.
För att fler företagare ska våga expandera och an-
ställa fler människor, för att högskolan ska kunna
utvecklas till universitet och vara attraktiv och för att
fler turister ska kunna njuta av Sveriges trädgård
behövs det en utbyggd infrastruktur. Överallt i värl-
den där man bygger ett samhälle bygger man vägar,
både av asfalt och av järn, eller så använder man
sjövägen eller luften för att bedriva handel och byg-
ger på så sätt upp en välfärd. Infrastrukturen är alltså
fundamentalt viktig för välfärden i ett samhälle, sär-
skilt för Sverige som är ett glest befolkat, avlångt
land i utkanten av Europa, särskilt också för Blekinge
som är ett litet län beläget i ett hörn av Sverige, ofta
bortglömt när man planerar infrastruktur.
Blekinges geografiska läge har före järnridåns fall
varit en nackdel för länet. För kommunikationerna
har sydöstra hörnet varit en ändstation, en återvänds-
gränd. Men nu är det annorlunda. Nya färjeförbindel-
ser har startat till Polen och Lettland. Många företag i
södra Sverige handlar nu med dessa länder och även
med Litauen. De är beroende av goda kommunikatio-
ner.
Enlargement handlar om utvidgning.
Ska vi eller ska vi inte öka handeln med ansökar-
länderna runt Östersjön? Om det ligger allvar i Sveri-
ges strävan att påskynda EU-utvidgningen, måste det
innebära en strategi för ökat handelsutbyte med dessa
länder och med dagens EU-länder. Det leder då till att
vi behöver en infrastruktur för detta och då är, enligt
min mening, sydöstra Sverige en viktig del att satsa
på.
Blekinge kustbana behöver elektrifieras för att
man ska kunna köra gemensamma regionaltåg i hela
Sydsverige, men också för miljöns skull. Efter många
års kamp har regering och riksdag äntligen beslutat
att en elektrifiering ska ske. Men eftersom inte några
pengar - vad jag känner till - har öronmärkts för detta
och Banverket saknar pengar för redan uppgjorda
planer finns det anledning att bevaka detta ärende.
Kustpilen är en tågsuccé som numera har fått pro-
blem med överfulla tåg och har svårt att hålla tiderna.
Kustpilen är omtalad över hela landet. Men hur
många har hört talas om "komfortkometen"? Det är
SJ:s omtalade rälsbuss mellan Karlskrona och Em-
maboda som fått detta namn av resenärerna. Jag åkte
häromdagen med "komfortkometen". Det var kallt,
skakigt, bullrigt och det gick långsamt. Det har utlo-
vats nya eltåg till denna bana, men vi har nu fått veta
att de ska gå till Mälardalen. SJ slår ut med händerna
och skyller på Rikstrafiken och Näringsdepartemen-
tet. Ingen vet vem som har ansvaret. Upprustningen
av banan mellan Karlskrona och Emmaboda skjuts
hela tiden framåt hos Banverket. Det är olyckligt.
Bilturismen ökar i Blekinge och den stora genom-
fartsleden E 22 är olycksdrabbad och farlig att åka på.
Vägverket redovisar att trafiksäkerhetstillståndet på
E 22 mellan Kalmar och Sölvesborg är bland det
sämsta i landet vad gäller stamvägar med hög tra-
fikintensitet. Länets företrädare har uttalat ett starkt
intresse för att använda alternativ finansiering såsom
PPP, Public Private Partnership, till att investera i en
fyrfilig E 22. Jag har anledning att tro att min bänk-
kollega Karin Olsson kommer att understryka detta i
sitt anförande strax.
En motorväg gör förvisso intrång i miljön, men
det är också allmänt känt att jämn hastighet och inga
köbildningar sänker bilarnas bränsleförbrukning
drastiskt, så även för miljöns skull kan man föresprå-
ka en fyrfilig väg ända från Malmö till Norrköping.
Det finns fler projekt som är nödvändiga i Ble-
kinge, att bygga ut Tvärleden - vägen mellan
Olofström och Markaryd - och att bygga Sydostlän-
ken - en ny järnvägssträckning sista biten mellan
Kustbanan och Olofström. Det görs enorma in-
frastruktursatsningar i olika delar av landet. Det gäller
t.ex. Öresund, Botniabanan och Stockholm. Även om
alla företrädare tycker att det behövs mer, så satsas
det mycket pengar - och det är verkligen inget fel i
det. Sverige behöver tillväxt och framkomlighet
överallt. Men det lilla länet i sydost är bortglömt.
Växande förbindelser över Östersjön är av nationellt
intresse och inte bara en fråga för vart och ett av
länen längs kusten. De satsningar på järnvägarna som
jag har räknat upp handlar naturligtvis också om
miljöfrågor - environment, som det benämns i EU-
sammanhang.
I Blekinge finns i dag en kraft hos människorna.
Det är en kraft att bygga vidare på för en god
livsmiljö. Vi får väl se vad Björn Rosengren presente-
rar här i höst med den infrastrukturproposition som vi
har väntat på under lång tid.
Vi vet att en trädgård växer underifrån, herr tal-
man. Men den behöver vattnas ovanifrån. Blekinge
kallas för Sveriges trädgård. Det är statens uppgift att
vattna den trädgården med bättre infrastruktur.