Herr talman! Jag är egentligen en av alltför få re-
presentanter för den svenska glesbygden och inlandet.
Att bo så ger värdefulla och ibland ganska kostsamma
insikter i hur det är att leva i glesbygd. För många
innebär det många, långa och kostsamma resor. Ben-
sinen är dyrare än i storstadsområdena, där kollektiv-
trafiken dessutom är ett verkligt och i regel fungeran-
de alternativ.
När jag hade bott i Ramsele i västra Ångerman-
land i Sollefteå kommun i Västernorrland ett antal år
tittade jag på befolkningssiffrorna. De var minst sagt
bekymmersamma. Från 1954 till 1984 hade socknen
minskat från 5 500 till 2 200 personer, dvs. med över
60 % på 30 år. Jag kunde räkna ut att om det fortsatte
på samma sätt och jag bodde kvar där så skulle jag bli
ensam i Ramsele. Det var ett ganska dystert framtids-
perspektiv.
Jag tror inte att det är så många i den här kamma-
ren som lever i en socken som har haft en så drama-
tiskt negativ befolkningsutveckling.
Herr talman! Trots allt detta är Ramsele i dag ett
kommundelscentrum med en hel del service och
framtidstro. Befolkningsminskningen har bromsat
upp, det har startats nya företag och det finns idéer
inför framtiden. Vi som bor där försöker på ett posi-
tivt sätt att utveckla den region vi bor i.
Ett mycket konkret exempel på detta är den ansö-
kan som nu görs för att Svensk Bilprovning ska
etablera en bilprovningsstation i Ramsele. Jag vill
uttala ett starkt stöd för detta. Skälen för en sådan
etablering är många. I det tänkta upptagningsområdet
för en sådan här station finns ungefär 9 000 personer.
Näringslivet i regionen domineras av skogsbruk.
Råvaran levereras i stor utsträckning till kustens in-
dustrier. En vidareförädling sker också i flera sågverk
och snickerier. Åkerinäringen är en stor arbetsgivare.
I hela västra området finns ungefär 450 företag. Den
som bor i Ramsele tätort har i dag ca 16 mil tur och
retur till Sollefteå bilprovning.
En bilprovning i Ramsele skulle enligt beräkning-
ar kunna innebära inbesparingar av resor motsvarande
upp till tio varv runt jorden. Miljöskälet är alltså
mycket starkt. Bränslekostnaderna är ett annat skäl.
Den restid och arbetstid som skulle sparas in är ytter-
ligare ett skäl. Det finns alltså ett antal skäl för en
etablering i Ramsele. Det skulle också i övrigt medfö-
ra en viktig och positiv förändring för ett inlandscent-
rum. Detta är viktigt för att hela Sverige ska kunna
leva.
Herr talman! Tidigare i debatten har vi hört en
mängd exempel på problem som finns. I stället för att
fylla på den raden skulle jag vilja ge ett exempel på
vad som händer när man får respons för berättigade
krav. Det gäller åtgärder för att förbättra vägnätet.
Jag har talat med ett av de många åkerier som vi
har i västra området, Brorssons Åkeri AB, som under
en femårsperiod, 93/94-98/99, minskat sina kostna-
der för däck med drygt 40 %. Också underhålls- och
reparationskostnader och andra kostnader har minskat
en del. Den kostnadsminskningen beror främst på den
upprustning som skett av länsväg 331 mellan Ram-
sele och kusten. Det är en av de tyngst belastade
vägarna i länet och i norr.
Bättre vägar ger mindre däcksslitage, lägre kost-
nader för reparationer, underhåll och bränsle samt en
bättre arbetsmiljö för chaufförer och en bättre total-
miljö.
Det bör gälla rent generellt i andra delar av Väs-
ternorrland också. En upprustning av riksväg 90
skulle säker medföra liknande förbättringar, liksom
en upprustning av vägar inom Örnsköldsviksområdet
och i Medelpad. Där vägunderhållet är eftersatt kan
man minska kostnaderna om man får upp vägstandar-
den på en rimlig och acceptabel nivå.
Kritiken för att det är som det är i dag riktar jag
inte mot Vägverket, som gör ett bra arbete utifrån de
anslag de får. Däremot är riksdag och regering ansva-
riga för det. Jag vill påminna om att Kristdemokrater-
na anslagit sammanlagt 9 miljarder mer än regeringen
till vägunderhåll för detta år och de kommande två
åren. Det är allvarligt att regeringen inte är beredd att
göra en kraftfull satsning på detta område. Det är
synnerligen angeläget för Västernorrland och andra
län med eftersatt vägunderhåll.
Bra vägar är också viktiga för säkra och snabba
ambulanstransporter och brandkårs- och polisutryck-
ningar. Detta är viktigt för allas vår trygghet och
säkerhet. Bra vägar året runt är också viktiga för den
befolkning som berörs samt för turist- och besöksnä-
ringen.
En kraftfull satsning på vår infrastruktur och
framför allt på vägnätet skulle minska de nackdelar
som Norrlandslänen i dag dras med liksom allt prat
om mer stöd. Mer jämlika förutsättningar är bättre för
hela samhället.
Även järnvägen är en viktig del av en fungerande
infrastruktur. Botniabaneprojektet är en satsning som
hela landet har nytta av, men man måste klara de
miljökrav som ställs.
Vi behöver så långt som möjligt samma förutsätt-
ningar för boende och företagande i vår del av landet
som genomsnittssvensken har. Då blir det också lätta-
re för oss att få livskraftiga företag och därmed jobb
och förutsättningar för en levande bygd. Då blir det
också lättare att få den framtidstro som krävs för att
ungdomarna ska välja att stanna kvar i bygden eller
komma tillbaka efter avslutad utbildning. Då blir det
också lättare för företagen att erbjuda jobb. Utan
framtidstro och nya jobb dör glesbygden.
Herr talman! Kravet på en återbäring på vatten-
kraftselen var uppe till omröstning före jul och av-
slogs. Med stöd av Moderaterna skulle det ha blivit
en utredning, liksom om Socialdemokraterna hade
sagt ja. Men ingen av Västernorrlands s- eller m-
ledamöter ville ens utreda frågan.
Avslutningsvis vill jag även den här gången upp-
repa de krav som vi kristdemokrater upprepade gång-
er har framfört om att transportnäringen måste få
rimliga konkurrensvillkor i jämförelse med företag i
andra länder. Det är djupt tragiskt med det stora an-
talet konkurser som drabbat åkerinäringen det senaste
året. Det går inte att undvika misstanken att en del av
dessa varit onödiga och berodde på att svenska före-
tag har åtskilligt sämre villkor än företag i de främsta
konkurrentländerna.
Regeringen känner väl till de problem som finns
både för glesbygdsboende i Västernorrlands län och
för transportnäringen. Det är hög tid att handla. Det är
beklagligt att den regionalpolitiska propositionen
dröjer. Den behöver komma snarast. Västernorrland
behöver stärkta möjligheter för att kunna fortsätta att
vara ett av Sverige största exportlän.