Herr talman! Vi har nu kommit fram till rubriken
Integration och sysselsättning, två områden som är
viktiga och aktuella för oss alla.
I ett historiskt perspektiv kan vi konstatera att det
är under en ganska kort tid som vårt land har för-
vandlats till ett land med mångfald och olika kulturer,
religioner och etnicitet. Det mångkulturella samhället
existerar, det finns här, men har inte vunnit legitimitet
och genomslag. Det finns många barriärer kvar att
bryta innan alla människor har lika möjligheter till
arbete, företagande och egen försörjning. Den tradi-
tionella invandrarpolitiken har i flera avseenden för-
svårat för invandrare att försörja sig själva och bli en
del i samhället.
Ett samhälle där individer får växa sig starka
måste präglas av mångfald och bejakande av skillna-
der och olikheter mellan människor. Människor är
olika och har olika förutsättningar. Centerpartiet
anser att alla människor måste ges likvärdiga möjlig-
heter, men också att alla ska ta sin del av ansvaret för
det gemensamma och för sina nära. Avgörande är att
människor känner att de har kraft att förändra. Om
människor däremot känner hopplöshet och har mini-
mal möjlighet att påverka sin egen situation får vi ett
uppgivet samhället. Strävan måste vara att människor
ska känna sig behövda, accepterade och att de fyller
en funktion i samhället.
Sverige ska ha en öppen och generös flyktingpo-
litik. Flyktingmottagandet måste moderniseras och
effektiviseras, fortfarande är väntetiderna alltför
långa. Lösningar som bygger på kontakter mellan
nyanlända och människor i det omgivande samhället
ska stimuleras. Här kan frivilligorganisationer göra en
stor och betydelsefull insats.
Den svenska invandrarpolitiken, som formades på
70-talet, var anpassad efter de förhållanden som gäll-
de då. Under 60- och 70-talen var det många kommu-
ner i Sverige som hade brist på arbetskraft. Hemma i
min kommun, Skövde, gjordes åtskilliga resor till
Finland och andra länder för att locka arbetskraft till
kommunen och Volvo, som är största arbetsplats hos
oss. Arbetskraftsinvandringen var annorlunda än den
flyktinginvandring vi har i dag. Nu har vi omformat
politiken och delat upp den i en integrationspolitik
och en migrationspolitik. Men fortfarande finns all-
deles för mycket av "omhändertagande" kvar.
Det är väldigt vanligt att det är kommunernas so-
cialtjänster som är huvudman för flyktingmottagandet
i stället för närings- eller arbetsmarknadsenheten.
Integrationspolitiken bör vara en självklar del i nä-
ringspolitiken. Invandrade svenskar ska ses som en
resurs som kan bidra till tillväxten. Invandrade svens-
kar startar och driver företag i större utsträckning än
vad infödda svenskar gör. Detta bidrar till att utveckla
Sverige som företagarnation. Deras erfarenheter och
kulturella kompetens är en tillgång för lokal, regional
och nationell tillväxt.
Fru talman! Regler på arbetsmarknaden, attityder
inom arbetsliv och näringsliv och en alltför stelbent
arbetsmarknadspolitik har gjort att utrikes födda inte
kommit in på arbetsmarknaden eller att de förlorat
jobben först av alla när det gjorts nedskärningar.
Trots att antalet arbetstillfällen blir fler och vi är inne
i en högkonjunktur är arbetslösheten fortfarande
mycket hög hos personer som invandrat till Sverige.
Stora invandrargrupper fungerar i dag som en ar-
betskraftsreserv, och varken offentliga eller privata
arbetsgivare uppfyller kraven på mångfald inom ar-
betslivet. Det är också uppenbart att många arbetsgi-
vare och fackföreningsföreträdare inte ser skiftande
bakgrund som en tillgång på arbetsplatsen.
Att inte ha tillträde till arbetsmarknaden leder till
problem och svårigheter att klara sin ekonomiska
situation, till språkproblem, passivitet och maktlöshet.
Därför är de viktigaste åtgärderna för att minska
skillnaderna i samhället att öka förutsättningarna för
deltagande i arbetslivet. Den uppenbara diskrimine-
ringen vid rekryteringar måste åtgärdas, men inte
minst krävs en omfattande attityd- och opinionsför-
ändring i hela det svenska samhället. Alla - individer,
myndigheter, företag, opinionsbildare och andra de-
mokratiska krafter - har här ett stort ansvar.
Inventeringar av flyktingarnas kunskaper måste
göras mycket snabbare än i dag, så att de kan gå di-
rekt till kompletterande utbildningar. Sfi-
undervisningen måste förbättras och kombineras med
praktik vid arbetsplatser. De som redan har högre
utbildning måste få sin utbildning prövad mot svens-
ka krav och ges möjlighet att snabbare än i dag läsa in
svenska och andra ämnen på högskolenivå.
I dag har vi bland våra invandrare många högut-
bildade personer som inte ges möjlighet att komma in
på arbetsmarknaden. I stället för att ta vara på den
kompetens som redan finns här har man på flera håll i
vårt land rekryterat olika yrkesgrupper, bl.a. läkare,
hit till Sverige på grund av brist på utbildad svensk
personal. Detta är ett resursslöseri som inte är för-
svarbart.
Fru talman! Inom hela Europa är den största ut-
maningen inför framtiden den åldrande befolkningen.
Det behövs fler människor i produktionen för att
välfärdssamhället ska klara av att ta hand om och
försörja den äldre generationen. Bl.a. mot bakgrund
av detta måste alla krafter inriktas på att fler ska få
möjlighet att vara en del av arbetsmarknaden. De
senaste årens befolkningsutveckling beror dels på att
det föds för få barn i Sverige, men också på att in-
vandringen har minskat. Sverige är ett glest befolkat
land, och vi behöver alla krafter för att klara framti-
dens utmaningar, både ur ett regionalpolitiskt och ur
ett socialpolitiskt perspektiv.
Detta får ändå inte vara grunden för hur flykting-
politiken utformas, däremot finns det anledning att ha
ett mer decentraliserat flyktingmottagande. Kommu-
ner som vill ta emot flyktingar ska inte nekas detta.
Men asylpolitiken måste grundas på gemensam na-
tionell lagstiftning och internationella konventioner.
En ökad arbetskraftsinvandring är också ett sätt att
lösa framtidens utmaningar, men i första hand måste
vi se till att människor som finns här kommer ut på
arbetsmarknaden.