Herr talman! Gårdagskvällens debatt om de regi-
onalpolitiska frågorna har berört många viktiga om-
råden som är av avgörande betydelse för landsbyg-
dens utveckling. Vi kan alla konstatera att många av
landets små kommuner även under år 2000 förlorat
befolkning. De största förlorarna är skogslänen i norr
som förlorat 11 000-12 000 personer under det gång-
na året. Men även andra delar av landets gles- och
jordbruksbygder har drabbats mycket hårt.
Många ungdomar flyr landsbygden för utbildning
och arbete på annat håll, och befolkningen blir allt
äldre. Även om boendekostnaderna är lägre på lands-
bygden, så leder de höga drivmedelskostnaderna och
bristen på arbetstillfällen till vikande befolkningstal.
Förutsättningarna för företagande och investeringar
måste förbättras om en vändning i positiv riktning ska
kunna ske på landsbygden.
De areella näringarna har något nämnts tidigare i
debatten som viktiga för landsbygdsutvecklingen.
Och jag vill påstå att det också måste gälla för framti-
den. Vi vet ju alla att där jordbruk och livsmedelspro-
duktion drivs vidare vinner vi också ett öppet och
varierande landskap. Härigenom skapas också fort-
satta möjligheter för en god utveckling inom andra
näringar, inte minst för turismen i vårt land.
Herr talman! Den senaste tidens debatt kring
livsmedelsproduktion, inte minst köttkonsumtionen
och BSE-situationen i Europa, har bidragit till att
många ställer frågor om hur produktionen sker och
om vi som konsumenter kan lita på den mat som
saluförs i vårt land. Vi har upplevt en yvig debatt som
också innehållit en hel del överdrifter som skapat oro
av helt omotiverat slag.
Då statsministern i samband med julhelgen gjorde
uttalanden om olust inför köttätande och oro för djurs
lidande bidrog han till en debatt som skadar den
svenska produktionens förutsättningar. Det är särskilt
betänkligt mot bakgrund av att statsministern måste
veta att det regelverk som gäller för djurhållning,
slakt och vidareförädling samt miljö i Sverige är
bland de allra hårdaste som gäller i världen.
Självklart har statsministern sin fulla rätt att tycka
och äta vad han vill, men nog kan man begära av en
statsminister att han ska vara mera aktsam om orden
och spela mindre på de strängar som leder till en
osaklig debatt och en oro som inte är motiverad. Vi
har t.ex. ett livsmedelsverk i Sverige som på ett an-
svarsfullt och oberoende sätt står för den övergripan-
de livsmedelskontrollen i landet. Livsmedelssäker-
heten står i centrum, och så har det varit i Sverige
sedan 50-talet. Vi kan erinra oss salmonellautbrottet
som satte fart på dessa frågor.
Då det gäller den allvarliga BSE-situationen, som
skapat oro i många EU-länder, kan dock konstateras
att de åtgärder som nu vidtas också här i Sverige, där
vi ännu inte haft något fall, sker på ett betryggande
sätt. Jag ska inte nu fördjupa mig ytterligare i frågan
utan hoppas återkomma vid den särskilda debatt som
ska hållas i riksdagen om ett par veckor.
Jag vill, herr talman, i stället ta upp den viktiga
frågan om det svenska jordbrukets konkurrensförut-
sättningar. Det har avgörande betydelse för landsbyg-
dens utveckling att det svenska jordbruket får förut-
sättningar att konkurrera på rimligt lika villkor. Skat-
ter och avgifter måste harmoniseras med vad som
gäller inom övriga EU-länder.
Konkurrens på lika villkor kommer att leda till att
svenska konsumenter också i framtiden ska få till-
gång till svenskproducerat. Det är nu över tre år sedan
den s.k. Björkska utredningen om det svenska jord-
brukets och livsmedelsindustrins konkurrensförhål-
landen lades fram med förslag till åtgärder, men ännu
har mycket lite genomförts. Fortfarande ligger den
höga dieselskatten kvar, och den har t.o.m. ökat vid
årsskiftet. Detsamma gäller de höga handelsgödsel-
skatterna som ligger kvar och som inte har sin mot-
svarighet i övriga EU-länder.
Jag känner stor oro för att strukturomvandlingen
inom svensk livsmedelsproduktion går så snabbt, om
inga konkreta förslag läggs fram, att landsbygden
kommer att drabbas mycket hårt. Vi moderater kom-
mer fortsatt att kräva såväl sänkta dieselskatter som
att handelsgödselskatter sänks kraftigt. Dieselskatten
bör sänkas till 53 öre per liter, och kväveskatten bör
över huvud taget inte tas ut. Om det är så som det
sägs att regeringen har för avsikt att lägga fram för-
slag om en återföring av kväveskatten och gödsel-
skatten, menar vi att det är en administrativt krånglig
väg. Det är mycket enklare att i stället återföring inte
ta ut skatten. Det blir billigare och enklare och ger
resultatet att man får en stärkt konkurrenskraft för det
svenska jordbruket.
Till sist, herr talman, vill jag be alla betänka hur
det svenska landskapet och den svenska landsbygden
skulle komma att se ut om våra köttproducerande djur
försvinner från hagarna. Det gäller allt att vi politiker
försöker bidra till att vi framöver får en saklig debatt
kring livsmedelsproduktionen i Sverige. Jag är över-
tygad om att en vetenskapligt underbyggd kunskap
tillsammans med den beprövade erfarenhet som vi
har i vårt land kring djur och matproduktion ska kun-
na säkra en levande landsbygd även i framtiden. Vi
har alla ett stort ansvar. Dessa frågor är bland de
viktigaste också vad gäller regionalpolitiken. Det är
tyvärr så att dessa frågor inte efter tjänst och vikt har
uppmärksammats i årets allmänpolitiska debatt.