Herr talman! Skillnaden mellan verkligheten här i
kammaren och verkligheten utanför kammaren är ofta
ganska betydande. Vi fick här i förrgår prov på att
statistikpolitiken ofta firar triumfer. Statsminister
Göran Persson berömde sig i förrgår av att 4-
procentsmålet för den öppna arbetslösheten var nått. I
verkligheten utanför kammaren går nästan en miljon
människor utan ett riktigt jobb. Det saknas 300 000
jobb för att lika många ska ha ett arbete i dag som för
tio år sedan.
Sanningen bakom statistikpolitiken är den att Sve-
rige faktiskt aldrig har haft en högre arbetslöshet i en
högkonjunktur än vad vi har i dag. Det pratas väldigt
mycket, men det händer alltför lite.
Herr talman! Den främsta symbolen för den rege-
ring som mest pratar är just det statsråd som står
anmält på talarlistan, statsrådet Mona Sahlin. Hon
begår gärna intervjuer, hon ler hult mot kameran och
hon pratar mycket, men hon uträttar föga.
Det gäller inte bara på arbetsmarknadsområdet.
Det gäller kanske i ännu högre grad på det integra-
tionsområde som hon är ansvarig minister för. Det
enda som har åstadkommits sedan hon fick det upp-
draget är en meningslös lagstiftning mot etnisk dis-
kriminering i arbetslivet. Här inne pratas det och
lagstiftas det, där ute tilltar segregationen. Jag vågar
hävda att inte minst många invandrare reagerar mot
det. De vill inte buntas ihop oavsett bakgrund. De vill
inte kvoteras. De vill exempelvis inte betraktas som
invandrarföretagare som sitter på ett invandrarkafé
och läser svenska för invandrare utan vill betraktas
som företagare som sitter på ett kafé och läser svens-
ka.
Nu är det inte bara det att regeringen gör väldigt
lite. Det som den gör gör den dessutom fel, och det är
om möjligt ännu allvarligare. Att bryta segregation
handlar inte om att fördela olika grupper i samhället
jämnt på olika geografiska områden och på olika
yrken, utan det handlar om att ge var och en som
lever i Sverige makt att forma sitt liv och sin framtid.
Där har vi grundligt misslyckats i Sverige.
Visst finns det en massa människor som hals över
huvud har fått fly från krig, nöd och umbäranden och
ta sig varthelst de kunde komma, men väldigt många
av de människor som har kommit till vårt land har ju
visat prov på en dådkraft som infödda svenskar bara
kan ana sig till. Det är människor som har brutit upp
från hela sin bakgrund, från sina vänner och släkting-
ar, från sin kultur, från sitt land och från sitt språk och
som sökt sig hit till Sverige till ett främmande klimat,
ett främmande land, ett främmande språk och delvis
en främmande kultur, i ambitionen att här förverkliga
sin framtid och sina livsdrömmar.
Det enda som vi i Sverige klarar av är att peka
med hela armen och säga: Där borta har du socialby-
rån!
I boendet ökar segregationen. Segregation i boen-
det är inte att människor med likartad bakgrund söker
sig till samma bostadsområden. Det är naturligt. Så
har också svenskar gjort när de har emigrerat till
andra länder. Nej, segregation i boendet är när vissa
människor hänvisas till vissa bostadsområden utan
möjlighet att ta sig därifrån ens om de skulle vilja det.
Den segregationen har vi gott om.
Vad är socialdemokraternas svar? Jag har läst en
intervju i en tidning i går med Göran Johansson, soci-
aldemokraternas starke man i Göteborg. Vad hade
han att komma med? Jo, han ville förbjuda flyktingar
från att flytta till Bergsjön.
Bergsjön är ett bostadsområde utanför Göteborg
som i likhet med en rad andra bostadsområden runt
om våra stora städer är en produkt av socialdemokra-
tisk bostadspolitik. Men människor flyttar inte till
Bergsjön och bor inte nödvändigtvis kvar i Bergsjön
därför att de vill det utan därför att socialdemokratisk
bostadspolitik faktiskt inte ger dem något val. De har
ingen bytesrätt som vi andra. Det framgår om man
sätter in en annons i tidningen: Trea i Bergsjön byts
mot likvärdig lägenhet i Göteborgs innerstad, gärna
vid Götaplatsen, och ser hur många svar som kommer
in på den annonsen.
Vi har i skolan en segregation som tilltar. 1 av 3
med invandrarbakgrund i grundskolan lämnar i dag
grundskolan utan att ha Godkänd i svenska. 4 av 10
med invandrarbakgrund hoppar av från gymnasie-
skolan. Det här är oerhört allvarligt, eftersom en bra
grundläggande utbildning i allmänhet och hyggligt
bra kunskaper i svenska språket är helt avgörande för
att inte ytterligare en generation av människor med
invandrarbakgrund ska dömas till utanförskap och
arbetslöshet.
Vad gör då socialdemokraterna? Jo, de ägnar sig i
stort sett bara åt att angripa den enskilt viktigaste
skolreform som har genomförts under 1990-talet och
som har gett enskilda människor ökad makt, nämligen
friskolereformen och det fria skolvalet. Här har vi en
reform som har utsträckt den valfrihet som tidigare
var förbehållen de människor som hade en bra ställ-
ning i det svenska samhället. De har alltid kunnat
välja skola och gå till ett alternativ till den kommu-
nala skolan. De som inte har haft det lika bra förspänt
har varit hänvisade till det skolval som politikerna har
träffat åt oss.
Med friskolereformen och med skolpengen har
alla människor fått en möjlighet att ha makt över sina
egna barns skolgång. Nu hotas den friskolereformen
på olika sätt av socialdemokratiska politiker i rege-
ringen och runt om i våra kommuner.
Vad slutligen gäller arbetsmarknaden ser vi också
där en tilltagande segregation, ett tilltagande utanför-
skap och en tilltagande tudelning. Arbetslösheten
bland invandrargrupper är tre gånger så hög som
bland infödda svenskar. Bland de människor som har
kommit till vårt land efter 1995 är det bara 3 av 10
som i dag har ett riktigt arbete. Inte ens högt utbilda-
de människor som kommer hit får chansen på den
svenska arbetsmarknaden. Vi klarar inte att förmedla
vettiga kunskaper i svenska språket till dem som
kommer hit. Vi klarar inte att rätt värdera den utbild-
ning som de kommer hit och visar upp. Vi klarar inte
av att ge dem chansen.
Jag läste en uppgift om den oerhört höga syssel-
sättningsgraden bland somalier i London, att jämföra
med den extrema arbetslöshet som råder i den soma-
liska invandrargruppen i Sverige. Jag säger inte att vi
ska importera det engelska regelsystemet på arbets-
marknaden. Men det är oerhört viktigt att utforma
regelsystemet på ett sådant sätt att också de som står
utanför ges en chans att komma in på arbetsmarkna-
den.
Också härvidlag har vi misslyckats i Sverige med
den skattepolitik som vi bedriver, de offentliga mo-
nopol som förhärskar och den arbetsrättsliga lagstift-
ning vi har, som är uppbyggd med goda ambitioner
men som i realiteten bygger murar mot invandrare
och andra som befinner sig i ett underläge och vill in
på arbetsmarknaden. Mitt budskap är därför: Riv
murarna.