Fru talman! Det är bra om det i denna proposition
finns inslag som ligger nära Miljöpartiets politik, för
då kan vi samarbeta i de frågorna.
Insatserna är framför allt inriktade på att ge äldre
arbetskraft - människor som är 55 år eller äldre -
möjlighet att få sysselsättning i kommunen, lands-
tinget eller staten. Många av dessa människor skulle
annars ha mycket svårt att återvända till den reguljära
arbetsmarknaden.
Andra insatser inriktas i huvudsak på andra ålder-
skategorier. Den stora utbildningssatsningen gäller för
människor som är yngre än 55 år. Således kan man i
den här propositionen finna en rad olika förslag. En
del av dem är framför allt, som sagt, inriktade på de
yngre. Andra är inriktade på medelålders och andra
åter på äldre arbetskraft. Jag tror att man skall se till
helheten när de här effekterna bedöms.
Jag tror inte på arbetstidsförkortning som en gene-
rell åtgärd för att bekämpa arbetslösheten. Jag menar
att det vore att kapitulera för arbetslösheten att säga
att vi alla skall dela på den. Mängden arbete i ett
samhälle är inte given, tror jag. Jag tror att vi med en
klok ekonomisk politik kan utöka den mängd arbete
som utförs. Det finns hur många arbetsuppgifter som
helst i vårt land. En del av dem utförs inte. Det gäller
därför att skapa sådana betingelser att vi får de uppgif-
terna utförda och så att alla som vill jobba också får
göra det. Vill man jobba heltid, skall man ha möjlig-
het att göra det. För andra människor passar det kan-
ske bättre med deltid. Jag tror alltså inte att en gene-
rell arbetstidsförkortning är ett sätt att bekämpa ar-
betslösheten.