Fru talman! Det är bra att regeringen äntligen
kommit till skott. Jag noterar att de allra flesta förslag
som Erik Åsbrink här presenterat är sådana som under
de senaste två åren varit uppe till behandling i riksda-
gen. Tydligen har det varit väldigt trögt att ta till sig
dessa saker från regeringens sida, men, som sagt,
bättre sent än aldrig.
Jag har en liten fråga beträffande utbildningssats-
ningen. Den fanns ju med redan i tillväxtpropositio-
nen, så det här är ingen nyhet. Men bristen redan då
var ju att det hela inte kopplades till en utbyggnad på
forskningssidan. Risken finns att man bygger utbild-
ningsfabriker där människor utbildas till arbetslöshet
- eller kanske till export - i stället för att se till att vi
får de motorer som högskolorna och universiteten
skall vara. Var ligger forskningen i regeringens poli-
tik? Har ni helt lagt forskningen åt sidan i tron att det
är tillräckligt att anställa lärare?
Det är just den kreativa miljö som forskningen ger
som skapar de nya företagen, inte minst på tjänstesi-
dan där de nya jobben i framtiden kan skapas. Det vet
vi utifrån erfarenheter från andra länder. Var ligger
alltså forskningen?
En andra fråga som inte kan undvikas gäller föl-
jande. Det är intressant att regeringen nu erkänner att
sänkt arbetsgivaravgift är en skattesänkning på arbete
som stimulerar sysselsättning. Detta är principiellt
väldigt viktigt. Min fråga blir alltså: Kan regeringen
tänka sig att en sådan skattesänkning i framtiden
skulle kunna finansieras med höjda miljöskatter?
Sedan till en tredje fråga som gäller a-kassans
höjning till 80 % samt finansieringen av detta. Vi
tycker att en höjning av a-kassan till 80 % är bra för
dem som har låga inkomster. Men varför höja till
80 % för dem som har höga inkomster - varför skall
staten alltså öka utgifterna genom att ge till dem som
har det ganska bra?