Fru talman! Den viktiga skillnaden mellan dagens
förslag till lättare dubbelbeskattning och den tidigare
åtgärd som genomfördes av bl.a. Anne Wibble och Bo
Lundgren är att det här är fullt finansierat och har
därmed utsikter att bli bestående. Det är inte ett led i
en politik som innebär att statsfinanserna totalt under-
grävs och som därmed också undergräver grundvalar-
na för den typen av skattelättnader.
Det finns vissa mindre inslag av engångsfinansie-
ring i det här paketet därför att det finns vissa inslag
av engångssatsningar. Det är i första hand de tre mil-
jardprogram som jag har beskrivit tidigare. Vi talar
om att sätta av 3 miljarder engångsvis för åtgärder
som i hög grad handlar om investeringar, företagsut-
veckling och liknande. Jag tycker att det är försvarbart
att den delen kan finansieras genom att vi tar in ökade
inleveranser från statliga företag. Men de stora delar-
na av propositionen som handlar om bestående an-
språk på statsbudgeten - vare sig det handlar om den
stora utbildningssatsningen på ca 10 miljarder kronor
eller om bestående skattelättnader med tyngdpunkt på
mindre och medelstora företag - finansieras med
varaktiga budgetförstärkningar på utgiftssidan och på
inkomstsidan. Vi står vid målet om statsfinanserna för
1997 och 1998. Vi står fast vid utgiftstaket.
När det gäller skattereformen skall jag nu inte ut-
veckla alla de ingrepp i och avsteg från den skattere-
form som genomfördes under Anne Wibbles tid i
regeringen. Jag vill bara säga att jag för min del står
fast vid de grundläggande principerna bakom skattere-
formen. Men vi kan inte i det besvärliga statsfinansiel-
la läge som vi har ärvt undgå att göra vissa insatser,
som innebär att också de som har högre inkomster får
medverka i saneringen av statsfinanserna och i finan-
sieringen av de åtgärder som vi bedömer nödvändiga.