Fru talman! Före min fråga vill jag helt kort göra
tre reflexioner.
För det första: Erik Åsbrink sade att det handlar
om en proposition för tillväxt och nya jobb, men en
sådan proposition presenterades ju redan i höstas. Då
var det också tals om tillväxt och nya jobb - en stor
proposition. Sedan dess har dock tillväxten nästan
upphört.
För det andra: Erik Åsbrink säger att han nu sän-
ker skatten för företagen. Jag får påminna Erik Ås-
brink om att riksdagen senare i dag på regeringens
förslag kommer att höja skatten för företag med dub-
belt så mycket som den skattesänkning innebär som
nu ligger för småföretagen.
För det tredje: Beträffande de 130 00 nya utbild-
ningsplatserna konstaterade riksdagen redan förra
gången de återanvändes att de inte var 130 000, utan
därifrån skulle dras 70 000 som regeringen samtidigt
drar in. Jag har inte funnit någonting i regeringens
presentation i dag som ger en annan bild av förslagens
verkliga innebörd.
Så till min fråga. Regeringen säger ingenting om
den andra helt avgörande frågan, arbetsrätten - om nu
den första avgörande frågan gäller skatterna. Vad
kommer att hända om parterna inte hjälper regeringen
den här gången heller?
Om Erik Åsbrink den 23 augusti sitter där med det
förväntade resultatet, nämligen oenighet, vilka förslag
är regeringen då beredd att komma med till riksdagen
som en konsekvens härav? Jag vill understryka att
ändringar i arbetsrätten ger nya arbeten som inte kos-
tar Erik Åsbrink en enda krona. Tvärtom innebär de
förtjänster för både statskassan och kommunerna.
Frågan är alltså: Vad är regeringen beredd att göra för
att anpassa arbetsrätten till den nya tidens krav?