Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag är
övertygad om att det engagemang som visats från
handikappgrupper, kooperativ, enskilda och anhöriga
till handikappade har betytt mycket och påverkat det
betänkande som nu debatteras. Det har varit en mind-
re folkstorm med en mängd av brev, telefonsamtal
och informationsmöten.
Oavsett vilken åsikt som funnits i de olika politis-
ka partierna när det gällt personlig assistans är jag
övertygad om att vi alla på något sätt påverkats av den
information som de handikappade och deras anhöriga
har gett oss. Det har varit nyttigt att få en redogörelse
för hur livet för de handikappade var före assistansre-
formen och hur det ser ut i dagsläget. Den personliga
assistansen har medfört en nästan obeskrivlig förbätt-
ring av levnadsvillkoren för många svårt handikappa-
de.
Även om inte opinionstrycket har åstadkommit att
propositionen dragits tillbaka har betänkandet, vilket
också många har sagt, blivit betydligt bättre än pro-
positionen. Det visar att det går att påverka oss politi-
ker, även om det är många som inte tror det.
Fru talman! Det som känns trist med det här be-
tänkandet är att sparkravet ligger kvar. Man skulle
inte ha gett sig på den här reformen, som är så viktig
för så många och som är så ny att den inte riktigt har
hunnit sätta sig än. Den har öppnat möjligheter för
svårt handikappade som är ofattbara för oss utan
handikapp. Som en mycket svårt handikappad uttryck-
te det: "Genom reformen fick vi ett värdigt liv." Jag
tycker inte att vi får nagga det värdiga livet i kanten.
Propositionen borde ha avstyrkts av utskottet. Vi
borde tillsammans ha talat om för regeringen att dess
förslag var ogenomtänkt och att vi inte ställer upp på
ett förslag som drabbar svårt handikappade. Det måste
finnas andra sätt att spara på. I det här fallet går det
inte att skylla på dagens statsfinansiella läge.
Det minsta man kan kräva vid ett sådant här be-
sparingsförslag är att man i en konsekvensbeskrivning
visar på den verkliga besparingen, så att inte föränd-
ringen kostar mer än vad sparandet ger. Det är, som
tidigare sagts, ingen som har gjort en sådan än.
Fru talman! När det gäller förändringen av den
tidsram som i dag gäller tak för assistansersättningen
har jag svårt att förstå varför regeringen vill göra en
förändring. Det har ju inte skett något missbruk när
det gäller att utnyttja beviljade timmar under en läng-
re tidsperiod. Det har tvärtom visat sig att friheten att
bestämma över sin tid medfört att man varit försiktig
med tidsuttaget för att kunna ha kvar tid till speciella
tillfällen. Av den beviljade tiden har 7 % inte utnytt-
jats.
I Miljöpartiet kan vi därför inte se någon fördel
med att ändra på tidsramen. Vi ser bara de nackdelar
som de handikappade själva pekar på, t.ex. att in-
skränkningen av tidsramen inskränker på de funk-
tionshindrades valfrihet och självbestämmande.
Fru talman! Utskottets skrivning i betänkandet har
tillgodosett många av de yrkanden som ställts. Tyvärr
kvarstår besparingskravet, vilket gör att Miljöpartiet
ställer sig bakom yrkandet om avslag på propositio-
nen.
Om det nu är så att kommunerna genom reformen
vältrar över kostnader på staten tycker vi att staten
och kommunerna får reglera det på annat sätt. Då får
kommunerna ta på sig kostnaderna för besparingen.
Det är egentligen inget bra förslag, med tanke på alla
besparingar som staten redan gjort på kommunerna,
men det är bättre än att de handikappade får ta bespa-
ringen. Vi vill inte se några minskningar av medel för
dem som behöver personlig assistans. De funktions-
hindrade som omfattas av reformen måste även i
fortsättningen få känna trygghet och veta att reformen
ligger fast.
Fru talman! Vid 65 års ålder förlorar man rätten
till personlig assistans. Det känns fel. Behovet mins-
kar knappast med åldern. Det finns därför skäl att
studera vad som händer då de som tidigare haft assi-
stans passerar åldersstrecket 65 år. Jag tror att det
skulle vara riktigt att ta bort åldersgränsen, såsom kds
föreslår, men då måste det först komma ytterligare
medel till reformen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1, vil-
ket innebär avslag på propositionen. Jag yrkar också
bifall till reservationerna 2 och 4.