Fru talman! Jag har oerhört svårt att acceptera
synsättet att man inte kontinuerligt skall följa upp och
utvärdera och ha kontroll över kostnadsutvecklingen.
Jag har tidigare avstått från att argumentera utifrån
detta, men den borgerliga regeringen finansierade
faktiskt inte denna reform fullt ut. Det är därför vi i
dag sitter med behovet att spara ytterligare.
Det här är ju en grupp där det är mycket välmoti-
verat att man får möjlighet till den här hjälpen och till
det här stödet. Då tycker jag inte att man skall hålla på
och ägna sig åt polemik som inte är välmotiverad. Här
handlar det om att ta ansvar, om att ha kontroll över
kostnadsutvecklingen, och om att på det sättet se till
att långsiktigt trygga reformen.
Sedan vet Kerstin Heinemann och jag och alla
andra som finns i denna kammare att det finns utom-
ordentligt stora problem för psykiskt handikappade
och psykiskt sjuka. Men som jag sade tidigare tror jag
inte ens att Folkpartiet har de pengar som behövs för
att vi skall kunna klara att tillgodose denna grupp fullt
ut.
Det är dock möjligt att informationen bör förbätt-
ras så att de åtminstone har möjlighet att söka och få
sina behov bedömda.