Herr talman! Vår arbetsfördelning i vår grupp är sådan att jag skulle beröra själva utnämningsfrågorna. Jag vill dock börja med en liten kommentar kring det allra senaste inlägget från Helena Bargholtz. Om man råkar skicka sitt ärende fel följer det av förvaltningslagen, och det i medborgarnas intresse, att den myndighet som har fått den felaktiga framställningen ska hjälpa till att se till att den kommer till rätt myndighet. Alldeles hopplöst bör det således inte vara.
Ytterligare en kommentar till detta med myndigheter. Det inrättades efter tsunamikatastrofen två nya myndigheter i Sverige, den ena på ett direkt krav från borgerligheten. Jag tänker på Granskningskommissionen och det nationella råd som inrättades av regeringen för att ge stöd till dem som har drabbats av tsunamikatastrofen. De är myndigheter med den definition som vi har. Jag hörde inga protester då, mot att antalet myndigheter ökar. Det kan möjligen förklaras, herr talman, av att Tobias Krantz i en motion som vi behandlar i det här betänkandet har två yrkanden, ett om ett tak för antalet myndigheter i Sverige, ett om en ny myndighet som ska granska myndigheterna. Men en ny myndighet har Tobias Krantz yrkat på i sin framställning, och det stämmer rätt illa med den myndighetsjakt som han i övrigt har gjort sig till tolk för.
Herr talman! Jag är ganska bekymrad inför arbetet i Grundlagsutredningen, inte för de direktiv som vi har fått och inte heller för de ledamöter som vi har, där Folkpartiet representeras av professor Tarschys, utan för den ton som finns i en del av de framställningar som jag har tagit del av. Grundlagsutredningen har när det gäller utnämningsfrågorna uppgiften att se igenom huruvida man kan skapa en större öppenhet i utnämningsfrågorna. Bakom det ligger ett tillkännagivande från en majoritet i riksdagen, en majoritet som Socialdemokraterna inte tillhörde. På det sättet har de framförhandlade direktiven till Grundlagsutredningen väl tillgodosett den borgerliga ståndpunkten där. Jag tycker att det är bra att man diskuterar igenom detta. Utnämningsmakten är en viktig fråga, och där gäller det att vi har en hyggligt gemensam syn på hur denna grundlagsreglerade utnämningsmakt ska användas.
Herr talman! I det särskilda yttrande som finns i betänkandet står det att runtom i statsförvaltningen kommer det, efter en eventuell borgerlig valseger 2006, att finnas mängder av socialdemokrater i ledande ämbets- och tjänstemannapositioner med goda möjligheter att - nu kommer nästan det allra värsta - medvetet eller omedvetet sätta käppar i hjulet för en ny väljarmajoritets politiska vilja. Vad är det för tänkande som ligger bakom detta?
Jag blir än mer förskräckt när jag läser en artikel i Dagens Nyheter från en av stöttepelarna i maktalliansen. Där står det: Den socialdemokratiska makthegemonin måste brytas. Vid ett regeringsskifte efter valet 2006 - han är mer övertygad, det är inte ens "eventuellt" - anser jag att det är ohållbart att alla de socialdemokrater som tillsatts utifrån sina partipolitiska meriter får behålla sina chefs- och styrelseuppdrag. En borgerlig regering måste göra rent hus. Det går förstås inte att behålla chefer och styrelseledamöter som arbetar för att genomdriva en socialdemokratisk politik, som går på tvärs mot den politik som väljarna röstat fram.
Är det ett totalt systemskifte i den svenska förvaltningen som Tobias Krantz, Helena Höij, Kerstin Lundgren och Henrik Järrel här pläderar för? Jag utgår från att ni står bakom pelaren Hägglunds argumentation här, för den stämmer väl överens med det ni har sagt tidigare. Det innebär, såvitt jag förstår, herr talman, att jag måste ställa frågan: Står ni bakom det här? Vad ligger bakom detta tänkande? Är det ett helt nytt omtänkande där alla som är socialdemokratiskt anfrätta i förvaltningen ska ut därför att det ska in med rent och fräscht folk som hyllar de liberala politiska idéerna, alltså ett upphörande av den svenska väl fungerande förvaltningstraditionen? Jag måste också få fråga, herr talman, om de fyra partierna står bakom det konstitutionsutskottet i åratal har sagt beträffande utnämningsfrågorna. Regeringens utövande av utnämningsmakten har varit föremål för konstitutionsutskottets granskning vid flera tillfällen, senast hösten 2003. KU gjorde då, liksom tidigare, den bedömningen att den omständigheten att en person har en politisk bakgrund inte ska vara diskvalificerande vid tillsättningen så länge endast sakliga grunder som förtjänst och skicklighet vid tillsättningen har tillämpats. Utskottet menar att politisk erfarenhet är en tillgång som ska utnyttjas även sedan den aktiva politikertiden har upphört.
Jag måste, herr talman, dessvärre fråga: Är det här tecken på att ni bryter upp från vår gemensamma ståndpunkt i konstitutionsutskottet kring synen på tillsättningsfrågorna och inför ett systemskifte i den svenska förvaltningen - ut med socialdemokrater och in med pålitligt folk som genomför den politik som riksdagen har beslutat? Det är i och för sig ingen ny uppfinning att förvaltningen ska genomföra den politik som riksdagen beslutar. Så är det redan i dag, och det är ingenting konstigt med det.