Herr talman! När det först gäller Örebrofrågan sade Göran Magnusson att han står fast vid samma uppfattning som Inger Jarl Beck redovisade. Jag undrar då: Vilken uppfattning är det? Jag begär inte att Göran Magnusson ska göra en juridisk bedömning, utan jag ställer bara den enkla frågan: Anser Göran Magnusson att det är ett uttryck för en sund relation mellan svensk statsförvaltning och regeringsmakten att ett universitet som har fått sin status av landets statsminister utser samma statsminister till hedersdoktor vid nämnda universitet? Är det ett uttryck för en sund relation - ja eller nej?
Göran Magnusson säger att vi är överens om att grundlagen ska tillämpas. Ja, det var ju skönt att få höra det. Men den intressanta frågan är ju: Tillämpas grundlagen? Är det så att grundlagens krav på att endast sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet är avgörande vid en tjänstetillsättning? Tillämpas detta? Det är det som är den intressanta frågan.
Jag menar att det finns ovedersäglig statistik som på område efter område visar att det är en överrepresentation av Socialdemokrater som inte kan motiveras utifrån sakliga grunder, utan den har sin grund i att Socialdemokraterna använder utnämningsmakten till att utse lojala partikamrater till viktiga och avgörande poster.
Det kan ju inte vara så att det bara är Socialdemokrater som kan leda statliga utredningar, som kan leda statliga verk, som är lämpliga att leda universitets- och högskolestyrelser. Är det verkligen så, Göran Magnusson, att kompetensen att leda verk, styrelser och utredningar bara innehas av socialdemokrater?