Herr talman! Jag vill gärna börja i ett annat tonläge än det som präglade Leif Jakobssons anförande. Jag vill tacka alla, både utskottets ledamöter och kansliet, för ett mycket bra arbete tillsammans.
Jag uppskattar Leif Jakobsson mycket som vice ordförande, men han behöver fortsatt träna på hur hans retorik och hans egen politik går ihop. Hans anförande präglades av ett utfall mot de skattereformer som har genomförts. Samtidigt accepterar Socialdemokraterna 90 procent av dessa skattereformer.
Det är möjligen ett uttryck för en vänsterradikalisering också inom socialdemokratin. Det är uppenbart att det inte finns någon idé som utmanar mer än den enkla idén att vanligt folk ska få behålla mer i plånboken efter skatt. Det finns ingen idé som gör de olika vänsterparterna i denna kammare mer upprörda.
I övrigt tycker jag att det är en mycket spännande tid vi nu går till mötes. Det är valår och slutspurt. Skattepolitiken är en central del där, för den finansierar de utställda löftena och tydliggör och konkretiserar alternativen för väljarna.
Skattepolitiken berör som vi vet hushållen. Det är kostnader som når rakt in i vardagen och verkligheten. Det når varje familj. Jag tror att alla i skatteutskottet har en respekt för att skatter och skattelagstiftning är väldigt starka styrmedel, ibland till och med starkare än vi kan tro.
Vi har vid flera tillfällen pratat om hur väl fungerande skattesystem är avgörande för ett väl fungerande ekonomiskt system och ett finansiellt system. Jag behöver inte nämna länderna i södra Europa för att vi ska bli påminda om det. Att vi har rättvisa skatter som öppnar för fler jobb och ökad sysselsättning spelar en avgörande roll för vår konkurrenskraft.
Därtill är skattesystemets effektivitet, dess förtroende och legitimitet och människors lojalitet avgörande för hållbara offentliga finanser. Totalt uppgår våra skatteintäkter, vår skatteuppbörd, för att finansiera offentlig sektor till över 1 600 miljarder. Skatteintäkterna, skatteuppbörden, bedöms öka med 3 procent i år och med 5 procent per år mellan 2015 och 2017. Det är, rensat från inflation, 70 miljarder mer än i jämförelse med 2006. Med fler skattebetalare och med fler i arbete ökar skatteintäkterna, ökar skatteuppbörden.
Vi vet också att det inte bara är skatteintäkterna som ökar, utan det gör också svenska folkets vilja att göra rätt för sig. Drivkrafterna att betala skatt på rätt sätt ökar. Utskottet har vid flera tillfällen noterat undersökningar från Skatteverket som visar på markanta attitydförändringar hos svenska folket, där acceptansen för skattefusk, skatteflykt och skattebrottslighet minskar samtidigt som skattemoralen, viljan att göra rätt för sig, stiger hos svenska folket.
Andelen svenskar som tycker illa om vårt skattesystem minskar från 42 procent till 22 procent. På ungefär samma sätt ökar andelen som uppskattar och tycker bra om vårt skattesystem, om man jämför 2006 med 2012. Och - hör och häpna - den myndighet som svenska folket gillar allra mest är den fiskala myndigheten - det är Skatteverket. Skatteuppbörden stiger, och skattemoralen ökar också.
Det som trängs tillbaka och minskar är den svarta ekonomin. Det är förstås svårt att mäta, men tydliga indikationer just från Skatteverket visar på att den svarta ekonomin sammantaget är på väg att minska.
Det hänger i hyggligt stor utsträckning samman med flera politiska reformer: RUT- och ROT-avdragen, som inte bara har skapat sysselsättning utan också har stärkt vårt skattesystem, avskaffandet av förmögenhetsskatten, krav på kassaregister, krav på personalliggare, informationsutbytesavtal med skatteparadis, tilltäppta hål med begränsningar av möjligheten till ränteavdrag, kampen mot skattefusk och skatteflykt och också i detta sammanhang kontinuerligt ökade anslag till Skatteverkets kontroller. Det spelar roll för den mycket positiva utvecklingen, de starka trender som vi ser kopplade till svenska skattesystemet.
Vi får ofta beröm av andra som bedömer den svenska ekonomin för att vi i ordnad form har genomfört skattereformer utan stora underskott i statens finanser tillsammans med stora resursförstärkningar till välfärdens kärna, samtidigt som vi har bland Europas starkaste statsfinanser och - inte minst - den svenska statsskulden har minskat under en mycket tuff period. Sverige kommer starkare ur krisen än vad vi var när vi gick in i den.
Centralt i detta har varit investeringar i drivkrafter för arbete, som har bidragit till att sysselsättningen har ökat med omkring en kvarts miljon nya jobb. Vi har nu haft en lång period av låg inflation och låga räntor. Tillsammans med lägre inkomstskatter har det medfört att Sverige nu har en växande - inte krympande, som i många andra länder - medelklass. Vi har stigande reallöner i Sverige. Vi har sett historiska förstärkningar av vanligt folks inkomster. Breda LO-grupper har i praktiken fått en månadslön extra per år. Det har under tuffa år bidragit till att hålla uppe efterfrågan i vår ekonomi.
De nyckelord, ledord, som har styrt skattepolitiken är sysselsättning, sammanhållning, konkurrenskraft, tillväxt, förtroende och legitimitet. Till detta ska nu också adderas skyddsvallar, vägen tillbaka till överskott. Vi blir ofta påminda om att det nya normala i den ekonomiska utvecklingen är kriserna, som återkommer. Vi ska möta nästa kris med överskott. För att göra det krävs det att vi säkrar finansieringen av den offentliga sektorn. Det föreslås också skattehöjningar, men inte på ett sätt så att vi gör det mindre lönsamt att arbeta eller dyrare att anställa människor.
Det finns skäl att välkomna en debatt om skattepolitiken, om skattepolitikens inriktning. Mot Alliansens fyra partier står en alltmer vänstertung opposition, som vill göra det som ser ut som ett klassiskt vänsterupplägg för att vinna valet: uppträda med stor retorik och ge sken av att lova allt till alla, samtidigt som det inte finns någon gemensam finansiering av förslagen. Det finns heller inga gemensamma förberedelser av förslagen.
Vänner! Jag tror att vi har provkört detta i Europa. Vi har sett det. Det är vänsterregeringar som går mot svåra utmaningar, som går mot kriser, underskott och löftesbrott. Vi ser det i Danmark, som Leif Jakobsson följer så nära, och vi ser det också i Frankrike. I Sverige ser vi nu en vänster där flankerna växer.
Om detta vill jag gärna åka runt och prata i valrörelsen, klargöra de förslag på ökade kostnader som läggs fram på riksdagens bord. Jag tycker att skatteutskottets yttrande är en utmärkt lista och sammanställning över detta.
Socialdemokraterna vill öka kostnaderna för att arbeta och för att driva företag med omkring 30 miljarder. Kostnaden för att anställa unga ska öka. Momsen och kostnaden för delar av tjänstesektorn ska höjas. Det folkligt förankrade och uppskattade RUT-avdraget ska halveras - taket ska halveras - samtidigt som marginalskatterna på arbete ska upp till över 60 procent. OECD-områdets kanske högsta marginalskatter ska bli ännu högre. Det påminner en hel del om Frankrike, Hollandes skattehöjningar och vilka effekter de fick för den franska ekonomin.
Socialdemokraterna vill regera tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet och möjligen också Feministiskt initiativ. Det betyder att till de 30 miljarder i kostnadsökningar för hushållen som Socialdemokraterna föreslår ska också Miljöpartiets skattehöjningar läggas. Det handlar om - det är viktigt att tala om i hela Sverige, utanför de stora städerna - höjda bensinskatter. Det handlar om lastbilsskatter. Det handlar om flygskatter som slår direkt mot svenska familjer. Det handlar om tiotals ytterligare miljarder i höjda energi- och transportskatter.
Till detta kommer Vänsterpartiet med förslag på kraftiga skattehöjningar för låg- och medelinkomsttagare, återinförd fastighetsskatt och ett helt avskaffat RUT-avdrag, vilket skulle slå enormt hårt mot en hemsektorsbransch där 80 procent av de anställda är kvinnor och 40 procent är utrikes födda. De skulle i praktiken pressa tillbaka många av de vita jobben till ett utanförskap, till en otrygghet och till ett arbete i den svarta ekonomin.
Socialdemokraterna vill inte berätta vilka eftergifter de är beredda att göra för att regera Sverige. Den som lägger en röst på Socialdemokraterna riskerar att också lägga en röst på Miljöpartiets bensinskattehöjningar och på Vänsterpartiets fastighetsskatter. Miljöpartiet och Vänsterpartiet växer på socialdemokratins bekostnad. Det är partier som stöder en politik som vill öka kostnaderna för alla hushåll och som kommer att öka kostnader för alla jobb.
Tro inte annat - vi vet att det är hushållen som kommer att betala priset! Också skatter och avgifter som ökar företagens kostnader gör att företagen antingen höjer sina priser eller sänker lönerna för de anställda genom sämre löneutveckling över tid. Höjd skatt på arbete ger mindre i plånboken för den som jobbar, oavsett om den ökade skatten ska betalas in av företagen eller löntagaren.
Vi ser att de kostnader som läggs på jobb och företagande i huvudsak ökas för att finansiera ökade utgifter i transfereringssystemen. Konsekvensen av detta är att det blir mindre lönsamt att jobba och anställa och mer lönsamt att inte jobba. Urholkas arbetslinjen kan vi heller inte ta ansvar för finansieringen av offentlig sektor och välfärden. Vi kommer bara att komma i en situation där vi får administrera växande utgifter för bidragssystemen och ett större och större utanförskap.
Det, herr talman, tycker jag är helt fel vägval för Sverige. Rätt vägval är att peka som Alliansen, sätta upp ett mål att över fem miljoner människor ska ha ett jobb att gå till 2020. Vi kommer att fortsätta lägga reformförslag och pusselbitar för att nå det målet, samtidigt som vi värnar arbetslinjen och ansvarstagandet för finansieringen av offentlig sektor. Skattepolitiken ger drivkrafter för jobb och tar ansvar för finansieringen av offentlig sektor.
Mot detta står en alltmer vänstertung opposition utan ansvarstagande, utan arbetslinje och utan finansiering för utställda löften.
Men det finns en annan ordning för skattepolitiken, och det är den som styrs utifrån prioriteringar av sysselsättning, sammanhållning, skyddsvallar, tillväxt, konkurrenskraft och legitimitet. Det är det valet som svenska folket har att göra i höst.
(Applåder)