Fru talman! Tre år efter energiuppgörelsen är
riksdagen nu beredd att godkänna det avtal som be-
handlar ersättningen med anledning av stängningen
av Barsebäcksverket. Detta visar naturligtvis på hur
lång tid det verkligen tar att vända en utveckling, att
ställa om energisystemet. Industrin måste anpassa sig
till den nya inriktningen liksom myndigheter, enskil-
da medborgare och naturligtvis också politiska parti-
er. På vägen uppstår naturligtvis låsningar, och en hel
del prestige byggs upp som det kan vara svårt att ta
sig ur.
Det goda med den utdragna avvecklingsproces-
sen, tre år, har dock varit att alla oklara frågor något-
sånär har rätats ut och att energimarknaden fått tid att
anpassa sig till den nya situationen.
Sedan energiuppgörelsen och riksdagsbeslutet om
avveckling av Barsebäcksverket har elmarknaden
genomgått verkligt stora förändringar. Den avreglera-
de elmarknaden har bl.a. inneburit en kraftig press på
elpriset. Trots att elproduktionsanläggningar tagits ur
drift, finns det god tillgång på el i Sverige och i hela
det nordiska systemet. Det låga elpriset innebär lön-
samhetsproblem för en stor del av elproduktionen,
inklusive de svenska kärnkraftsreaktorerna. Investe-
ring i ny elproduktion är knappast möjlig med dagens
elpriser, vilket är ett problem vad gäller ambitionen
att utveckla ny, miljövänlig elproduktion.
Fru talman! Med anledning av den nya situationen
på elmarknaden bör man inte inta en alltför rigid
hållning till de förutsättningar som ställs upp för
avveckling av driften på Barsebäck 2 den 1 juli 2001.
Ekonomiskt och ur utvecklingssynpunkt talar allt för
att så snabbt som möjligt stoppa driften också på den
andra reaktorn, vilket väl alla bedömare är ganska
eniga om.
Vänsterpartiet anser att avtalet om ersättning för
stängning är acceptabelt. Kostnaden för staten ligger
på den nivå som vi tidigare bedömt som skälig och är
väsentligt lägre än de belopp som belackarna av av-
vecklingen försökt att skrämma svenska folket med.
Siffror på mellan 12 och 20 miljarder har varit vanli-
ga. Detta avtal ger det ungefärliga priset 6 miljarder
plus att man under 17 år har förlorat bolagsskatt och
eventuell skatt på el från kärnkraftverk.
Man kan naturligtvis alltid diskutera priset utifrån
olika förutsättningar. Men vid en förhandling måste
man ju komma fram till en överenskommelse som
kan accepteras av båda parter.
Vad gäller förslaget till lag om särskilda skattebe-
stämmelser vid kärnkraftsavveckling hade det varit
mycket överraskande om den borgerliga oppositionen
hade accepterat desamma. Man är av kanske förståe-
liga skäl inte intresserad av smidighet och speciella
regler för att underlätta avvecklingen av kärnkraftsre-
aktorer. Det är ändå en ganska speciell händelse och
situation som många parter är inblandade i. När man
dessutom kan få godkännande för detta av både skat-
te- och finansutskott tycker jag nog att de som verkli-
gen vill göra något kan tycka att det här ändå är en
riktig åtgärd.
Efter många års långa diskussioner och många be-
slut kan man nu säga att avvecklingen av kärnkraften
verkligen har påbörjats. Den boll som nu kommit i
rullning kommer att förändra det svenska energisys-
temet. Kärnkraft, olja och kol kommer att fasas ut och
ersättas av miljövänliga energislag.
Eleffektiviseringen måste göras intressant. Då
handlar det om både fasta elavgifter och om vilken
skatt och avgift som vanlig industri ska erlägga för att
vi ska kunna fortsätta att stötta vår elintensiva basin-
dustri.
Det politiska systemet och det svenska näringsli-
vet närmar sig en punkt då man gemensamt och lång-
siktigt bygger ett mer robust och effektivt energisys-
tem. Man har därför anledning, fru talman, att fråga
de borgerliga partierna: Är ni beredda att delta i detta
omställningsarbete eller ska ni fortsätta att klamra er
fast vid ett energisystem bestående av väldigt mycket
kärnkraft och olja? Jag yrkar bifall till hemställan i
betänkandet.