Fru talman! 120 kilo i sekunden - det är miljöns
kostnad för Barsebäcksstängningen. 120 kilo koldi-
oxid extra i sekunden släpps ut för att ersätta de 600
megawatt el som producerades i Barsebäck med
kärnteknik när samma mängd el ska produceras i
danska skitiga kolkondenskraftverk. 120 kilo i sekun-
den är priset för majoritetens energipolitik, eller 4
miljoner ton koldioxid om året om man räknar per år i
stället för per sekund. 2 000 ton kväveoxider respek-
tive 2 000 ton svaveloxider per år är den kostnad som
miljön får bära bara för att majoriteten väljer att
stänga det första verket i Barsebäck.
Fru talman! Detta är inte den enda kostnaden.
Andra kostnader för Socialdemokraternas, Vänsterns
och Centerns energipolitik får hushållen bära: höjda
elskatter för att inte alternativen helt ska falla bort
och ombyggnadskostnader för att bygga om villor
och radhus så att de passar till fjärrvärme när elvär-
men ska konverteras bort. Kostnaderna för hushållen
blir massiva, med i många fall dessutom höjd fastig-
hetsskatt som följd.
Det blir kostnader för industrin och kostnader för
alla de arbetsplatser som använder el som en insatsva-
ra i sin produktion. Det gäller jobben och industrierna
i Hällefors, Degerfors, Karlskoga, Frövifors och
zinkgruvan i min egen valkrets, där vi har 5 000 an-
ställda i elintensiv industri. Det handlar om skogsin-
dustrin med den framför allt mekaniska tillverkningen
av pappersmassa, som är en mycket stor slukare av el
och elenergi. Det handlar om kemiindustrin. Det
handlar om gruvorna. Det handlar om stålindustrin
och metallindustrin. Det är orter som Sundsvall och
Trollhättan som är helt beroende av industri där el är
en av de viktigaste insatsvarorna. I Sundsvall har man
aluminiumsmältverk och pappersbruk, och där är de
viktiga insatserna i pappersbruken granvirke och
elektricitet för att driva maskinerna. Där motsvarar
1 öre per kilowattimme för elen 10 kr per kubikmeter
för vedråvaran. Det är industrier och orter som får
bära kostnaden för majoritetens energipolitik.
Alla de som jobbar i den elintensiva industrin får
också vara med och betala. Det är de som drabbas av
att företagen måste rationalisera när osäkerheten om
elförsörjningen gör att man kanske gör en investering
i Sheffield i stället för i Avesta eller att man förlägger
konverteringen eller vissa pappersmaskiner till Euro-
pa i stället för till Kvarnsveden, Norrköping eller
Sundsvall eller någon annan av alla de orter där dessa
industrier finns. Det är de anställda som drabbas av
arbetslöshet när industrin rationaliserar eller förlägger
produktion och verksamhet utomlands. De tillhör
också den skara som får betala kostnaden för Social-
demokraternas, Vänsterns och Centerpartiets energi-
politik.
I detta betänkande vill majoriteten att riksdagen
ska godkänna avtalet som reglerar ersättningen i
samband med stängningen av Barsebäcksverket. I
detta betänkande försöker majoriteten renodla kost-
naderna, och bara de rena statliga kostnaderna ham-
nar på 8,3 miljarder kronor för det första av de kärn-
kraftverk som finns i Sverige. Det är 8,3 miljarder för
den första reaktorn i direkta statliga kostnader.
Till det ska vi lägga kostnaden för omställnings-
programmet på dryga 9 miljarder, som syftar till att
ersätta produktionen i de två reaktorerna i Barsebäck.
Då är det 8,3 miljarder för B 1:an. Det är 9,1 miljar-
der för omställningsprogrammet.
Det vore väl naturligt om det vore så att kärn-
kraften ska fasas ur det svenska energisystemet, men
samtidigt köper det helstatliga bolaget Vattenfall
andelar i tysk kärnkraft för 7,5 miljarder kronor under
ledning av den tidigare energiministern Jörgen An-
dersson. Man lägger 7,5 miljarder kronor på att köpa
tysk kärnkraft, när vi samtidigt lägger ned 8,3 + 9,1
miljarder kronor på att lägga ned svensk kärnkraft.
Det är inte klokt. Det är slöseri.
Samtidigt får vi besked från näringsministern om
att stängningen av Barsebäck 2 kan dröja. I ett TT-
telegram från i går står det så här: "Näringsminister
Björn Rosengren är tveksam till om det går att stänga
Barsebäck 2 redan 1 juli nästa år". Det fortsätter så
här: "För att stänga den andra reaktorn i Barsebäck
finns enligt riksdagsbeslutet ett villkor som ska upp-
fyllas. Bortfallet av el från Barsebäck måste ersättas
med annan inhemsk, miljövänlig el eller genom spa-
rande. Men med dagens låga elpriser har energiom-
ställningen gått i stå. Det är inte lönsamt att investera
i alternativen. Någon inhemsk reservkraft som snabbt
kan tas i bruk finns inte heller längre. Den försvann
med avregleringen och den fria elmarknaden. I stället
klaras toppar av genom import."
Ja, så är det. Vi har ersatt Barsebäck 1, och ska
man ersätta Barsebäck 2 blir det också med import.
Längre ned i samma telegram står det så här:
"Nyligen fick Björn Rosengren även ett betänkande
från Delegationen för energiförsörjning i Sydsverige
som visade att det går att stänga andra reaktorn i
Barsebäck, men att det skulle ske till priset av stora
utsläpp av koldioxid. Om ersättningselen importeras
skulle utsläppen av koldioxid ökas med 4 miljoner
ton per år."
Ja, så är det. Barsebäck ersätts med import av ski-
tig dansk kolkraft.
Man kan konstatera att ytterligare statliga kostna-
der, utöver dessa kostnader, kommer att få betalas
över regionalpolitiken för att man ska kunna stödja de
orter som förlorar jobb till följd av energipolitiken.
Det är väl en del av det socialdemokratiska krets-
loppssamhället.
Först slår man ut industrin. Sedan betalar man ut
bidrag till regionerna.
Det finns också anledning att rikta kritik mot av-
talet av rent principiella skäl. Vi borgerliga menar i
reservationen att avtalet inte är förenligt med bud-
getlagen och med gängse skattemässiga principer. För
det första är beloppen nettoberäknade, dvs. de redovi-
sas exklusive bolagsskatt för att man på det viset ska
minska de synliga kostnaderna. För det andra ska
ersättningen till Vattenfall räknas av mot bolagets
årliga utdelning till staten. Det är i strid med budget-
lagen, menar vi. Det innebär att det inte blir tydligt
och synligt för medborgarna vilka kostnaderna egent-
ligen är. Vi menar att det inte finns någon anledning
att gå ifrån budgetlagen och de andra skattemässiga
principerna. Jag vill därför yrka bifall till reservation
1 som innebär avslag på propositionen.
Avslutningsvis vill jag ställa en fråga till majori-
tetens företrädare, Barbro Andersson Öhrn: Tycker
Barbro Andersson Öhrn att det är väl använda pengar
att lägga 8,3 miljarder kronor på att stänga ett väl
fungerande kärnkraftverk? Är Barbro Andersson
Öhrn nöjd nu när 8,3 miljarder kronor av skattebeta-
larnas surt förvärvade pengar går till att avveckla och
stänga en väl fungerande arbetsplats?