Herr talman! Min inledning kan vara i princip identisk med den i förra replikskiftet. Det finns mycket klokt men också en del saker, till viss del inom samma områden, som jag reagerar på.
Det första området jag tänker ta upp är kvotering. Jag tycker att Désirée Pethrus väldigt väl tog upp att kvotering inte är ett verktyg att ta till i samtliga situationer. Det är det här att det i samtliga situationer inte räcker med kvotering om inte värderingarna i övrigt förändras som föranleder min fråga.
Jag drar mig återigen till minnes ert ungdomsförbunds kampanj som jag tyckte väldigt mycket om. Kristdemokraternas ungdomsförbund visade stolt: "We can do it - utan kvotering!"
Jag blir lite förvånad och fundersam nu. Anser Désirée Pethrus och Kristdemokraterna att kvotering trots allt är ett lämpligt verktyg ibland men att det behöver följas av annat? Anser man att det är rimligt att ibland ta till kvotering, det vill säga aktiv diskriminering som åtgärd för att bekämpa diskriminering?