Herr talman! Kan rättvisa gå för långt? Är det att gå för långt när vi kvinnor kräver lika lön för likvärdigt arbete? Är det att kräva för mycket när vi säger att vi kvinnor ska ha samma tillgång till makt som män? När vi kvinnor kräver att äga rätten till våra egna kroppar efter brutala övergrepp och gruppvåldtäkter där männen friats - är vi i otakt med samtiden då?
Herr talman! Den 7 juni i år dog Lotta, 41 år gammal, efter en brutal misshandel utförd av en man som hon hade haft en kortvarig relation med.
Varje år dödas i genomsnitt 17 kvinnor av en man som de har eller har haft en relation med. Under 2015 anmäldes omkring 17 000 misshandelsbrott där gärningsmannen var i nära relation med offret. Det här är dessvärre inget nytt fenomen. Under 2015 anmäldes också 18 100 sexualbrott.
I fredags kom domen angående den så kallade färjevåldtäkten. De åtalade männen friades, då kvinnan inte ansågs tillräckligt berusad för att ha varit i en särskilt utsatt situation och för att hon hade gått in frivilligt i hytten. Männens försvarsadvokat uttryckte dessutom att det hade förekommit en massa gruppsex på båten.
Det här är bara två fall, och det är två för många, som visar att rätten till våra kroppar, kvinnors kroppar, inte är självklar och är ifrågasatt. Det är en kultur som måste brytas.
Jag tror att vi alla här har fått åtminstone ett brev från medborgare med ämnesrubriken: "Vill du ha min röst?" Jag vill ta tillfället i akt att svara alla de här mejlskrivarna.
Hej och tack för ditt mejl och för att du lyfter denna otroligt viktiga fråga! Jag svarar inte dig för att jag vill ha din röst utan för att du ska veta vad vi gör och att det finns partier och politiker som arbetar dagligen för att det som hände Lotta aldrig ska kunna hända igen.
Mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem. Dagligen misshandlas kvinnor fysiskt, psykiskt och sexuellt och ibland så allvarligt att det leder till döden. Tusentals kvinnor och barn söker skydd på landets kvinnojourer varje år. Var femte vuxen kvinna i Sverige har någon gång i sitt liv utsatts för allvarligt sexuellt våld. Vart tionde barn tvingas uppleva pappas våld mot mamma. Brå uppskattar att runt 100 våldtäkter begås varje dag. 98 procent av förövarna är män och killar, och det är framför allt kvinnor som utsätts för våldtäkterna.
Vänsterpartiet har en politik både för ökad jämställdhet och för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Här är några av våra viktigaste förslag:
Vi vill att regeringen tar fram en handlingsplan mot våldtäkt och sexuellt våld med en kartläggning av vilka områden som behöver förbättras och förslag på konkreta åtgärder.
Vi vill motverka destruktiva maskulinitetsnormer genom att aktivt och systematiskt arbeta med frågor som rör makt och kön. Det är ett av de viktigaste och mest verkningsfulla sätten för att motarbeta stereotypa könsroller, minska det sexualiserade våldet och skapa förutsättningar för ett mer jämställt samhälle.
Vi vill att en haverikommission tillsätts som ska se över varje fall där en kvinna mördats eller misshandlats till döds av en närstående man.
Stärk kvinnojourerna! Kvinnojourerna har länge behövt både tillräcklig och kontinuerlig finansiering för att kunna bedriva ett fungerande arbete på lång sikt. I årets statsbudget finns pengar avsatta för att kunna ge kvinnojourerna stabilare och mer långsiktig finansiering. Det är ett resultat av Vänsterpartiets krav på och förhandlingar med regeringen.
Inför ett samtyckeskrav och ett oaktsamhetsbrott i våldtäktslagstiftningen! Med ett oaktsamhetsbrott kan vi utan att sänka beviskraven få fler fällande domar. Vi kan inte ha ett samhälle som säger att handlingar är okej för att en man inte förstår att ett nej är ett nej.
Kvinnor som utsätts för våld av närstående ska kunna bo kvar i det egna hemmet. Vi anser att mer fokus bör sättas på våldsutövaren och framför allt på barnens behov. Det är våldsutövaren som begår brott som faller under allmänt åtal och som följaktligen bör ta konsekvenserna.
Med vänlig hälsning Rossana.
Herr talman! Det patriarkala våld och förtryck som begränsar kvinnors handlingsfrihet och kontrollerar kvinnors sexualitet är en akut fråga. Mäns våld mot kvinnor är kopplat till den ojämlika fördelningen av makt mellan könen i samhället. Den skeva maktfördelningen underlättar för män att bruka eller hota om våld mot kvinnor. Det är en social kontroll som beskär kvinnors livsutrymme. Arbetet för att stoppa våldet och ge våldsutsatta skydd och stöd måste ske utifrån insikten om att våldet har sina rötter i den rådande patriarkala samhällsstrukturen. Kvinnoförtryck tar sig uttryck i olika former, och det behövs olika kunskaper och åtgärder för att bemöta och bekämpa det.
På fredag den 24 juni är det 17 år sedan Pela Atroshi dödades. Trots att kunskapen är större i dag än då har samhället inte agerat tillräckligt kraft-fullt. Kunskaperna om hedersförtryck har varit ytterst bristfälliga. De måste stärkas på flera områden och håll. Men det har också hänt saker som har gått i rätt riktning, som jag nämnde förut. Resurserna till tjej- och kvinnojourerna har tack vare Vänsterpartiet stärkts och permanentats. Det är inte längre möjligt att gifta sig om man är under 18 år. Äktenskapstvång och vilseledande till tvångsäktenskapsresa är nya brott i brottsbalken. För att inte underminera lagens normerande effekt och för att sådana äktenskap strider mot grundläggande värderingar om mänskliga rättigheter är det av stor vikt att vara konsekvent i att inte erkänna tvångsäktenskap eller utländska barnäktenskap. Därför finns det ett behov av nationella riktlinjer för hur svenska myndigheter ska agera när unga gifts bort utanför landets gränser.
Herr talman! Moderaterna vill hävda att den förra, borgerliga, regeringens reformer bidrog till ökade förutsättningar för ekonomisk jämställdhet och pekar särskilt på jobbskatteavdraget. Det är ändå lite speciellt. Jag skulle hävda att den borgerliga regeringen gav oss en jämställdhetspolitisk backlash. Alliansregeringens skattesänkarpolitik gynnade nämligen välavlönade män på många kvinnors bekostnad. Inkomstklyftan mellan män och kvinnor ökade med 50 procent under Fredrik Reinfeldts åtta år som statsminister.
För att få fokus på jämställdheten och kunna leverera konkreta resultat vill vi inrätta en jämställdhetsmyndighet med ansvar och mandat att styra Sverige mot jämställdhet igen. Som många förutspådde blev nedläggningen av JämO, som självständig myndighet, och verksamhetens uppgående i nya Diskrimineringsombudsmannen ett rejält misslyckande för jämställdheten. Allt förebyggande arbete har, får jag nog säga, lagts i träda. DO har fått ägna sig åt enskilda diskrimineringsärenden. Det är väl gott så, men det är alldeles otillräckligt.
År 2005 föreslog Gertrud Åström i sin utredning en jämställdhetsmyndighet. Det blev inte så, för sedan tillträdde som bekant regeringen Reinfeldt. Tidigare i år presenterade Jämställdhetsutredningen sina förslag, där bland annat inrättandet av en jämställdhetsmyndighet ingår. Jag hoppas att vi snart ska kunna se ett sådant förslag från regeringen. Vi i Vänsterpartiet anser att feminismen måste få ta sin rättmätiga plats i samhället, och ett steg på vägen är en jämställdhetsmyndighet.
Ett skäl till detta handlar om att faktiskt belägga hur verkligheten ser ut. Det finns stora behov av underlag, relevanta studier och forskning. Men det handlar också om styrningen av samhällets jämställdhetssträvanden. En jämställdhetsmyndighet ska vara närvarande inom alla samhällssektorer och påverka både statsförvaltningen och de kommunala organen och landstingen.
Jämställdhet och feminism, eller bristen på det, påverkar alla områden, såsom hälsa, välfärd, arbetsmarknad, pensioner, rättsväsen och klimat. Jämställdhet är inte bara ett mål utan också ett medel för att uppnå ett samhälle där kvinnor och män verkligen har samma makt och möjlighet att påverka samhället och sina egna liv.
Herr talman! Löneskillnaden mellan kvinnor och män är 13,2 procent. Det innebär att kvinnor arbetar gratis en timme och tre minuter varje dag. Män har som vanligt betalt hela dagen. Så har det sett ut sedan 80-talet. Min egen dotter kommer att vara pensionär innan lönegapet mellan kvinnor och män stängts.
Den här lönediskrimineringen är fullständigt oacceptabel. Det måste bli ett slut på den ovärdiga lönediskriminering av kvinnor som pågått i decennium efter decennium. En central fråga är föräldraförsäkringen och att den individualiseras. Jag välkomnar att även LO nu har anslutit sig till det kravet.
En viktig del för att man ska uppnå jämställdhet är att kvinnor ska kunna delta i arbetslivet på samma villkor och med samma förutsättningar som män. I dag arbetar fler kvinnor ofrivillig deltid, vilket innebär att lönegapet i verkligheten är mycket större. Det är bra att vi nu har slagit fast att heltid ska vara norm.
Lönekartläggningar har varit ett bra verktyg för att påverka och förändra osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män. År 2009 tog den borgerliga regeringen bort kravet på företagen att göra årliga lönekartläggningar. Det ändrades till att dessa bara skulle göras vart tredje år. Nu har den här regeringen, efter tillkännagivande från riksdagen, föreslagit att lönekartläggning återigen ska genomföras varje år. Det är bra.
Herr talman! I den svenska modellen sköts löneförhandlingar av parterna i avtalsförhandlingar. Det är en modell vi värnar om. Vi kan dock konstatera att de strukturella löneskillnaderna mellan mansdominerade yrken och kvinnodominerade yrken inte rubbats trots uppställda målsättningar i flera avtalsrörelser. Det har blivit tydligt att det statliga Medlingsinstitutets tolkning av det så kallade märket, det vill säga den procentsats för löneökningsutrymmet som sätts av industribranschens förhandlingar, är en del av problemet.
Vänsterpartiet menar att Medlingsinstitutets uppdrag måste förtydligas, så att det klart framgår att en ansvarsfull lönebildning innefattar en utjämning av de strukturella löneskillnaderna mellan kvinnodominerade yrken och mansdominerade yrken. Det är inte rimligt att balans på arbetsmarknaden innebär att alltför lågt avlönade kvinnor i välfärds- och servicejobb alltid förväntas hålla en distans till mer mansdominerade yrkesgrupper. Det är just detta som i huvudsak är strukturell lönediskriminering.
Vi kan inte ha en statlig myndighet som motarbetar jämställda löner mellan män och kvinnor. Vänsterpartiet ifrågasätter att Medlingsinstitutet ska ha som huvuddirektiv att upprätthålla industrin som löneledande. Vi vill ge Medlingsinstitutet i uppdrag att arbeta aktivt för jämställda löner. Annars bidrar Medlingsinstitutet till den exploatering av kvinnors arbete som sker. När kvinnor som redan befinner sig långt ned i lönepyramiden pressas ännu längre ned av vinstjagande företag är det ovärdigt att statliga myndigheter spelar med i stället för att vara den viktiga motkraft som man borde vara.
Jag står bakom samtliga våra reservationer, men jag yrkar bifall bara till reservation 8.