Herr talman! Det är en jätteviktig och angelägen debatt vi för i kammaren i dag om jämställdhetspolitiken och hur vi ska komma framåt på området. Vi har efter flera allvarliga händelser den senaste tiden blivit påminda om vikten av jämställdhet, vad det kan kosta om utvecklingen avstannar och vad det kostar redan i dag på grund av att det inte går snabbt nog.
Kvinnor har kämpat i århundraden för lika rättigheter, lika behandling, lika ansvar och lika möjligheter. Det har varit en kamp med hårt motstånd, och många har till och med offrat livet i den. Vi har kommit oändligt långt sedan den så kallade Herthadiskussionen på 1850-talet, som så småningom ledde till att mina och era föregångare i riksdagen, som då bara var män, beslutade att ogifta kvinnor skulle kunna ansöka om att bli myndiga och själva få bestämma över sitt liv vid 25 års ålder.
Genom århundraden har kvinnor särbehandlats och ansetts mindre begåvade och olämpliga för arbete och ett liv i offentligheten. Sedan dess har kvinnor erövrat den ena rättigheten efter den andra. Vi har hunnit mycket långt i Sverige i jämförelse med många andra länder i världen. Men fortfarande finns många orättvisor kvar att bekämpa: Fortfarande tar kvinnor ut tre fjärdedelar av föräldraledigheten, fortfarande har kvinnor lägre löner och fortfarande utsätts kvinnor för våld och kränkningar just för att de är kvinnor.
Förra året gjordes 28 967 anmälningar om misshandel av kvinnor över 18 år. Det är en ökning med 12 procent sedan 2008. I tre av fyra anmälda fall var den misstänkte gärningsmannen bekant med kvinnan, och i nästan hälften av fallen skedde misshandeln inomhus av en person kvinnan hade en nära relation med. Dessutom är mörkertalet stort. Brottsförebyggande rådet har i tidigare studier uppskattat att enbart vart femte fall anmäls.
Ibland är misshandeln så grov att den leder till döden. Att en kvinna misshandlas till döds av en person i hennes närhet är det yttersta beviset på ojämställdhet. I Sverige dör ca 17 kvinnor varje år på det viset. Vi har alltså fortfarande en bit kvar att gå när det gäller jämställdhet. Det mest akuta är att få stopp på våldet innan ytterligare kvinnoliv går till spillo. Detta är helt oacceptabelt, och det är bara ett av bevisen på att vi måste fortsätta att tala om och kämpa för jämställdhet.
I februari förra året beslutade regeringen att tillsätta en särskild utredare med uppdraget att ta fram en nationell strategi för att nå det jämställdhetspolitiska målet att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. I strategin, som nyligen presenterades, föreslås bland annat att det behövs en bättre sam-ordning, struktur och tydlighet när det gäller insatserna för att bekämpa mäns våld mot kvinnor och det hedersrelaterade våldet. Det är ett av regeringens prioriterade områden att öka effektiviteten, kvaliteten och långsiktigheten när det gäller insatserna på området.
Regeringen har också valt att prioritera mer resurser till kvinno- och tjejjourer. Deras arbete med stöd och skydd för kvinnor och tjejer som utsätts för våld är avgörande för mångas möjligheter att undkomma en destruktiv relation och misshandel. Under mandatperioden har regeringen aviserat att avsätta ytterligare miljoner för att stärka arbetet.
Civilsamhällets roll är otroligt viktig på det här området liksom på många andra politikområden. Jag vill verkligen passa på att tacka för det arbete som idrottsföreningar, organisationer och andra föreningar gör inom områden som jämlikhet, integration och jämställdhet. Detta arbete är ovärderligt och också ett sätt att stärka det som är vårt gemensamma - att vi får ett Sverige som håller ihop. Men för att alla frivilligkrafter ska kunna få förutsättningar att bidra på bästa sätt behövs också krafttag från politiken.
Den förra och den nuvarande regeringen har genomfört ett omfattande arbete de senaste åren med nya handlingsplaner, en nationell samordnare har tagit fram förslag, olika myndigheter och organisationer har gjort en rad insatser på både nationell och regional nivå och vi har en förstärkt lagstiftning på området. Trots allt detta står det klart att mer arbete återstår.
Herr talman! Ett framgångsrikt jämställdhetsarbete måste vara långsiktigt. Att förändra hämmande strukturer tar lång tid. Precis som Riksrevisionen påpekar i sin rapport har det arbete som har gjorts och de åtgärder som har vidtagits för jämställdhetsintegrering varit framgångsrika. Det var bra av alliansregeringen att sätta fokus på frågan, men nu måste vi arbeta vidare med uppföljning och med att ta arbetet in i nästa fas med ytterligare direktiv. En feministisk politik är en avgörande del i det hållbara samhälls-bygget.
Förutom jämställdhet har jag också de ekonomiska frågorna på mitt bord. Ekonomisk utveckling och strävan mot ett jämställt samhälle är inte frågor som figurerar i parallella universum, utan det är frågor som är i allra högsta grad sammanlänkade.
Sverige har världens första feministiska regering. För att det inte ska stanna vid ord är det viktigt att det också syns i vår budget. Det är där politiken motiveras och sätter tonen för framtiden. Hur politiken formas och med vilka ord kan vara en spegel av det samhälle vi lever i. Hur budgeten utformas är kärnan i regeringens politik. För vår feministiska regering är det angeläget att hela budgetprocessen genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv.
Jämställdhetsbudgetering innebär att budgetpolitikens jämställdhetseffekter ska utvärderas och jämställdhetsperspektivet integreras i hela processen. Då blir jämställdhet en aktiv del av problemlösningen så att vi kan välja det handlingsalternativ som bidrar till jämställdhet mellan kvinnor och män och flickor och pojkar. Regeringen har från 2016 avsatt särskilda resurser för att utvärdera och utveckla arbetet med jämställdhetsintegrering och jämställdhetsbudgetering. De slutsatser och analyser som framkommer i utvärderingarna kommer att återföras och användas i det arbete som bedrivs inom departement och myndigheter.
Att ekonomisk utveckling och jämställdhet är tätt sammanlänkade blir också skrämmande tydligt när vi ser till utsatta kvinnors situation. Ekonomisk självständighet är en förutsättning för jämställdhet. Trots detta är kvinnor ofta fortfarande ekonomiskt beroende av män. Brottsförebyggande rådet har gjort en kartläggning som visar att nästan hälften av dem som har blivit utsatta för återkommande våld saknar möjligheten att skaffa fram tillräckligt med egna pengar. Reellt innebär detta att många utsatta kvinnor inte har någon möjlighet att lämna sin partner.
Regeringen höjde underhållsstödet med 300 kronor per barn och månad i förra vårens budget - ett stöd som inte har höjts sedan 2006. Det är ett steg på vägen. Men Miljöpartiet driver också frågan om skatteavdrag för ensamstående föräldrar, vilket skulle kunna innebära att en kvinna lättare kan ta steget att lämna sin partner om hon vet att hon fortfarande har råd att försörja sina barn.
Ytterligare en aspekt på baksidan med ett icke jämställt samhälle är den psykiska ohälsan. Tunga nattskift på äldreboendet, sena kvällar på kontoret, lägre lön och hård press på att leva upp till samhällets bild av den perfekta mamman, hustrun och flickvännen ger en av förklaringarna till överrepresentationen i sjukskrivningar. Psykisk ohälsa är den enskilt största orsaken till långtidssjukskrivningar bland kvinnor.
Herr talman! Sveriges kvinnor betalar priset för vårt lands ojämställdhet med sin egen hälsa. Jag är övertygad om att vi är eniga över de flesta partigränser gällande många av frågorna om jämställdhet - synnerligen gällande mäns våld mot kvinnor. Jag ser fram emot att fortsätta arbetet tillsammans.
I det Sverige jag vill se ska ingen kvinna misshandlas till döds, och ingen kvinna ska hållas tillbaka. Mina döttrars framtida löner ska inte mätas som en del av männens.
Jag yrkar härmed bifall till utskottets förslag i betänkandet.
(Applåder)