Herr talman! Det är bra och skönt att höra att man är tydlig där. Jag önskar att man hade kunnat vara ännu tydligare. Det som föranledde frågan var ju att man inte fullt ut säger att det inte är verksamt. I min värld är det ett direkt kontraproduktivt verktyg på många sätt, och jag önskar att man var tydligare på den punkten.
Jag vill också poängtera att en av de saker som föranledde min fråga var att Désirée Pethrus i anförandet tog upp att man skulle räkna hur många kvinnor och män som fanns på vissa positioner och hänvisade till tidigare anföranden om huruvida det var män eller kvinnor som var i styrelseledande positioner.
Detta leder mig in på nästa fråga, som rör jämställdhetsbonusen, som Kristdemokraterna här förklarade att man står bakom. Kristdemokraterna inser alltså att man kanske inte ska styra och ställa fullt ut med föräldradagar som är vigda åt endera parten - där har ju Kristdemokraterna tack och lov en vettig inställning - men samtidigt är de ekonomiska incitamenten väldigt starka och kan vara avgörande. För många familjer blir en bonus mer av ett tvång än en möjlighet att välja fritt.
Från Sverigedemokraternas sida har vi föreslagit att man, som jag försökte hinna in på i ett tidigare replikskifte, exempelvis ska höja nivåerna, så att inkomsten som helhet för familjen ska vara densamma oavsett vem som stannar hemma. Det ska inte vara ekonomiska incitament som styr vem som stannar hemma. Jag undrar om Kristdemokraterna skulle kunna tänka sig att titta på en sådan modell snarare än att försöka styra uttaget och sätta sig över vad familjerna själva anser passar just dem.