Fru talman! Under den här debatten har praktiskt
taget alla möjliga och omöjliga siffror redan nämnts.
Därför skall jag inte tala om talen, utan i stället orda
om orden, och då särskilt om ett ord jag ogillar, näm-
ligen ordet s-y-s-s-e-l-s-ä-t-t-n-i-n-g.
Jag stärks i min aversion av hur ordet i första hand
definieras i Nationalencyklopedins ordbok. Där står:
"(meningsfull) aktivitet på fritiden". Ordet menings-
full är t.o.m. satt inom parentes.
Jämför detta med hur ordet arbete definieras i
Nordisk familjebok från 1904. Jag citerar: "mänsklig
verksamhet i allmänhet, för så vitt det har till ändamål
något annat eller åtminstone något mer än själva sys-
selsättningen".
Jag tycker ändå att rubriken Sysselsättning är pas-
sande för en riksdagsdebatt i Sverige. Ordet är ju
kongenialt med regeringens strävan för arbetsmarkna-
den.
Numera tycks praktiskt taget alla bedömare som
inte å tjänstens vägnar är ålagda att försvara regering-
ens politik anse att regeringen har gått från en ar-
betslinje till ett sysselsättningsfriseringslinje.
I dessa yttersta av dagar har t.o.m. två företrädare
för LO känt sig tvungna att fråga sig om regeringens
politik är "ett kamouflage av den öppna arbetslöshe-
ten? Är möjligen dess främsta funktion social - verk-
samhet av terapikaraktär och ett kaffebord att samlas
kring? - - - Tyvärr är det inte många som med någon
säkerhet kan svara på detta längre."
Det viktiga för regeringen tycks vara att snygga
till arbetslöshetsstatistiken. Medlet är att finna mer
eller mindre verkningsfulla aktiviteter åt dem som
saknar arbete. Och så blandar man till en osalig röra
av byråkratiska akronymer och insmickrande eufe-
mismer till AMU, ALU, API, OTA läggs ett "värdigt
slut", några "avaktualiseringar", en
"generationsväxling", litet "arbetsdelning" och så ett
"kunskapslyft".
Fru talman! Här finns en avgörande skillnad i
svensk politik, nämligen den mellan en socialdemo-
kratisk sysselsättningspolitik och en liberal politik för
att återupprätta arbetets värde och värdighet.
Vad Sverige behöver är inte mer av sysselsätt-
ningterapi eller utmotning från arbetsmarknaden. Vi
behöver mer arbete - arbete just i 1904 års bemärkel-
se: verksamhet som har något annat nyttigt ändamål
än själva sysselsättningen.
Det är genom arbete som vi skapar välstånd och
välfärd. Därför skall arbetslösheten minskas genom
att vi får fler arbetsgivare, inte genom att vi delar på
jobben.
Då alltfler lever allt längre och är allt friskare på
gamla dar är det bra om de äldre människor som kan
och vill arbeta, får möjlighet att göra det. Därför säger
vi nej till generationsväxling.
Vi skall återupprätta arbetets värde och värdighet
genom att göra det mer lönsamt att arbeta, inte genom
att göra det mer lönande att sluta arbeta.
Sverige behöver skapa bättre förutsättningar för
att länka samman utbud av och efterfrågan på arbete.
Det gör vi inte genom arbetsmarknadsministrar, ar-
betsmarknadsdepartement, arbetsmarknadsutskott
eller arbetsmarknadsverk. Det gör vi genom att skapa
en fungerande marknad för arbete, anpassad till den
moderna ekonomins förutsättningar.
Fru talman! Sverige hade en gång en arbetarrörel-
se. Till skillnad från Fingal Olsson rör den inte längre
på sig. Av arbetets rörelse har det blivit en sysselsätt-
ningens stiltje som har lagt sig över landet.
För att återupprätta arbetets värde och värdighet
behöver Sverige en liberalt präglad regering.