Fru talman! I detta betänkande, TU14, behandlar
utskottet regeringens skrivelse Redogörelse för bola-
giseringen av affärsverket Statens järnvägar. Till
ärendet har det fogats fyra reservationer.
Förvandlingen av det statliga verket SJ till ett ak-
tiebolag föregicks under många år av livliga debatter
och stora meningsskiljaktigheter. Bolagiseringen
tillkom sedan verkligheten visat för motståndarna att
det konglomerat som Statens järnvägar historiskt var
inte kunde fortleva om rimlig lönsamhet och effekti-
vitet skulle uppnås.
Det första och viktiga steget mot en mera modern
uppdelning av verksamheterna togs i slutet av 80-talet
när tågtrafiken separerades från drift och underhåll av
banans infrastruktur, alltså när Banverket bildades.
Genom den förändringen kunde ansvaret för de olika
verksamheterna klarare urskiljas, och den korssub-
ventionering som förekom tvingades att upphöra.
I maj 2000 beslutade riksdagen om nästa betydel-
sefulla förändring på järnvägssidan. Beslutet innebar
en förändring av det affärsdrivande statliga verket SJ
till ett aktiebolag. Med en uppdelning i tre moderbo-
lag, SJ AB som bedriver persontrafik, Green Cargo
som ansvarar för godstrafiken och AB Swedcarrier
som i fyra dotterbolag ansvarar för resterande verk-
samheter, teknik, underhåll, dataproduktion och fas-
tigheter, har verksamheterna kunnat renodlas, och
detta ger ökade förutsättningar att bättre följa och
styra dessa.
Genom att vidare utveckla och förbättra såväl tra-
fiken som de ekonomiska incitamenten för de olika
investeringarna måste förändringarna drivas vidare.
Det faktiska trafikeringsmonopol på persontrafiken
som SJ AB fortfarande har på den lönsamma delen av
järnvägsnätet måste enligt vår mening upphöra och
all framtida trafik upphandlas i konkurrens. Systemet
med grandfather s right, vilket garanterar företräde
på sträckor som tidigare trafikerats av SJ, måste sam-
tidigt upphöra om full neutralitet i konkurrens ska
råda mellan olika operatörer. En förändring i denna
riktning ligger helt i linje med EU:s järnvägspolitik,
och med ett snart genomförande skulle svenska järn-
vägsföretag, statliga och privata, kunna ges ett för-
språng i konkurrensen om den trafik som så småning-
om kommer att upphandlas ute i Europa.
Trots vissa initiala svårigheter, såväl ekonomiska
och administrativa, har både SJ och Green Cargo
visat att den operationella styrkan växer allteftersom
uppdraget blir tydligare och rollerna renodlas. Den
förändrade konkurrenssituationen på det inhemska
nätet har sporrat alla i respektive företag till ökade
insatser. Insikten om att genom egna insatser kunna
påverka och ta ansvar för utvecklingen och därmed
sin egen framtid är oftast den drivkraft som ger an-
ställda i en organisation eller i ett företag de bästa
förutsättningarna för att kunna skapa den optimism
och den framåtanda som krävs för en framgång.
Nästa steg i utvecklingen på detta område bör en-
ligt vår moderata uppfattning vara att staten träder ur
sin roll som ensamägare till de tre moderbolagen SJ
AB, Green Cargo och AB Swedcarrier och att en
privatisering snarast inleds. Genom en sådan föränd-
ring kan kopplingen mellan ansvarig för lagstiftning
och aktuella regelverk och ägarrollen tydligare sär-
skiljas. Att som i dag utforma lagar och bestämmelser
för verksamheten och samtidigt som ägare utföra den
är varken trovärdigt eller hållbart. För att intressera
nya aktörer i den framtida nödvändiga konkurrensen
på spårtrafiken måste staten minska sin ägarandel för
att slutligen på marknadens villkor bjuda ut hela sitt
nuvarande aktieinnehav.
En sådan försäljning skulle, förutom en betydande
förstärkning av statsfinanserna, innebära en förbättrad
effektivitet till gagn för såväl kunder, operatörer som
de blivande framtida aktieägarna. Dagens situation
med regeringens brist på visioner beträffande statligt
ägande avslöjas enkelt genom att man citerar när-
ingsminister Rosengren när han säger sig "inte kunna
avge någon entydig uppfattning om vilka företag som
staten bör äga." Enligt min mening tyder ministerns
minst sagt luddiga uttalande på att staten varken kan
klargöra sin roll som ägare eller definiera tydliga
ägarkrav. Därför bör riksdagen ge regeringen i upp-
drag att snarast förbereda en utförsäljning och privati-
sering av de tre till järnvägstrafiken knutna bolagen.
Fru talman! Jag yrkar med denna motivering bifall
till reservation 1.
Regeringen tar i sin skrivelse upp frågan om det
framtida utnyttjandet av de järnvägsstationer som i
dag placerats i AB Jernhusen, ett dotterbolag till
Swedcarrier. Stationsbyggnadernas strategiska pla-
cering och den självklara fördelen att utnyttja deras
förutsättningar även för dagens och morgondagens
trafikverksamhet har uppmärksammats genom att AB
Jernhusen i sitt uppdrag att erhålla bästa ekonomiska
utfall och avkastning inlett dels en försäljning av icke
lönsamma fastigheter, dels startat en upprustning av
de fastigheter som genom sitt strategiska läge har en
konkurrensfördel som inte kan ersättas. Biljettförsälj-
ningslokaler, trafikupplysning och vänthallar används
naturligtvis bäst om de lokaliseras nära de verksam-
heter som är direktrelaterade till trafiken. Sådan verk-
samhet kan endast i absoluta undantagsfall vinna på
att flyttas till annan plats. På många orter i landet
utgör de gamla stationsområdena dessutom knutpunkt
inte bara för järnvägstrafik, utan de är dessutom en
angöringsplats för lokal och regional busstrafik och
dessutom ofta utnyttjade som uppställningsplats för
taxi. Det är därför enligt vår mening ett gemensamt
ansvar för såväl fastighetsägaren AB Jernhusen som
berörda operatörer och trafikhuvudmän att finna kon-
kurrensneutrala och ekonomiskt godtagbara lösningar
för att garantera fortlevnaden av dessa funktioner.
I en motion av Tom Heyman och mig lyfter vi
fram frågeställningen om utvecklingen av befintliga
stationsbyggnader som är aktuella för att serva fram-
tida trafik, och vi ansluter oss till de delar som reger-
ingen i sin skrivelse uppmärksammat kring frågan.
Utskottets majoritet delar vår och regeringens upp-
fattning, och vi menar att den pågående järnvägsut-
redningen genom ett tilläggsdirektiv närmare bör
klarlägga frågan. Till denna del av betänkandet ber
jag att få yrka bifall.
Fru talman! Då detta med all sannolikhet är mitt
sista framträdande i denna talarstol ber jag att få tacka
för mina år här i riksdagen och för det goda kamrat-
skap på alla områden som har förekommit och som
har berörts av en rad talare tidigare. Jag önskar kom-
mande riksdagar, såväl ledamöter som olika befatt-
ningshavare, all framgång i kommande viktiga upp-
drag.