Fru talman! Om svenska folket är uppskattat efter
förtjänst undandrar sig min bedömning. Däremot
omsluts vi uppenbarligen av mytbildningens många
dimmor i skattedebatten. Jag tänker i detta inlägg
närmare syna två av dessa myter med anknytning till
skatter och finansieringen av våra välfärdssystem.
Många har säkert inbillat sig att det fanns en bred
uppslutning bakom principen att den offentliga sjuk-
vården ska vara offentligt finansierad och demokra-
tiskt styrd. Detta är uppenbarligen en myt, och den
krossas nu effektivt av den borgerliga majoriteten i
Region Skåne med moderaterna i spetsen. I dagarna
har det nämligen avslöjats att det av den borgerliga
regionmajoriteten bolagiserade och därmed från of-
fentlig insyn i hög grad skyddade Helsingborgs lasa-
rett AB har tecknat avtal med två försäkringsbolag
som lovar sina kunder snabb behandling och förtur i
kön.
I ett fall handlar det om en elitidrottsförsäkring,
där bolaget kräver att sjukhuset tar emot patienter
inom 24 timmar. Förhandlingar om liknande avtal
pågår med ett tredje försäkringsbolag. "Eftersom vi
betalar bra, förväntar vi oss ett snabbt omhänderta-
gande av våra kunder - - -", säger den ansvarige för
ett av de s.k. livlineavtalen.
Betydelsen av plånbokens tjocklek har härmed
bevisligen fått sitt definitiva genombrott i svensk
sjukvård och vårt hittills solidariskt finansierade väl-
färdssystem. Vad vi upplever är ännu ett moderatlett
uppbrott från den generella välfärdspolitiken.
När ledningen för sjukhusbolaget på detta sätt in-
för livlinor för vissa köpstarka medborgargrupper,
försvarar man handlingen med att det finns överkapa-
citet och att man på grund av underskott i verksam-
heten måste hitta andra inkomstkällor. Förvisso har
sjukhusbolaget, som numera fungerar som en mark-
nadsplats, indelat som det är i affärsområden en
skamfilad ekonomi, trots att man fått upprepade och
ymniga ekonomiska "blodtransfusioner" av region-
ledningen. Men vad det gäller överkapaciteten inom
de områden som fått ta del av dessa
"blodtransfusioner" så motsvaras den av flaskhalsar
inom andra områden.
Logiken i resonemanget om att inga andra pati-
enter drabbas förefaller inte helt knivskarp. Om
"livline- och gräddfilsprincipen" bara ska tillämpas
om det inte finns några köer så är hela systemet me-
ningslöst. Varför köper man gräddfilsbiljetter om
man inte ska kunna passera köer? Om å andra sidan
en gräddfilspatient, vilket givetvis är tanken bakom
systemet, verkligen beviljas förtur blir ju innebörden
att detta sker på bekostnad av personer som redan står
i kön, varför möjligheterna att korta befintliga köer
inte tas till vara.
I ett solidariskt finansierat system ska med mitt
synsätt lediga resurser på ett område sättas in på de
områden där kapacitetsbrist råder, vilket fortfarande
är fallet inom flera "affärsområden" - o hemska ord -
på Helsingborgs sjukhusbolag. Väntetiderna på ope-
rationer kan i vissa fall uppgå till tre månader inom
vissa sektorer, och patienter kan ibland få vänta hela
30 veckor innan de kommer till röntgenundersökning
inför en viktig operation.
Införandet av gräddfiler inom akutsjukvården på
Helsingborgs sjukhusbolag har inte oväntat framkal-
lat starka reaktioner från allmänhetens sida. Dessa
reaktioner tycks också i någon mån att ha förorsakat
vissa frossbrytningar hos regionens borgerliga led-
ning. T.ex. har den kristdemokratiske ordföranden för
den regionala etik- och värderingsberedningen beord-
rat en översyn av avtalen och deras effekter ur etisk
synpunkt. Smaka på ordet etik i sammanhanget. Har
det aldrig föresvävat kristdemokraterna att det är
oetiskt, omoraliskt och osolidariskt att över huvud
taget teckna avtal som innebär att man kan köpa sig
förbi köer? Detta är förstås bara en undanmanöver.
Det enda riktiga och försvarbara är förstås att avtalen
omedelbart rivs upp, vilket har krävts från socialde-
mokratiskt håll.
Det är en händelse som ser ut som en tanke att jag
som riksdagsledamot i dagarna fått motta en liten
skrift med titeln Platt skatt och medborgarmakt.
Skriften är utgiven av Företagarnas riksorganisation.
Med en terminologi som är nästan identisk med
formuleringarna i moderaternas riksdagsmotioner
kräver Företagarnas riksorganisation att den statliga
skatten ska slopas och att det utrymme som därmed
skapas i medborgarnas plånböcker, större ju högre lön
man har, sedan ska kunna användas för att köpa s.k.
frivilliga försäkringar inom bl.a. vårdsektorn. In-
komstbortfallsprincipen i socialförsäkringarna vill
man ersätta med s.k. grundtrygghet.
Platt skatt, gräddfiler och en tydlig uppluckring av
principerna om solidarisk finansiering av vår välfärd.
Så krattas den borgerliga manegen inför valet. Cir-
keln är sluten. Eller för att travestera George Orwells
klassiska Djurfarmen: Alla medborgare är lika, men
en del medborgare är mer lika än andra.
Den andra myten är myten om Sveriges exceptio-
nellt höga skattetryck och skatternas hämmande
effekt på tillväxten. Nationalekonomerna är i själva
verket långt ifrån eniga om skatternas effekter på
tillväxten. Det finns vetenskapliga resultat att hänvisa
till som tillfredsställer varje smakriktning. Det går att
visa att höjda skatter leder till såväl lägre som högre
tillväxt. Alternativet att det inte finns något samband
alls mellan skatter och tillväxt är också rikligt repre-
senterat i den vetenskapliga floran.
I internationella jämförelser pekas ibland Sveriges
skattenivå ut som exceptionellt hög. Men av en djup-
gående LO-studie framgår att Sveriges skatter inte på
något sätt är extrema utan att Sverige snarare tillhör
en grupp länder med liknande skattekvot. Det finns
uppenbarligen två orsaker till att traditionella jämfö-
relser av skatteuttag i olika länder är missvisande.
Den första är att de flesta länder, till skillnad från
Sverige, inte beskattar transfereringarna i socialför-
säkringssystemen. Den andra är att offentliga under-
skott respektive överskott i praktiken är uppskjuten
respektive i förväg betalad skatt. Dessa två faktorer
innebär att Sverige diskrimineras i jämförelser som
inte tar hänsyn till detta. Efter den genomförda revi-
deringen av skattekvoten tillhör Sverige i stället en
grupp länder med liknande skattenivåer. Det visar att
ekonomier kan fungera väl med en hög skattekvot.
Sverige har därför en större finanspolitisk frihet än
vad som ofta antas. Det finns således ingen utstakad
väg mot en lägre skattenivå som måste följas.
(forts. 12 §)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 13.47 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 14.00 då
frågestunden skulle börja.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.