Herr talman! Det finns för litet företagsamhet i
Sverige för att producera det välstånd vi vill ha, för
litet för att alla som vill skall kunna skaffa sig ett bra
jobb och en försörjning och för litet för att tillräckligt
kunna värna trygghet, hälsa, utbildning, kultur och
miljö.
Det finns inget som säger att det behöver vara så.
Tvärtom är jag övertygad om att massor av invånare i
vårt land är företagsamma personer som väntar på att
få släppa loss sin skaparkraft, arbetsglädje och krea-
tivitet - kort sagt sin företagsamhet. Det är vi själva
som skapar de nödvändiga betingelserna för att all
den uppdämda och hämmade företagsamheten skall
blomma ut.
Målet är klart: Sverige skall bli ett av världens
mest företagsamma länder. Den privata sysselsätt-
ningen - företagare och medarbetare i privat sektor -
skall öka med 100 000 per år. Nu startar arbetet med
att staka ut vägen dit.
Detta är den goda utvecklingsspiralen. Även om
inte pengar säger allt, finns det inget bättre mått på
den goda utvecklingen än ekonomisk tillväxt.
I den dåliga utvecklingsspiralen går det precis
tvärtom. Företagen är för få och för svaga för att
skapa tillväxt och inkomster till medborgare och det
offentliga. Det offentliga klarar inte längre att fullgöra
alla sina uppgifter, trots att det tar en allt större del av
resurserna i anspråk.
Under de senaste åren har Sverige i viktiga avse-
enden befunnit sig i den dåliga utvecklingsspiralen.
Den ekonomiska tillväxten har varit låg, betydligt
lägre än i de mest dynamiska ekonomierna i världen,
men också lägre än i jämförbara länder i Västeuropa.
Trots att vår offentliga sektor är en av de största i
världen, duggar rapporterna tätt om brister i vård,
omsorg och utbildning. Skatterna har höjts till nivåer
där de skadar förutsättningar för arbete, sparande och
företagande, och därmed minskar också underlaget
för att ta ut skatt. Arbetslösheten ligger på rekordnivå.
Det förs ständiga och intensiva diskussioner om
orsakerna till den dåliga spiralen, liksom det diskute-
ras hur höga skatterna kan vara och hur fördelningen
mellan offentligt och privat skall se ut. Men om en
sak råder det enighet, oavsett hur man vill att välstån-
det skall fördelas, nämligen att välstånd nu måste
skapas. Det finns för få arbetsgivare och för få jobb.
Den dåliga spiralen kan bara brytas genom att vi
startar den goda utvecklingsspiralen. Det startar med
företagsamhet.
I årets budgetproposition har regeringen tydligen
glömt sin utfästelse och föreslår ingen sänkning av
arbetsgivaravgiften med anledning av den höjda
sjuklönen till 80 % från den 1 januari 1998.
Regeringen har således inte tagit med någon som
helst kompensation till företagen för den ökade sjuk-
lönekostnaden. Detta är ytterligare ett exempel på hur
den politiska majoriteten inte lever upp till sitt tal om
gynnsammare villkor för företagen.
Syftet bakom merparten av dagens arbetsgivarav-
gifter är att finansiera löntagarnas pensioner och so-
cialförsäkringsförmåner. I verkligheten är det skat-
ter/avgifter som arbetsgivaren betalar för löntagarnas
räkning. De olika avgifterna är emellertid dåligt rela-
terade till utgående förmåner, vilket gör att skatteka-
raktären blir mycket stor. Uppgiften måste vara att så
långt möjligt är relatera socialförsäkringsavgifterna
till utgående förmåner. Det får inte finnas minsta
tvivel om att avgifterna för socialförsäkringarna är
överfinansierade. Skulle så vara fallet skall den rena
skatten på arbete reduceras. Det bör också göras mer
synligt genom att löntagarna får det faktiska betal-
ningsansvaret. Arbetsgivaren kan fortsättningsvis,
liksom vad beträffar preliminär inkomstskatt, ansvara
för att beloppen inbetalas. Detta innebär att löntagar-
na får större insikt i skatters och avgifters storlek.
Herr talman! Arbetsmarknaden präglas av samma
prisbildseffekter som gäller för övriga marknader. Om
kostnader för arbetskraft genom hög beskattning av
arbete blir högre, minskar efterfrågan och färre blir
anställda. Investeringar i Sverige har en stark inrikt-
ning mot att ersätta mänsklig arbetskraft med maski-
ner.
Personaloptionen är således en del av ett företags
personalpolitik och syftar till att stärka banden och
lojaliteten mellan medarbetarna och företaget. Som
framgår av beskrivningen av personaloptionens kän-
netecken skiljer den sig från vanliga aktieoptioner.
Förmånsvärdet beskattas oberoende av om perso-
naloptionen har utnyttjats eller inte. All värdeökning
fram till tidpunkten då optionen kan utnyttjas beskat-
tas som inkomst av tjänst, och sociala avgifter utgår
på förmånen.
Som redan nämnts bör den av Socialdemokraterna
genomförda höjningen av egenavgifterna till sjukför-
säkringen undanröjas med det snaraste. För 1998 är
storleken på allmänna egenavgifter 6,95 %.
Vidare har förslag lagts fram om att omvandla den
allmänna sjukförsäkringsavgiften till allmän pen-
sionsavgift. Ytterligare förändringar av socialavgif-
terna kan förutses, inte minst som en följd av införan-
det av ett nytt ålderspensionssystem. Därtill kommer
att regeringen har uttalat att det kan finnas skäl att
ytterligare överväga det samlade uttaget av allmänna
egenavgifter när resultatet av Genomförandegruppens
arbete med att reformera ålderspensionssystemet
föreligger.
Man måste beklaga att Genomförandegruppen än-
nu inte kommit fram till en ståndpunkt i alla delar om
hur ålderspensionssystemet skall se ut.
I dag utgår en särskild löneskatt som tas ut på bi-
dag som en arbetsgivare lämnar till en vinstandelsstif-
telse. Tanken med vinstandelssystem är att göra de
anställda delaktiga i företagets utveckling, ta del av
resultat och produktivitet, sprida det individuella
ägandet och öka samhörigheten i företaget. När det
gångna året redovisats och bokslut fastställts överförs
vissa vinstmedel till en stiftelse.
Regeringens ståndpunkt är att arbetsgivaren skall
betala löneskatt för det bidrag som utges till dessa
stiftelser.
Positivt är att Vänsterpartiet uppfattat det positiva
i att vinstandelar inte skall beskattas. Man tar där-
emot inte steget fullt ut med att föreslå endast en
nedsättning till 50 % skattebefrielse.
Herr talman! Enligt regeringen är skattereformens
syfte att alla förvärvsinkomster skall beskattas lika.
Grunden för regeringens politik är alltför svag. För-
slaget bygger på att bidrag till vinstandelsstiftelser
kan jämföras med lön. Det finns två framträdande
skillnader mellan bidrag och löneutbetalning. Bidagen
bestäms för det första i efterhand efter ett årsbokslut
av företagets ägare, medan lönen bestäms i förhand-
lingar mellan arbetsgivare och arbetstagare. Andelar-
na i vinstandelsstiftelser binds som regel dessutom
under viss tid innan de kan disponeras av de slutliga
mottagarna.
Vinstandelsstiftelser har uppfyllt de mål om ökad
delaktighet, ökat sparande och högre produktivitet
som också var syftet med systemet. Uppenbart är att
systemet har gynnsamma effekter för samtliga i sam-
hället, näringsliv och anställda, varför regeringens
förslag till särskild löneskatt bör avslås.
Att också straffbeskatta vinstandelsstiftelser går
direkt mot de strävanden till ökad delaktighet i före-
taget som bör vara en huvuduppgift om vi skall kom-
ma till rätta med arbetslösheten.
Huvuddelen av skattesänkningsutrymmet måste
emellertid inriktas på att sänka skatten på arbete ge-
nom främst sänkta egenavgifter och sänkt inkomst-
skatt för alla. Dessa skattesänkningar gynnar relativt
sett låg- och medelinkomsttagare mest och medför att
bidragsbehoven minskar.
Inom den yrkesmässigt bedrivna trädgårdsodling-
en sysselsätts årligen ett stort antal personer under
skördearbetet.
Det kan vara svårt, och i många fall helt omöjligt,
att i vissa fall klara detta arbete med svensk arbets-
kraft, varför odlarna ofta under skördetiden måste
söka arbetskraft som kommer hit från andra länder.
Odlarna tvingas betala fulla sociala avgifter för dessa
personer trots att de inte får tillgodogöra sig hela vårt
trygghetssystem. Största delen av dessa avgifter måste
därför betecknas som varande ren skatt. Vi anser att
frågan om en nedsättning av sociala avgifter för sä-
songsanställd personal bör bli föremål för utredning.
Således står vi bakom motion 1997/98:Jo228 av Göte
Jonsson m.fl.
I flerpartimotion 1997/98:Sf241 av Gullan Lind-
blad m.fl. begärs en utredning av ideella ungdomsfö-
reningars skyldighet att betala socialavgifter. En stor
grupp ungdomar som inte söker sig till idrottsrörelsen,
framför allt flickor, utan som söker sig till ungdoms-
föreningar som erbjuder dans, musik och teater har i
dag inte samma rätt som ungdomar inom idrottsrörel-
sen vad gäller föreningarnas skyldighet att betala
socialavgifter. Vi moderater är positiva till denna
motion.
Herr talman! De frågor som vi måste ställa oss blir
därför: Är vi beredda att betala detta via en högre
skatt? Eller vill vi sänka och sprida skatten på fler
människor genom att alltfler sysselsätts i arbete?
Om vi vill fortsätta med våra transfereringssystem,
en bra pension och all annan trygghet måste vi se till
att det finns folk som kan finansiera detta.
Herr talman! Naturligtvis står vi bakom alla våra
reservationer men vi nöjer oss med att yrka bifall till
reservation 1.