Herrar talmän! Jag skall hålla ett litet anförande
om SfU10. Jag börjar faktiskt med mitt särskilda
yttrande där vi vill ha en nedsättning av de sociala
avgifterna för småföretagen. Det handlar mycket om
arbetsmarknadspolitik, och vi kommer att behandla
frågan utförligare i arbetsmarknadsutskottet.
När det gäller egenavgifterna, ett gammalt kärt
debattämne, yrkar jag bifall till reservation 2 tillsam-
mans med Vänsterpartiet. Egenavgifterna är en
mycket större sak än man ofta talar om. Man talade i
pensionsreformen om en kompensation för egenavgif-
terna. Men förhandlingarna har strandat. Tidigare var
avsikten också att man skulle kompensera lönemässigt
för egenavgifterna, men det blev inte så. Det står helt
klart vilken betydelse egenavgifterna har för kommu-
nernas ekonomi. De med lägre inkomster förlorar
dessutom på egenavgifterna. Låginkomsttagare har i
regel ingen statsskatt, och därför blir det inga avdrag
för egenavgifterna, men de får stå för kostnaderna i
alla fall. Vi kommer förhoppningsvis att debattera
detta flera gånger under våren.
När skattereformen genomfördes 1991 var ett av de
viktigaste målen att sänka inkomstskatten. Det inne-
bar att det framför allt var marginalskatterna för me-
del- och höginkomsttagarna som sänktes. Teoretiskt
skulle detta finansieras fullt ut genom en breddning av
momsen, ett borttagande av avdrag m.m., och - det
kommer vi väl alla ihåg - de dynamiska effekter som
uteblev. De lyste helt enkelt med sin frånvaro. Man
förlorade vissa år upp till 40 miljarder i skatteintäkter.
Då ville man råda bot på den här underfinansie-
ringen genom att höja inkomstskatterna igen. Men nu
blev det en förskönande omskrivning. Man kallade
det "egenavgifter". De allmänna egenavgifterna upp-
går nästa år till nästan 7 % och ger bruttoinkomster på
50 miljarder till staten.
Det kostar alltså 12 miljarder som jag ser det, fast
Marie Engström sade 17 miljarder. Det kostar kom-
munerna 12 miljarder. Om man jämför detta med
Perssonpengarna, som det här året blir 8 miljarder, är
dessa inte ens en kompensation för vad kommunerna
har förlorat i skatteinkomster.
Det är ju inte så att man behöver lägga mer pengar
till sjukförsäkringen. Den har ju gått med överskott
under ett antal år. Det viktigaste är kanske att det, som
jag har nämnt, har en dålig fördelningseffekt. Det
försämrar också kommunernas och landstingens eko-
nomi. Skatteunderlaget blir sämre.
Vi har ett budgetalternativ för detta år, alltså det
som vi lade fram förra året, som gör det möjligt att
avstå från höjningen av egenavgiften med en procen-
tenhet 1998 och att sedan sänka den ytterligare två
och en halv procentenhet fram till år 2000. Nu blir det
kanske ingen höjning i nästa budgetproposition, men
det återstår ju att se.
Vi menar att detta kan göras som ett led i en skat-
teväxling med högre energi- och miljöskatter. Det kan
också ske genom att man satsar rejält på en förkort-
ning av arbetstiden till 35 timmar i veckan fram till
sekelskiftet. Det leder till minskade kostnader för
arbetslösheten. Jag kommer att ta upp det här mer
ingående i pensionsdebatten. Yrkandet gällde bifall
till reservation 2.