Herr talman! Det är riktigt, med Johan Linanders terminologi kommer jag att fortsätta att tjata om samma sak. Vi tycker att den här frågan är väsentlig och viktig.
Det är bra om Johan Linander diskuterar sakfrågan och inte formfrågan. Majoriteten får väl ta ansvar för betänkandet i dess helhet. Det är ju så att ni har avstyrkt vår motion. Ni gjorde det förra året och ni gör det nu igen, visserligen summariskt. Men det kan väl inte innebära, herr talman, att man inte får debattera en fråga som finns i betänkandet. Jag förstår faktiskt inte den upprördheten. Det är självklart så att den här frågan kommer att leva till dess att vi har en utredning på plats.
Om det nu är så att Johan Linander tycker att det här är en viktig fråga, att ni står fast vid er uppfattning men att ni tyvärr inte har hunnit göra någonting åt detta på snart tre år, hur ska omvärlden uppfatta det? Vad är det som kan vara viktigare än barnens rättigheter och att ge skydd och stöd till de barn som vi nu talar om? Jag har försökt beskriva vad det är för verklighet barnen lever i. Då undrar jag vad i jösse namn man har för prioriteringar om just den här frågan inte kan hinnas med på två och ett halvt år.
Sedan har jag en fråga till Johan Linander och den gäller barnahusen. Ni avstyrker också vår motion där vi hävdar att barnahus bör finnas i hela landet. De bör också ha ett klart uppdrag att de ska rikta sig till alla barn upp till 18 år. Det spretar i dag. Det ser väldigt olika ut. Jag vet att det pågår ett arbete för att definiera vad barnahusen ska göra, men ni avstyrker de facto vår begäran att barnahus ska finnas tillgängliga för alla barn i hela landet. Varför då, Johan Linander?