Fru talman! I dag debatterar vi mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Detta är ett motionsbetänkande där även andra motioner behandlas. Elisebeht Markström har lyft upp en fråga som jag också tycker är väldigt viktig.
Detta är en mycket viktig fråga för Vänsterpartiet. Vi har drivit de här feministiska frågorna väldigt länge. Det våld som sker och har skett mot kvinnor ute i samhället är mycket allvarligt.
Regeringen har tagit fram en handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Vi i Vänsterpartiet tycker att det är bra. Nu har alla hört det i den här salen. Det är både nödvändigt och lovvärt.
I handlingsplanen väljer regeringen dock, och detta har Vänsterpartiet kritiserat förut, att förklara våldet utifrån ett individualistiskt perspektiv. Vänsterpartiet anser att det är svårt att ta ett samlat grepp på problemet om den grundläggande analysen av maktstrukturer och våldet saknas. Vår feministiska förståelse av våldet har till stor del utvecklats ur kvinnojourernas praktiska arbete med kvinnor som har utsatts för mäns våld. Vi är dem ett stort tack skyldiga för att de har gjort den här insatsen och hjälpt andra kvinnor.
Förutom att regeringen i sin handlingsplan helt bortser från de strukturella orsakerna till mäns våld mot kvinnor finns en rad andra åtgärder som också är bristfälliga. Det finns bra saker, men det finns också det som är bristfälligt.
Vi efterlyser fler konkreta åtgärder. Skyddet för utsatta kvinnor fungerar inte fullt ut i dag.
Vänsterpartiet vill bland annat se över livsvillkoren för de kvinnor och också de barn som lever med skyddade personuppgifter i syfte att förbättra deras situation. Här måste vi ta ett helhetsgrepp eftersom det har visat sig att myndigheternas rutiner absolut försvårar situationen för dessa kvinnor och barn. Bristen på samordning och kunskap gör till och med att kvinnors och barns skyddade identiteter avslöjas. Detta har vi fått bekräftat vid ett flertal gånger när vi som företrädare för Vänsterpartiet har besökt kvinnojourer.
Jag glömde att tala om att jag givetvis står bakom alla reservationer, men för tids vinnande vill jag yrka bifall till reservation nr 9 i justitieutskottets betänkande.
Vi efterlyser alltså från Vänsterpartiets sida en nationell upplysningskampanj som syftar till att minska antalet våldtäkter. Brottsoffermyndighetens kampanj Mäns våld mot kvinnor genomfördes bland annat genom affischering i lokaltrafiken för ett par år sedan. Amnesty publicerade under våren en undersökning om svenska folkets attityder till våldtäkter. Resultatet av attitydundersökningen var nedslående då den bland annat tydde på att många ungdomar, speciellt unga killar, i större utsträckning än andra åldersgrupper tycker att våldtagna kvinnor får skylla sig själva. Det är en väldigt farlig attityd.
Det har visat sig att man bland annat lägger vikt på om kvinnan har varit alkoholpåverkad eller påverkad av andra droger och om hon tidigare har flirtat med den våldtagande mannen. För att motverka de oroande attityderna bland ungdomar behövs det faktiskt politiska initiativ.
Vänsterpartiet har länge krävt satsningar på genuskunskap i lärarundervisningen och i skolans sex- och samlevnadsundervisning som i dag är mycket ojämn och på många håll i stort sett obefintlig. Vi vill att detta ämne ska få ett eget utrymme i schemat.
Låt oss återgå till det här med statistiken. Det här är statistik som vi bland annat har fått från Brå. År 2008 - detta hör alltså till reservation nr 9 - anmäldes 28 109 fall där kvinnor och flickor över 15 år blivit misshandlade. Av brottsstatistiken framgår att gärningsmannen i 20 698 fall var bekant med offret. 16 226 av misshandelsfallen med en bekant gärningsman begicks inomhus. Bakom dessa siffror döljer sig till stor del mäns våld mot närstående kvinnor.
Ett stort problem med dagens statistik är att det inte går att se om kvinnan blivit misshandlad av en närstående man, till exempel pojkvän eller sambo, eller om det är av någon annan bekant som till exempel en granne, ett syskon eller en kompis.
I dag är det ett tidsödande arbete för forskare att gå igenom samtliga anmälningar där en kvinna misshandlats för att se om hon har blivit utsatt för en närstående mans våld eller inte. För att vi ska få mer kunskap om mäns våld mot kvinnor och hur utvecklingen ser ut över tiden är det nödvändigt med statistik som redovisar vem det är som misshandlat kvinnan och vilken relation hon har till förövaren.
Vänsterpartiet vill därför ge Rikspolisstyrelsen i uppdrag att utveckla ett kodningssystem för brott där kvinnor misshandlas där könet på gärningsmännen och relationen mellan gärningsman och offer framgår.
Man har lagt ut ett uppdrag om att förbättra statistiken, men jag kan inte se någonstans i betänkandet när man ska återkomma med åtgärder. Det finns inget slutdatum, och det vore önskvärt. Man brukar ju från majoriteten vara noggrann med att tala om när saker ska komma. Ibland kommer det saker som ni inte vet om heller, och ibland kommer det för sent också, ska jag väl passa på att säga.
Jag vill också ta upp innehållet i en motion. Mina kamrater i justitieutskottet känner säkert igen detta, för vi har haft många diskussioner och debatter om detta. Det handlar om att ta fram en kartläggning över vad mäns våld mot kvinnor kostar samhället. Jag tror att vi skulle få en helt annan diskussion om vi verkligen visste vad det här kostar i lidande, hur stora sjukvårdskostnaderna blir på grund av sjukskrivningar och vad får det för kostnad när barnen behöver gå i terapi. Jag tycker att det är väldigt viktigt. Jag har fått ganska nonchalanta svar som har handlat om att det är bättre att vi lägger pengarna på förebyggande arbete. Det tycker man från majoritetens håll.
Vi från vänstersidan tycker att detta är anmärkningsvärt, för att göra kartläggningar av vad saker kostar i samhället brukar man i andra fall vara väldigt snabb med. En kartläggning skulle bidra med att man sätter en prislapp på hur mycket detta kostar. I det samhälle vi lever i i dag brukar det bli lite bättre fart när man får se vad man skulle kunna tjäna på att bemöta de här sakerna.
Jag skulle faktiskt vilja ha en kommentar på från majoriteten om det här med statistiken där ni inte svarar på när ni ska återkomma, för det är en fråga som är väldigt viktig för oss. Jag vill också ha reda på om man har någon tanke på att göra något slags analys, ett överslag, på vad det här kostar samhället. I England har man gjort det. Man tog inte med så många parametrar i den, och jag kommer inte ihåg den exakta summan, men det är väldigt stora kostnader som samhället har för dessa problem med mäns våld mot kvinnor.
I detta anförande instämde Eva Olofsson (v), Karl Gustav Abramsson, Ann Arleklo, Christer Engelhardt, Lars U Granberg, Kerstin Haglö, Elisebeht Markström, Margareta Persson och Marina Pettersson (alla s).