Herr talman! Det blev nästan en handlingsplan då, men det kom ett val emellan. Jag satt inte i riksdagen då, men jag tycker att det var fasen så dumt att man inte kom överens om den handlingsplanen. Då hade den kommit några månader tidigare.
Men nu har vi en handlingsplan. Det är bra. Jag tror ändå att insatser behöver göras när det gäller utbildning och kompetensutveckling, när det gäller att bygga ut det skyddade boendet och när det gäller att jobba förebyggande.
Det finns nästan inget för kvinnor i missbruk. I lägesrapporten om socialtjänsten från Socialstyrelsen pekade man på att det var tre kommuner i Sverige som hade använt utvecklingspengarna till någon form av jourboende för kvinnor med missbruksproblem. Det fanns ytterst få sådana verksamheter.
Jag vet att många kvinnor med psykisk funktionsnedsättning är utsatta. Det är inte alltid kvinnojoursverksamheterna fungerar för dem. Men det finns ytterst lite annat uppbyggt.
Kunskapen om kvinnor med intellektuella funktionshinder är också dålig. Dessa flickor och kvinnor är mycket utsatta.
Jag tror inte att pengarna man har lagt räcker till det som behövs i kommunerna. Risken är att det kommunerna skulle behöva satsa själva kommer man inte att ha råd med i framtiden. Det är min stora oro på detta område.