Herr talman! Jag lovade att jag skulle återkomma i repliker om det var så att ni inte svarade på frågan om huruvida det borde vara en brottslig handling - kriminaliseras - att låta barn bevittna våld. Jag menar att ordet bevittna är alldeles för snällt. Barnen finns egentligen mitt i våldets centrum. Det har vi sett i filmen, och det har vi haft erfarenhet av från våra möten med kvinnojourer och barn. Det har Inger Davidson också, vet jag.
Jag fick väl inget svar. Det kan hända att Barnskyddsutredningen tar upp frågan, men det visste inte Inger Davidson - och det vet inte jag heller. Jag ska genast gå hem och titta i direktiven. Kanhända att de utökar sitt område. Men det är inget som jag har uppfattat, och det är heller ingenting som utskottet har skrivit om när frågan har varit uppe för motionsbehandling. Kanhända att det i så fall skulle ha angetts där. Jag ska i alla fall gå hem och titta.
Jag tycker att lagstiftning som signal är viktig. Det gäller i det här fallet precis som i andra fall. Vi har till exempel frågan om barnaga. Sverige är känt för att ha en bra lagstiftning på det området. Det är viktigt att ta ett steg framåt också i det här avseendet.
Nya Zeeland har en sådan lagstiftning, prövad nu under mer än tio år. Det skulle vara en idé för en sådan utredning att titta på den lagstiftningen och se på vilka erfarenheterna är. Blir frågan synligare? Får barnen bättre hjälp och stöd? Faktum är att det är många barn som fortfarande "vilar" i det fördolda. De syns inte i utredningar. Socialtjänsten har fått uppdraget. Det fick de förra mandatperioden, och det har de fått nu. Men jag har inte hört talas om att det är så mycket mer verksamheter egentligen av kvalitet som riktar sig till barnen. Därav vår oro, förstås.