Herr talman! Jag råkade faktiskt sitta i det sammansatta utskott som behandlade handlingsplanen, så jag har både läst och debatterat den. Precis som min partikamrat Lena Olsson sade finns det mycket här som är bra och mycket som vi är överens om.
Det finns dock saker vi hade kritik mot. Det handlade om bristen på ett feministiskt maktperspektiv som vi tyckte saknades. Det handlade om särskilda insatser för äldre kvinnor som inte lyftes upp som grupp. De handlade om att man benämnde våld mot kvinnor med funktionsnedsättning som personer; de saknade plötsligt kön i rutan som behandlade dem. Vi debatterade flera sådana här saker.
Det finns annat som kanske tillhör justitieutskottets område och som jag i ärlighetens namn inte är lika insatt i.
Jag tycker att det är bra att mycket görs och att vi fick en handlingsplan. Det som oroar mig är om kommunerna kommer att ha möjlighet att bygga ut detta när det brister på så många håll. Jag vet att det kommer att bli tufft i kommunerna under ett antal år, och risken är att det stannar av. Då tycker jag att kravet på en långsiktig lösning och finansiering av kvinnojourer är viktigt.
Det är också viktigt att vi tar grupperna av kvinnor som ramlar emellan på allvar. Det är kvinnor med missbruksproblem, psykiska funktionsnedsättningar och intellektuella funktionshinder. Där görs det alldeles för lite i dag. Dessa grupper av flickor och kvinnor är väldigt utsatta i dag. Vi måste göra mer för dem, men då måste också möjligheterna och resurserna vara större.