Herr talman! En av många saker som tydligt skiljer Socialdemokraternas och Alliansens politik åt är synen på hur jobb skapas. En särskild del i Socialdemokraternas så kallade jobbpolitik handlar om innovationer. Medan Sverige nu är världsmästare på innovation försöker Stefan Löfven bli världsmästare i att hitta på nya ord på gamla lösningar. Ord som innovationskatapulter, statliga investeringsplaner, nyindustrialiseringspolitik, industrikansler och innovationsråd ska fixa jobben och innovationerna. Men det är ord som snarare doftar planekonomi och östeuropeiskt 1980-tal än modern näringspolitik.
Det kanske kommer som en överraskning för Stefan Löfven, men det var inte politiker som fixade skiftnyckeln, blixtlåset, trepunktsbältet eller senare innovationer som Skype och Spotify. Det var företagsamma innovatörer och entreprenörer.
Omdömena om Socialdemokraternas politik har inte låtit vänta på sig. Innovationsrådet döms ut av professor Lars Calmfors, som sade: "I bästa fall är det bara ord och gör ingen skillnad. I sämsta fall gör det skillnad, och då kan det vara skadligt."
De få gånger Löfven nämnde företagandet i sin regeringsförklaring beskrevs det i negativa ordalag. Tillväxt gömdes under avsnittet om kultur. Att de flesta nya jobb skapas av de små och växande företagen har gått Löfven helt förbi.
Det här är också kärnan i varför Centerpartiet aldrig kan ställa upp på Socialdemokraternas politik. För Stefan Löfven, ivrigt påhejad av Jonas Sjöstedt, är företagaren skurken. För oss är hen hjälten.
Jag vill därför fråga Stefan Löfven: Varför är nationella investeringsplaner och en industrikansler bättre politik än att fortsätta att sänka kostnaderna och minska krånglet för landets småföretagare och entreprenörer?
(Applåder)