Herr talman! Vi får först komma ihåg den situation vi är i efter åtta år med en borgerlig regering. Då är arbetslösheten högre. Då är långtidsarbetslösheten högre. Då är ungdomsarbetslösheten högre. Arbetslöshet måste nämligen räknas på det sätt som alla räknar, det vill säga: Hur många skulle ha kunnat vara i arbete?
Allt det som ni berömmer er av att ha gjort har faktiskt inte lett oss framåt.
Om vi återgår till hur vi har det nu vill jag ändå påstå att Centerpartiet är precis som Socialdemokraterna: ett folkrörelseparti. Många gånger har våra två partier tagit ansvar för att se till att föra Sverige framåt. Vi har i dag, tycker jag, sammanfallande intressen i en rad olika frågor.
En sådan är att se till att hela Sverige kan leva, att vi kan utveckla vår svenska landsbygd. En annan sådan är att vi måste minska småföretagens kostnader för sjuklöneansvaret. En tredje sådan är hur vi ska stärka högskolorna runt om i hela landet.
Nu är det dock bara att konstatera att valrörelsen är över. Valdagen ligger bakom oss, och vi har ett valresultat att hantera. Väljarna har sagt sitt och har gett oss ett parlamentariskt läge. Det ska vi handla utifrån. Det är nu som vi förtroendevalda har möjlighet och skyldighet att visa de svenska väljarna att vi tänker ta det här på allvar. Det är dags att vi tar vårt ansvar. Det är dags att sluta hitta bara olikheter och i stället börja se vad det är för gemensamma ståndpunkter som vi kan utgå ifrån.
Jag nämnde några. Jag hoppas att vi kan föra en diskussion utifrån detta också fortsättningsvis här i kammaren.
(Applåder)