Herr talman! Det finns givetvis mycket man skulle kunna säga om det som Fredrik Reinfeldt alldeles nyss sade om sin politiska gärning under 25 år, varav åtta år som statsminister. Det finns kanske ingen anledning att göra det här och nu. Det här är Fredrik Reinfeldts sista debatt, och då vi ska tacka av den före detta statsministern.
Det finns ganska mycket som inte förenar mig och Fredrik Reinfeldt i synen på hur det svenska samhället ska utvecklas och hur det svenska samhället har utvecklats. Där är vi inte överens, och det har säkert märkts under de fyra år som vi har mötts i olika typer av sammanhang, både här i riksdagen och medialt.
Sedan finns det säkert en del som förenar. Till exempel brukade jag säga till många ungdomsförbundare och andra unga blivande politiker angående förebild - jag tänker inte påstå att Fredrik Reinfeldt på något sätt egentligen har varit min förebild: Titta på Fredrik Reinfeldt därför att han har många, inte minst retoriska, fördelar. Han har en retorisk skicklighet som jag väldigt många gånger har imponerats av, inte minst under den period då Fredrik Reinfeldt utmanade Göran Persson om makten i regeringen. Det finns en del sådant.
Det finns också annat som förenar oss, och det är engagemanget för människor runt om i världen som har det svårt och som är på flykt, även om vi har lite olika ingångar där. Därför har jag i dag med mig som en liten gåva till Fredrik Reinfeldt ett gåvobevis på ett bidrag till FN:s flyktingorgan UNHCR. Det är tio vattendunkar gånger två, varma filtar till syrier på flykt, skolpaket för barn, nötkräm till undernärda barn, familjetält med mera.
Stort tack för den här tiden!
(Applåder)