Partiledardebatt
Herr talman! År 1991 valdes jag för första gången in i riksdagen. Min politiska gärning sträcker sig nu över ett kvarts sekel. Det har varit 25 spännande år, och för mig som har utpekat 75 års ålder som målår för att sluta jobba är nu alltså bara halva min jobbresa gjord.
(Applåder)
Jag tror att det är nyttigt att byta spår i livet ibland.
Det har varit år präglade av stor förändring. I politiken har det handlat om alltmer rörliga väljare som önskar sig fler partier, som vill sända signaler och som nu har gjort så under flera år. Det har synts i Europapolitiken, men det har också synts i riksdagsval. Det som när jag kom in i politiken - eller strax före, åtminstone - beskrevs som ett fundament av fem fasta riksdagspartier har nu blivit åtta partier. Det var i ärlighetens namn nästan så att vi blev nio i det senaste valet.
När väljarna ändrar förutsättningar måste vi också ställa oss frågan hur det påverkar vår förmåga att styra Sverige. Det har av statsvetare kallats lite olika saker, men jag skulle vilja formulera det som att Sverige nu antingen får fungera som en förhandlingsdemokrati eller mer som jag själv och Alliansen har verkat, nämligen i form av en sorts kontraktsdemokrati.
Flera partier innebär att man måste lära sig att förbereda sig tillsammans med andra. Då kan man förbereda väljarna på vad som ska komma och dessutom tidigt få på plats reformerna som gör att du kan regera Sverige stabilt och långsiktigt. Det bygger tillit. Alliansen har dessutom visat sin förmåga att i regeringsställning därtill anpassa sig till föränderliga förutsättningar.
I ett Sverige som är alltmer öppet mot sin omvärld och där marknadslogik och företagscykler blir allt kortare måste också politiken sorteras in utifrån både när den behöver vara stark och när dess räckvidd bör vara mer begränsad. Allt kan faktiskt inte fixas med politik. För oss som står upp för människors rörlighet och människans rätt till en egen fri vilja följer av det att människor också måste kunna fatta egna beslut. Då landar det lite olika. Allt detta kan inte rättas till eller styras tillbaka av politiska beslut. Då hämmas människor och då hämmas samhällets utveckling.
Samtidigt behöver ett fungerande samhälle starka och demokratiska muskler. Det måste finnas väl övervägda beslut. Det måste finnas resurser. Det måste vara ordning i statsfinanserna. På alla er som sitter här i kammaren ankommer det att hitta den rätta balansen, förstå att politik är viktigt och att dess förmåga och dess kraft måste säkras, men vara tydliga med att politiken både har och ska ha begränsningar i sin räckvidd.
Med 25 års perspektiv på politiken kan man konstatera att partimedlemmarna är färre men att intresset för politik snarare är större. Tempot har höjts i flera steg. Bevakningen av politiken växer med fler kanaler och når fler människor. En del av er här inne försöker följa allt, men en del väljer att följa lite. Det är på gott och ont, men det har också att göra med människors valfrihet.
Herr talman! Utanför Sverige ser vi också hur världen har förändrats de senaste 25 åren och hur nödvändigt det är i vår tid med internationellt samarbete. Vi har också internationella politiska muskler för att kunna göra skillnad i vår värld i helt avgörande frågor som frihandel, ekonomi, klimat, krig och fred, svält och utvecklingsarbete, katastrofer och humanitär hjälp.
Men det internationella samarbete som vi är så beroende av fungerar dock alltför sällan. Vi behöver FN, men vi ser samtidigt ett säkerhetsråd som är förlamat inför flera av vår tids värsta konflikter. Världen behöver fungerande internationellt samarbete. Det har vi visat exempel på i Europeiska unionen. Det är EU i dag som har de bäst fungerande multinationella politiska musklerna. Det ger resultat. Det ser vi i hanteringen av finanskrisen och i klimatfrågan. Det är naturligtvis viktigt att även EU gör rätt saker. Men jag tycker alltför ofta att vi ser hur inte minst partier i opposition ifrågasätter EU och strävar efter att åternationalisera.
Men våra enskilda länder är för små. Ensamma är vi alltför svaga för att kunna åstadkomma verklig förändring i de riktigt stora världsfrågorna. Vi behöver helt enkelt varandra, inte minst i vår tid.
Herr talman! Låt mig nämna tre stora samhällsförändringar som har skett sedan jag först gav mig in i politiken. Den första och viktigaste är att vi tog oss tillbaka. Nu har Sverige den starkaste ekonomin vi har sett och haft på 40 år. Det är en av de absolut viktigaste bedrifterna och en av de största investeringarna i Sveriges framtid. Det här är resultatet av reformer under ett par generationer politiker - Carl Bildt, Ingvar Carlsson, Göran Persson och alliansregeringen. Sverige är nu konkurrenskraftigt. Det är spännande. Det är framtidsinriktat. Det är på rätt spår.
Den andra förändringen är att jobbskaparmaskinen Sverige fungerar. Det imponerar och avviker från vår omvärld. Jobben växer till i Sverige, men samtidigt är jobbutmaningen gigantisk. Det handlar om effekter av globalisering, om ny teknik, om att våra samhällen måste utvecklas rekordsnabbt. Det har vi gemensamt med de flesta utvecklade länder, men Sverige har valt delvis egna lösningar.
Vi står upp för anständiga och sjysta löner för alla jobb, men det är alltså på en högproduktiv arbetsmarknad där i princip alla jobb som kommer till är alltmer krävande. Det betyder naturligtvis att jobben förändras och kraven höjs. Nu ska allt fler människor paras ihop med alltmer avancerade jobb på en helt ny arbetsmarknad. Det passar vissa men inte alla.
Det finns de som har svårt att få plats, som inte hänger med. Den utmaningen har vi kämpat med de senaste åren, och jag vill säga att den är näst intill omöjlig. Men arbetet måste fortsätta. Alla människor behövs, alla jobb behövs, och ingen ska tryckas undan eller hamna utanför. Jag är övertygad om att alla människor vill och kan bidra utifrån sin egen förmåga och sina egna förutsättningar. Men då måste alla parter anstränga sig för att ge människor den chansen. Det är enda sättet att möta utmaningen.
Den tredje förändringen är öppenhet och tolerans. Det är påtagligt hur mycket mer vi har av detta i dag jämfört med för 25 år sedan. Tänk bara på hbtq-frågorna och vilken enorm förskjutning vi har sett. När jag kom in i riksdagen 1991 var det ett helt annat tonläge och klimat. Det fanns lite utrymme för dem som inte passade in i normen i riksdagen eller i Sverige i stort. I många partier var det näst intill omöjligt att vara öppet homosexuell. Det var helt enkelt inte accepterat. Många människor i Sverige levde hela sina liv utan att få vara öppna med vilka de är och vem de älskar.
Nu ser vi hur allt fler som älskar varandra också får gifta sig med varandra; visa sin kärlek. Det finns fortfarande utmaningar. Det är fortfarande svårt för många människor som möts av fördomar och intolerans. Vi har en bit kvar, men den utveckling vi har sett är fantastisk.
Jag tror att detta beror på många saker. En viktig nyckel till vårt öppna samhälle ligger i att vi också är öppna mot omvärlden. Det följer av vårt EU-medlemskap, av Europas demokratisering. När vi har öppnat vårt land och när andra länder gjort samma sak krymper världen. Vi svenskar reser. Vi är nyfikna och öppna för nya kulturer och intryck, för människors likheter och olikheter. Jag är stolt över den utvecklingen. Den gör Sverige starkt.
Vid sidan av allt detta goda ser vi dock en parallell utveckling, en oroande utveckling som vi inte är ensamma om i världen men som växer även i vårt land - främlingsfientlighet, vi-och-de-tänkande, att se världen i svart eller vitt, näthat och dåliga könsrollsbeteenden också bland dagens ungdomar.
Det här är en utveckling att ta på allvar som bygger på missnöje, misstro och distans, okunskap och rädsla. Det hotar mycket av det som är fint med Sverige, men det ligger i våra egna händer att påverka.
Herr talman! Efter 25 år i politiken vill jag avsluta med att säga hur viktigt det är att ta ställning. Ni som sitter framför mig är folkvalda riksdagsledamöter. Ni har fått väljarnas förtroende att göra Sverige till ett bättre land. I fyra år ska ni göra en mängd val som får påverkan på människors liv och människors vardag. Ni kommer att fatta beslut som formar Sverige.
Den kanske viktigaste slutsatsen är, och jag vill rikta mig till hela svenska folket, till var och en: Sverige är fantastiskt, men hoten mot vårt öppna samhälle ska tas på allvar. Och det börjar hos er. Ni har alla ett ansvar att skapa det samhälle ni själva vill leva i. Bli inte vi eller de, bara vi. Tack ska ni ha!
(Applåder)