Fru talman! Jag noterade att Lennart Axelssons
har uppfattningen: Ingen skatt, ingen välfärd. Vilka
slutsatser ska man dra av detta uttalande? Innebär det
att 100 % skatt innebär 100 % välfärd? Eller finns det
en skärningspunkt någonstans? Var går den i så fall,
enligt Lennart Axelssons uppfattning?
Jag hade förväntat mig att Lennart Axelsson
skulle komplettera sitt färdigskrivna anförande med
någon kommentar av den art som jag utbad mig i mitt
anförande. Bestrider Lennart Axelsson mitt påstående
att ökade sociala klyftor under senare år till stor del
beror på att höginkomsttagare gynnats genom stora
skattesänkningar på låginkomsttagares bekostnad?
Om Lennart Axelsson har en annan uppfattning, är
han likt Marie Engström beredd att ställa upp för att
rätta till detta missförhållande som ni gemensam har
ansvar för?