Fru talman! När jag är hemma i Nora händer det
ofta att jag får frågan vilket utskott jag sitter i. När jag
då säger skatteutskottet brukar de flesta höja på
ögonbrynen och se lite medlidande ut. Det kan väl
inte vara något vidare, säger de sedan. Mitt svar bru-
kar då bli att jag nog inte hamnat där om jag fått välja
själv. Men nu, efter ett och ett halvt år, har jag svårt
att tänka mig ett bättre utskott.
Det finns flera skäl till detta.
Det första skälet är att skatteutskottet är det enda
utskott som är en förutsättning för alla de andra. Tar
vi bort skatteutskottet och därmed skatterna upphör
samtidigt förutsättningarna för all annan verksamhet.
Det är samma förhållande som mellan skatter och
välfärd: ingen skatt - ingen välfärd.
Det andra skälet är kanske det allra viktigaste: Det
finns nog inte inom något annat område så tydliga
politiska skillnader som inom skatteområdet, framför
allt mellan de två blocken men även inbördes mellan
de olika partierna. Dagens betänkande om inkomst-
skatter är ett ypperligt exempel på detta.
Fru talman! Utifrån reservationer om allmänna
riktlinjer och även utifrån övriga reservationer finns
anledning till en del allmänna reflexioner. Man behö-
ver vara titta på det borgerliga blocket.
Moderaterna, de rikas parti, är ensamt större än de
tre övriga tillsammans. I kraft av sin storlek domine-
rar det klart den borgerliga politiska dagordningen.
Moderaterna gör ingen hemlighet av att det är sänkta
skatter och ökade möjligheter till avdrag som är den
viktigaste politiska uppgiften. Det är dessvärre sämre
med uppriktigheten när det handlar om beskrivningar
över vilka konsekvenser för välfärden deras förslag
skulle få om de genomfördes.
Kristdemokraterna följer oftast Moderaterna hack
i häl när det gäller att med skattesänkningar slå undan
fötterna för välfärden. Samtidigt utmålar det sig som
ett parti som står för moral, etik och omtanke om de
svaga i samhället. Det är en svårlöst och föga trovär-
dig ekvation.
Folkpartiet, som tidigare har stått för en tydlig
humanistisk människosyn i många frågor, har nu
nästan tappat identiteten som enskilt parti i sin strä-
van efter att visa upp en gemensam borgerlig fasad.
Centerpartiet, slutligen, ett parti med genuin folk-
rörelseförankring, tvekar inte att ingå som part i ett
borgerligt alternativ till den nuvarande socialdemo-
kratiska regeringen. Däremot vill centerpartisterna
inte på något vis kännas vid moderaternas långtgåen-
de förslag på skattesänkningar och ser sig själva som
en garant för en bibehållen kommunal skatteutjäm-
ning. De upprörs ständigt över att bli betraktade som
en del av den borgerlighet som de ändå vill tillhöra.
Fru talman! Alla dessa spänningar mellan blocken
och mellan de enskilda partierna avspeglar sig också
tydligt i den rika motionsflora på inkomstskatteområ-
det som vi nu behandlar. De fyra borgerliga partierna
har dock tre helt gemensamma reservationer.
Den första berör familjepolitiken, ett område som
Folkpartiets partiordförande nyligen pekat ut som ett
problemområde i ett borgerligt valsamarbete. Har
Folkpartiets representant i skatteutskottet, trots enig-
heten i reservationen om barnomsorgskostnader,
samma uppfattning som sin ordförande?
Nästa område där de är eniga är skattesubventio-
nerad städhjälp för de välbeställda.
I den tredje helt gemensamma reservationen vill
de ta bort den nyligen beslutade skattereduktionen för
medlemmar i de fackliga organisationerna. Det är en
rättvisefråga i relationen mellan arbetsgivare och
anställda. Båda parter, inte bara den ena, måste ha
möjlighet till avdrag eller reduktion på skatten för
avgiften till respektive intresseorganisation. Att Mo-
deraterna och Kristdemokraterna står bakom ett så-
dant förslag är bara i linje med deras politik i övrigt.
Men att Centerpartiet och Folkpartiet också gör det är
fullständigt obegripligt.
Ett område där nästan alla är överens - Center-
partiets talesman får rätta mig om jag har fel, men jag
tror att det inte står bakom - gäller värnskatten, eller
det andra steget i skatteskalan. Vi socialdemokrater
kallar den också gärna för solidaritetsskatten. Det
handlar alltså om den skatt som bara den betalar som
tjänar mer än 36 000 kr i månaden, och den är då 5 %
på det överstigande beloppet.
Argumenteringen här varierar från att den här
skatten gör att ingen vill studera till att om man trots
allt ändå studerar så flyttar man utomlands efteråt. Ett
slopande av skatten skulle kosta staten 2 800 miljo-
ner. 90 % av dessa pengar skulle tillfalla män och
ungefär hälften skulle gå till personer över 50 år.
Visst kan vi hitta bättre sätt att använda dessa pengar
än att öka inkomsten med 30 000 kr för den som
tjänar 1 miljon? Tycker ni som står bakom förslaget
att rika män är den målgrupp som det är angelägnast
att ge lägre skatt?
Fru talman! Nyckeln till socialdemokratins fram-
gångsrika reformpolitik har alltid legat i vår förmåga
att också ta ett ekonomiskt helhetsansvar. Utan det
ansvarstagandet blir löften om reformer bara popu-
listiska slagord. Det ansvaret rymmer också en mora-
lisk dimension. Vi kan inte lova större reformer av
välfärden än vi har pengar till.
Sverige ska ha sunda finanser. Att låna till utgif-
terna får aldrig mer hota den svenska välfärden och
demokratin. Därför säger vi nej till alla borgerliga
reservationer med allehanda förslag till skatteavdrag
och skattesänkningar. Det är förslag som kraftigt
skulle minska intäkterna till välfärden och ställa krav
på stora neddragningar i det som rör själva hjärtat i
vårt gemensamma åtagande, barnen, de gamla och de
sjuka.
Fru talman! Flera av reservationerna talar om att
stärka människan genom skattesänkningar och hävdar
på så sätt att klyftorna i samhället skulle minska. Vi
socialdemokrater påstår att det är tvärtom. Stora
skattesänkningar dränerar vården, omsorgen och
skolan på resurser och tvingar fram besparingar som
drabbar dem som bäst behöver ekonomiskt stöd och
omsorg. Det leder till ökade klyftor mellan männi-
skor. Det finns heller inte någon motsättning mellan
ett högt skatteutttag och en god ekonomisk utveck-
ling.
Fru talman! Om ekonomin och välfärden tillåter
det sänker vi socialdemokrater gärna skatterna. Men
det ska då göras på ett sätt som stärker rättvisan.
Svenska folkets uppoffringar under de svåra år vi har
bakom oss ska inte användas till - som ett antal av de
borgerliga reservationerna förordar - att finansiera
skattelättnader för höginkomsttagarna.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i
betänkandet och avslag på samtliga reservationer.