Fru talman! Lennart Axelsson säger här att krist-
demokratisk politik slår undan fötterna för välfärden.
Sedan har han själv förbehållit sig rätten att föra de-
batt på den torgmötesnivån. Och ingen kan ju bestrida
den rätten. På torgmötena går det möjligen hem, men
frågan är hur det går hem i en kammare där ledamö-
terna förutsätts vara något så när välinformerade. På
vilket sätt slår en politik som fördelar 4,25 miljarder
mer till den grundläggande välfärden i kommunerna
undan fötterna för välfärden? Det är kanske en berät-
tigad reflexion.
Lennart Axelsson säger att skattereduktionen för
hushållstjänster är en skattereduktion för de välbe-
ställda. Nu är det så att vart fjärde hushåll i Sverige
säger sig vara intresserat av den här typen av tjänster
mer eller mindre frekvent. Visserligen har välfärden
kommit långt i Sverige, men om Lennart Axelsson
betecknar vart fjärde hushåll i Sverige som välbeställt
tycker jag att det är en ganska besynnerlig verklig-
hetsbild.
Majoriteten skriver i betänkandet att man inte ska
stimulera fram en tjänsteproduktion som kan konkur-
rera med hushållens egen tjänsteproduktion. Men vad
är det som ska stimuleras fram, Lennart Axelsson?
Det finns ju en sådan här sektor, och den är i dag
svart. Vad är det som ska stimuleras fram?