Fru talman! För någon vecka sedan fick svenska
folket genom ett nyhetsinslag i Rapport kännedom
om det som många av oss redan visste, nämligen att
det är höginkomsttagare som har tjänat mest på rege-
ringens inkomstskattesänkningar under den här man-
datperioden.
Det innebär att t.ex. den som tjänar 35 000 kr i
månaden får en fyra gånger så stor skattesänkning
som den som tjänar 13 000 kr. Dessutom är det så att
höginkomsttagare inte bara i kronor räknat tjänar
mest på skattesänkningen, utan också om man ut-
trycker det i procentuell sänkning, vilket är än mer
anmärkningsvärt.
Det här resultatet står i bjärt kontrast till den reto-
rik som regeringspartiet och dess samarbetspartier
ägnar sig åt när de säger att man sänker skatterna
främst för låginkomsstagare. Det de säger är helt
enkelt inte sant! Det vore intressant om Lennart Ax-
elsson, Marie Engström och någon miljöpartist, om
det nu skulle råka finnas någon sådan tillgänglig, ville
kommentera detta.
Jag noterade att Marie Engström påpekade att det
finns klyftor kvar att åtgärda. Ja, det gör det. Men det
är faktiskt så, Marie Engström, att ni har medverkat
till att under innevarande mandatperiod öka dessa
klyftor på ett sätt som jag just nu har beskrivit.
Självklart är det så att om man hanterar skatte-
sänkningarna på detta sätt uppstår och förstärks de
sociala klyftor som skapats under denna mandatperi-
od och som vi i Centerpartiet så starkt kritiserat. Vi
har också dragit konkreta slutsatser av de ökade
klyftorna och lagt fram förslag om en inkomstskatte-
reform som ger mest till dem som bäst behöver och
inte till dem som skriker högst.
I det system vi har i dag, och som den nuvarande
majoriteten har huvudansvaret för, har vi mycket
stora marginaleffekter i låga inkomstlägen. Margina-
leffekten består av den samlade effekten av högre
skatt och minskade bidrag vid en inkomstökning. Av
en inkomstökning på 100 kr i dessa inkomstlägen
återstår för individen ofta inte mer än 20-30 kr efter
ökad skatt och minskade bidrag.
Det här ger inte särskilt stor stimulans, fru talman,
till att öka sin inkomst genom ett mer kvalificerat
arbete, en högre tjänstgöringsgrad eller genom att gå
från en bidragsförsörjning till en arbetsförsörjning.
I vårt förslag till inkomstskattereform kommer vi
till rätta med marginalskatteproblematiken. Genom
vår konstruktion gör vi det lönsamt att arbeta. Det är
en gammal god och hederlig uppfattning som Center-
partiet sedan länge har stått för. Inkomstskatterefor-
men motverkar och läker de under de senaste åren
starkt ökade sociala och regionala klyftorna i det
svenska samhället.
Genom avskaffandet av det s.k. grundavdraget i
det nuvarande systemet och genom att ersätta det med
en statligt finansierad skatterabatt och en förvärvsra-
batt ökar vi också successivt den kommunala skatte-
basen. Vi får därmed ett långsiktigt och stabilt system
för att öka kommunernas inkomster, deras egna in-
komster, och gör dem därmed oberoende av statliga
bidrag.
Det står också i bjärt kontrast till det från alla håll
och kanter kritiserade tillfälliga sysselsättningsstöd
för kommuner och landsting som nu behandlas i fi-
nansutskottet och som så småningom hamnar i denna
kammare.
Vi ökar alltså framför allt individens men också
kommunernas eget självbestämmande och oberoende
av staten.
Fru talman! Jag ska göra en kort reflexion kring
den avdragsrätt för installation av bredband som ju
skulle medverka till att sätta fart på utbyggnaden av
bredband. Regeringens upplägg av bredbandsutbygg-
naden står nu inför sitt misslyckande. Vi har tidigare
starkt kritiserat regeringens handhavande av denna
fråga, och vi gör det alltjämt, och vi gör det med
större tyngd mot bakgrund av det misslyckande som
vi nu kan konstatera. Mot denna bakgrund, alltså
regeringens misslyckande, ter det sig därmed närmast
patetiskt när regeringen och Socialdemokraterna nu
gör ett stort nummer av att statsministern tillsammans
med Tony Blair ska driva på bredbandsutbyggnaden
ute i Europa genom ett gemensamt agerande inom
EU:s ram. Trovärdigheten i detta undergrävs totalt
om man inte lyckas med denna uppgift i sitt eget
hemland. Vad är det som säger att just Göran Persson
skulle vara den som kan klara bredbandsutbyggnaden
ute i Europa när man i varje fall hitintills så kapitalt
och fullständigt har misslyckats med detta i sitt eget
hemland?
Fru talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till re-
servationerna 4 och 27.