Fru talman! Marie Engström fastnar i ett be-
greppsresonemang.
Vi utgår från det behov som människor uttrycker.
Det finns undersökningar som pekar på att vart fjärde
hushåll i Sverige är intresserat av att få hjälp med
olika hushållstjänster. Det finns en sådan marknad i
dag. Det handlar inte om att skapa en marknad, utan
denna marknad finns i dag. Vi kan ha olika åsikter
om detta, men vi måste ändå förhålla oss till det. Det
är också lätt att konstatera att denna marknad i hög
grad är svart.
Jag tycker att det är poänglöst att snurra in sig i en
begreppsvärld i stället för att ta sig an frågan på ett
sakligt sätt. Det är som sagt poänglöst och lite undan-
glidande. Låt oss i stället konstatera att behovet finns.
Hushållen uttrycker det här behovet - vad kan vi göra
åt det?
Det är klart att detta är en välfärdsfråga. Välfärd
handlar faktiskt om livet, inte om skattesystemet. Vi
måste förhålla oss till den vardag vi lever i. Nu finns
det här behovet.
När det gäller kvinnorna behöver man inte ha sär-
skilt mycket fantasi för att se hur det ser ut i dag.
Kvinnor tar ett större ansvar i hemmen än vad män
gör. Man kan visst tycka illa om det. Jag tycker också
att det är en ojämlikhet som vi fortfarande dras med.
Men det är mer ett konstaterande av fakta än ett för-
svar för det förhållande som råder.