Herr talman! Tack så mycket för svaret, som inte
på något sätt är särskilt tillfredsställande. Vi kan
uppenbarligen konstatera att det förekommer aborter
på grund av kön i Sverige. Ett antal chefsläkare har
konstaterat att det bara på deras kliniker - det rör sig
om fem chefsläkare från olika större städer - kan det
röra sig om mellan en och tre s.k. flickaborter per år
och klinik. Vi har 120-130 kliniker. Då kan man
möjligtvis säga att det åtminstone kan vara minst 130
och kanske upp till 300-400 sådana aborter per år vad
vet jag. Det indikerar åtminstone att det inte är ett
fåtal. Det rör sig alltså alltid om aborter på grund av
kön. Det är flickor som inte får en chans till liv.
Det här går att ändra på om man vill försöka mota
det s.k. förkastliga beteende som socialministern
talade om med att säga att före vecka 25 lämnas inte
uppgift ut om fostrets kön. Då har man löst detta. Då
är fostret i allmänhet livsdugligt, och man har kunnat
konstatera att det inte förefaller inte vara några pro-
blem att föda. Då bör man kunna lämna ut uppgiften.
Men före det skall man inte göra det, för då riskerar
man i värsta fall flickaborter. Det förekommer såle-
des.
Det finns rader av människor som har debatterat
de här frågorna och skrivit artiklar om dem. Inom
sjukhusvärlden har man oroat sig. Svenska läkaresäll-
skapets etiska delegation anser enligt ett uttalande att
forsterdiagnostik inte enbart skall användas för köns-
bestämning utan medicinsk indikation. Statens medi-
cinsk-etiska råd anser att fosterdiagnostik för att utrö-
na kön inte stämmer med västerländska värderingar. I
en proposition från 1994/95 som också Barbro Wes-
terholm på något sätt var involverad i skriver man att
abort på grund av kön inte går att försvara.
Jag tror att de här värderingarna delas av många
inom sjukvården. Dessutom delas de av en majoritet
av svenska folket enligt en Sifoundersökning som är
publicerad i dag i massmedierna. 61 % av dem som
har fått frågan om könsrelaterade flickaborter anser
att man inte bör lämna ut uppgifter före vecka 25.
Dessutom har ministerns egna partikamrater, fem
socialdemokratiska kvinnor, i en fempartimotion med
Margareta Israelsson som första namn också föresla-
git detta. Det finns på en rad andra håll liknande
ståndpunkter och önskemål. Ändå säger socialminis-
tern att man skall göra en värdering, då kommer ma-
joritetens - de som sköter sig - intressen att ligga
högre. Det är att ge efter för en nyttofilosofi som
Tännsjö och andra filosofer ger uttryck för. Jag tycker
att det här är en moralisk fråga av större dimension
och borde förtjäna ett annat förhållningssätt från
statsrådet.