Herr talman! Det är tur att inte SIFO-
undersökningar ligger till grund för alla beslut. Det är
lätt att ställa en fråga om s.k. flickaborter och själv-
klart få en reaktion mot förekomsten. Vi är alla som
har deltagit i denna diskussion överens om att detta är
moraliskt förkastligt.
Men det är också alltför lätt att ställa frågor i opi-
nionsundersökningar som inte problematiserar pro-
blemställningen. Vi skulle börja ta ett steg som inne-
bär att jag som har goda relationer, kanske vänskapli-
ga relationer, med läkaren skulle kunna få informa-
tion. Vi skulle kunna få ett system där man börjar
misstänka att somliga får veta och andra inte.
Vi skulle börja bygga upp ett system som kan in-
nebära att vi får en förtroendeklyfta mellan läkaren
och patienten. Läkaren har information som jag inte
har rätt att få del av. Jag tycker att den grundläggande
principen att all kunskap som läkaren har om min
kropp skall också jag kunna få ta del av. All kunskap
som läkaren har om det foster som jag bär skall jag
också kunna få ta del av.
Vi får hitta andra metoder än att börja begränsa
tillgången till information för att förhindra s.k.
flickaborter. Jag är alldeles övertygad om att vi kan
göra det med andra redskap utan att för den skull
tumma på principen om patientens rätt till informa-
tion.